• Kulturkollo recenserar v3 2017

    En ovanligt mild januarivecka i stora delar av landet, och ljuset börjar återvända. Men ännu behövs både läslampa och filt. Det här är vad vi läst och recenserat under veckan.

    All I ever wanted av Lucy Dillon (Linda)

    Blå stjärnan av Jan Guillou (Carolina)

    En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki (Ulrica)

    Främlingen av Harlan Coben (Lotta)

    Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc (Lotta)

    In i minsta detalj av Kristin Emilsson (Lotta)

    Mad about the boy av Helen Fielding (Ulrica)

    Mitt år av längtan av Dasha Tolskikova (Helena)

    Pojken som byggde egna världar av Keith Stuart (Anna)

    Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Ulrica)

    Småtrollen och översvämningen + Kometen kommer av Tove Jansson (Helena)

    Tre önskningar av Liane Moriarty (Anna)

    The Most Wonderful Time of the Year av Joanna Bolouri (Ulrica)

    Vegetarianen av Han Kang (Anna)

    Väggen – en utbränd psykiaters noteringar av Pia Dellson (Ulrica)

    Världens mesta Ester av Anton Bergman & Emma Adbåge (Carolina)

  • Vinter med Kulturkollo #vinterläsning

    Min vinterläsning visade sig bli den här lilla pärlan till bok. Trots att den är ganska kort och egentligen har ett lätt jultema så har den fått hänga med in en bra bit i januari. Det kan ha att göra med att den inte kom med posten förrän efter jul och att lästiden har varit minimal så länge sonen varit hemma från förskolan.

    Nu är den faktiskt inte så himla julig egentligen så den passar utmärkt att läsa även i januari. Speciellt om man är lite trött. Då funkar ju noveller alldeles ypperligt. Fyra stycken halvkorta berättelser innehåller den här lilla samlingen. Trots att den är så kort så har jag faktiskt inte läst ut den än, men kanske just därför så passar den extra bra nu. Myspys men med en bitter och otäck bismak. Lite som januari självt.

    20 januari, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 24

  • Vinter med kulturkollo #Vintervandring

    helena-top

    Min bästa vinterbok, med möjligt undantag för tre böcker om arktiska expeditioner – Bea Uusmas Expeditionen, Michelle Pavers arktiska skräck Evig natt och Dan Simons The Terror – är En lång vinter av Colm Tóibín. Den inleds med en vintervandring som vi inte får veta något om, men ska undra över till berättelsens slut, och efter. När Miquels mamma ger sig ut i snöovädret, som ska komma att tillta, är det som att hon slukas av det. Hon bara går ut, iväg, bort. Sonen och pappan lämnas att söka, att ge upp, hoppas, ge upp igen, att undra. De tvingas bygga något nytt där ute i snöstormar och tystnad. En lång vinter är en oändligt långsam (men aldrig för långsam) berättelse om en pojke som blir vuxen den där vintern. Det är sorgligt, vackert, skrämmande och vardagsstort, som allt vuxenblivande. Har du inte läst Colm Tóibín tidigare rekommenderar jag verkligen En lång vinter, den är en av hans bästa. Och sen har du så mycket mer fantastiskt framför dig när du går vidare in i hans författarskap, precis som jag som inte ens kommit halvvägs in i skatten. Continue Reading

    19 januari, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 43

  • Vinter med Kulturkollo #vante

    Minns ni den ukrainska folksagan om vanten?

    Den som tappades vinterns kallaste dag av en liten pojke som hämtade ved åt mormor? Den var så lurvig och varm och genast fick den en liten mus som inneboende. Den lilla musen fick snart sällskap av grodan, ugglan, haren, räven, vargen och vildsvinet. Det blev allt trängre där i vanten och för varje fruset djur som kom så funderade djuren över huruvida de verkligen skulle rymmas alla. När då den stora björnen också fick för sig att bo i vanten skrek djuren unisont:
    – Nej, nej, det går inte. Du får inte plats!
    Björnen svarade godmodigt:
    – Det går om man bara försöker.
    Och det gick faktiskt men sömmarna började att ge vika allt mer. Alla djuren bodde tillsammans i värmen när en gammal syrsa kom gående och hon sökte också skydd i vanten. Det var slutet för den vanten, det sköna boet sprack i tusen bitar, djuren blev hemlösa igen och vanten kunde inte längre värma någon! Som tur var så hade den lilla pojken en snäll mormor som stickade honom nya varma vantar. Slutet gott allting gott!

    De underbara bilderna är från Enbokförallas upplaga från 1965 och jag hade den på min gamla arbetsplats. Jag har saknat den så att det blev ett besök på bokbörsen i veckan för att köpa ett eget exemplar. Tyvärr hann den inte komma fram i tid till det här inlägget man snart, snart så har jag den min hand. Då blir det arbete med den i min elevgrupp. Var så säkra!

    Text: Alvin Tresselt och bilder: Yaroslava

    18 januari, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Kulturkoll • Visningar: 64

  • Vinter med Kulturkollo #kyla

    linje-ulrica

    På temat kyla tipsar jag om ett par böcker som inte bara har kyliga titlar utan som ger, i alla fall mig, kalla kårar:

    Kalldrag av Markus Sköld handlar om om onda väsen och osaliga andar i Bergslagsmiljö. Den har en smygande otäck känsla och jag blev riktigt rädd ett par gånger.

    Titel: Kalldrag
    Författare: Markus Sköld
    Förlag: Hoi
    Utgivningsår: 2016

     

    Vinterfolket av Jennifer McMahon utspelas i Vermont där skrämmande legender och mystiska händelser är en del av livet. En riktigt ruskig bok, men också vemodig och vacker.

    Titel: Vinterfolket
    Författare: Jennifer McMahon
    Förlag: Bazar
    Utgivningsår: 2015

     

    Bild: pexels.com

    17 januari, 2017 • Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 63

  • Vinter med Kulturkollo #mörker

    Linda

    Mörker är verkligen inte min grej, förutom när det handlar om litteratur eller musik. Då kan jag acceptera det lättare. Till och med njuta av det. Depeche Mode är mörkervurmarna som följt mig sedan tidigt 80-tal. Faktiskt var de ett av de första band jag började lyssna på. Mörkast av det mörka är nog den här låten, för Depeche Mode var onekligen mörkare förr. Pling-plong på er alla mörkerdiggare.

    16 januari, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 95

  • Vinter med Kulturkollo #spark

    helena-top

    Vissa inlägg tar längre tid än andra helt klart. Detta är ett sådant. Jag har funderat på allt jag skulle vilja sparka på, vad jag behöver en spark för och så vidare, och så vidare. I ren google-desperation så snubblar jag över ett band som heter Spark! och – tro det eller ej – som är från min lilla hemstad Falkenberg. Vissa saker är roligare att snubbla över än andra helt klart. Synth är inte riktigt min kopp te, men vad gör väl det. Håll till godo med dagens #spark.

    15 januari, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 83