Carolina listar verklighetsflyktiga böcker

carolina-top

De böcker som får mig att sjunka allra djupast i läsfåtöljen, med det mest förnöjda leendet, det är böckerna som tar mig bort från min verklighet och parkerar hela mig i andra världar, eller i andra tider. Inget får mig att slappna av så mycket eller må så bra som att läsa rejäl verklighetsflykt.

Här listar jag alltså tio verklighetsflyktiga böcker som jag gillar:

Hedningarnas förgård (Sabinasviten) av Vibeke Olsson – Som jag älskar när Vibeke Olsson tar mig med tvåtusen år tillbaka till romarriket! Hon får mig att förstå att det gamla Rom var en stad som pulserade av liv, som beboddes av riktiga människor. De slet med att bära upp vatten i hyreskasernerna, de hoppades, de förtvivlade och grät, de blev kära, de led, de svettades, de oroade sig för sina barn…och jag lär känna dem. Några månader efter att jag hade läst Sabinasviten var vi och besökte Pompeij – och vilken upplevelse det var då! Jag visste inne i huvudet hur det hade sett ut då, för två tusen år sedan, för det hade Vibeke Olsson visat mig.

Mördarens lärling (Sagan om fjärrskådarna) av Robin Hobb – fantasytrilogi som kan vara en av de bästa jag läst. Handlar från början om prinsens oäkta son som blir utbildad till att bli kungens lönnmördare – men berättelsen växer och växer och blir till sist något helt oförglömligt. En sån där bok man vill gråta över att den har tagit slut.

Stolthet och fördom av Jane Austen – Austens tid och karaktärer är för mig bästa sortens verklighetsflykt, och allra mest tycker jag om den här. Redan den kända första meningen i boken (”It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife.”) får mig att rysa av vällust. Mr Darcy! Elizabeth! Hela familjen Bennett!!

Röde orm av Frans G. Bengtsson – Rödhårige Orm från Skåne blir tillfångatagen av vikingar. Ja, och sen blir han kompis med dem, härjar i Frankrike och så småningom i England, blir polare med Toke, får ett schysst svärd och drar ännu längre fram ut tillsammans med sin son för att hitta en skatt. Detta är nog troligen den torftigaste sammanfattning av denna underbara bok som du någonsin kommer att läsa. Bry dig inte om det. Söker du seriös verklighetsflykt som varar länge så läs för all del Röde Orm – den bok som liksom satte standarden för evigt för hur vikingar i litteraturen ska prata och uppföra sig, eller överhuvudtaget för hur tonen i den här sortens historiska romaner ska vara. Eller, nja, Bengtsson inspirerades i sin tur av de isländska sagorna? I vilket fall som helst är detta ett fantastiskt äventyr!

Den långa flykten av Richard Adams – En episk berättelse som handlar om kaniner? Ja, minsann! Hela handlingen ryms troligen inom ungefär 4 kvadratkilometer, men detta blir en hel värld. Dessa kaniner blir dina vänner för resten av ditt liv. Särskilt Hassel och Femman. Du kanske till och med blir så skadad att du som jag inte senare kan se en traktor utan att tänka på dess kaniniska benämning: hrududu.

Sagan om Isfolket av Margit Sandemo – Jag tror det borde finnas någon slags recept att skriva ut för Sandomos 47 böcker: ”Plöj en bok vid stressbesvär”. Så avkopplande! Så uppslukande! Så absolut precis vad man kan behöva vid vissa tillfällen! Det är romantik. Det är historia (släktsagan sträcker sig över 400 år och diagrammet över släktträdet blir bara större och snåriga för varje bok…). Det är fantasy. Det är ju alla mina tre favoritgenrer – i en bokserie! Jag läste inte Sagan om Isfolket då när det begav sig och den kom ut – nej, jag fattade inte förrän förra året när jag var överårigt vuxen och förståndig att isfolket verkligen var något för mig.

Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg – Den här bara måste vara med på en verklighetsflyktslista! Karl-Oskars och Kristinas liv och slit, resa, hopp och hemlängtan är något som måste läsas. Och när man börjat läsa om dem så går det inte att sluta.

Drakvingar (Dödens port-serien) av Margaret Weis och Tracy Hickman – En serie på åtta böcker (de fyra första finns på svenska, resten bara på engelska) som växer enormt efter den första boken när man förstår hur komplex storyn är. Först börjar man lite enkelt läsa om Haplo som utforskar en värld och verkar avogt inställd till det mesta och med dåliga minnen från någon ”labyrint” han inte vill tillbaka till – men sedan förstår man att fem olika världar hänger ihop i en otroligt bra historia.

”Cyniske hertigen möter lilla oskuldsfulla väna flickan med det konstiga namnet” av Barbara Cartland – nej, just den titeln finns kanske inte. Men vilken som helst av Barbara Cartlands uppsjö av historiska romantik-böcker skulle kunna ha den titeln. Jag tror att jag har läst alla – jag har åtminstone burit hem dem i papperskassevis från begagnade-böcker-boklådor. Och från det att jag var kanske 14-15 tills dess att jag var sisådär 25 så var en Barbara Cartland-roman min allra bästa verklighetsflykt. (-Hördu Carolina – kan du verkligen lista Barbara Cartland tillsammans med Utvandrarsviten och Hedningarnas förgård? -Jahadå, det kan jag. Det här är MIN lista. Och jag kan eventuellt ha den spretigaste boksmaken i norra Europa. Tycker jag om att läsa en bok, så är det helt enkelt god litteratur. För mig.)

Svärdet och spiran av Ken Follett – mastodonttegelstenen som handlar om byggandet av en katedral i England för sisådär 900 år sedan. Boken som får forslandet av stenblock från stenbrottet till byggplatsen att bli ren dramatik. Som förflyttade mig till medeltiden. Som fick mig att förstå hur helt otroligt lång tid och mycket jobb det var att bygga en katedral. Det låter nog rätt torrt när man beskriver den (tusen sidor om ett kyrkbygge?) men är en av de bästa historiska romaner jag läst.

 

Vilka böcker är din bästa verklighetsflykt?

 

Foto: Nadine Heldrich

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

27 Responses to Carolina listar verklighetsflyktiga böcker

  1. Helena skriver:

    Jag har också ett stort behov av litteratur som avkoppling och flykt i vissa skeden. Jag älskar att du tar med Cartland och Sandemo i samma lista som Moberg och Austen! Cartland har jag inte läst men väldigt mycket annat liknande, och Isfolket är min ständiga följeslagare sen många år tillbaka. Inser att jag måste läsa Vibeke Olsson och Ken Follett typ igår…

  2. Lotta skriver:

    Det finns nog ingen läsupplevelse som kan slå känslan av när jag första gången började läsa Sagan om Isfolket som 11-12-åring. Jag har läst serien massor av gånger sedan dess men inte de senaste 15 åren. Jag vågar inte.
    Och jag håller med om Svärdet och spiran, helt fantastisk, man blir helt matt av den, på ett bra sätt.

    • Carolina skriver:

      Jag försöker just nu att övertala min egen dotter att läsa om Isfolket (hon är 13). ”Jag VET att du kommer att gilla dem.” ”Nej, de är konstiga. Jag har testat.” ”Men kom igen, du har bara testat sidan 1 i första boken…ge den en chans till” (osv osv osv. jag har inte gett mig än, dock)

  3. Anna skriver:

    Sabinasviten har jag läst många gånger. Mina favoritböcker av Vibeke Olsson, de och Bricken.

    • Carolina skriver:

      Jag har faktiskt bara läst Sabinasviten en gång, men har längtat tillbaka till den många gånger. Om jag får någon lässvacka någon gång ska jag läsa om dem, för det skulle nog vara precis vad jag behövde i så fall.

  4. Helen skriver:

    En helt underbar lista! Barbara Cartland är en favorit här med! Och Sagan om Isfolket, denna ljuvliga serie där jag dock ännu inte läst de tio senaste böckerna. Ken Follet är med helt vansinnigt bra ju. Wies och Hickman låter som den vore värda att undersöka närmare.

    • Carolina skriver:

      Åh, ännu en Cartland-läsare?! Kul!
      Ja, prova Weiss och Hickman! De har också skrivit andra fantasyserier som är bra och fulla av humor.

  5. Lyran skriver:

    Älskar också Sabinasviten, de är med i en av mina listor i morgon.

  6. Mrs E skriver:

    Absolut Austen och annat som skrivs runt hennes böcker – tex så älskar jag The Jane Austen Book Club och tycker den är en bra flyktbok 🙂

    • Carolina skriver:

      Ja, den gillar jag också! Och så blir man sugen att läsa om Austen av att läsa den 🙂

    • Lotta skriver:

      Ja alla dessa Austen-spinoffs! Jag gillar också dem, och det finns massor, det vet ju inte minst vi som läser en massa chick-lit och feelgood. Men allt är ju inte bra förstås…

      • Carolina skriver:

        Jag gillar inte alla. ”Huset Longbourn” är väldigt bra, tycker jag. Men ”När döden kom till Pemberley”? Bluörgh.

  7. Fanny skriver:

    Är jag den enda som inte har läst Sagan om isfolket?
    Robin Hobb är jag nyfiken på. Jag har bara börjat nosa på fantasy och det var bara för något år sedan som jag började läsa genren så smått. Nene Ormes urban fantasy-böcker gillar jag.

    • Carolina skriver:

      Robin Hobb är verkligen bra! Och att läsa Sagan om isfolket är ungefär lite som att vältra sig i en lång TV-serie.
      Jag har läst Udda verklighet, och gillade, men inte läst fler av Ormes.

  8. Hi, hi – gillar din Cartlandtitel 😉

  9. Bokmania skriver:

    Älskar ”Röde orm”, framför allt som ljudbok.

    • Carolina skriver:

      Det var nu många år sedan jag läste ”Röde orm” och känner att det nog vore kul med en omläsning. Och varför då inte lyssna på den i stället? Kan tänka mig att språket gör sig i högläsning.

  10. Josefin skriver:

    Trots att jag fullkomligt älskar serien om Bricken har jag inte läst Sabinaböckerna än (oklart varför). Att du har med dem i samma lista som Utvandrarna, Den långa flykten och Stolthet och fördom gör att jag verkligen tror att jag kommer gilla 🙂

    • Carolina skriver:

      Ja, de är verkligen bra!! Jag gillar ju böckerna om Bricken skarpt – men ändå är Sabinaböckerna min första och största kärlek av Olssons böcker. Så trots allt gillar jag dem ännu mer.

  11. Marie skriver:

    Tackar också för bra lista. Röde orm har jag läst om några gånger under ca 40 år. Hittar nya saker varje gång. Antar att det är det som utmärker en klassiker. Fanny: jag har inte heller läst Sagan om isfolket. Känner mig som du, lite ensam om det.
    Tycker ni om Den långa flykten, kan jag rekommendera bok med vacker handling som får mig att gråta: De kalla månvarvens tid av Aeron Clement. Den handlar om grävlingars flykt från södra Wales, undan människors försök till att gasa ihjäl dem. De ger sig iväg på en lång vandring. Under flykten får de kämpa både mot vädrets makter som förrädare inom den egna gruppen. Så vacker och så spännande.

    • Carolina skriver:

      Ja, Röde Orm känner jag mer och mer att jag måste läsa om. Jag läste den som ungefär tonåring, tror jag, och tänker att jag skulle hitta många nya saker att gilla vid en omläsning nu (eller lyssning, tar den nog som ljudbok i så fall).
      Tack för tipset om grävlingarna! Skriver genast upp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *