Att cirkla i skolmiljö

Linda

Vi har läst om den försämrade läsförståelsen bland ungdomar i Sverige. Läskunnigheten är stor, men unga verkar inte förstå vad de läser. De har ingen uthållighet och klarar inte längre texter. Värst är det bland pojkarna, där bokläsning har låg status. I helgen ägnades en stor del av DN till just läsning.  Lotta Olsson och Johanna Lindbäck ger till exempel ”Tio tips som får barn att läsa” och jag tänkte fundera kring några av punkterna ur ett skolperspektiv.

Jag håller helt med om att det är viktigt att läsa högt och funderar just på om högläsning kanske kan funka även i ettan på gymnasiet. Det blir som en bokcirkel, men utan att behöva läsa själv. Att lyssna på en text och sedan diskutera brukar vara givande. Texterna kan dessutom vara mer krävande om eleverna inte läser själv och alla får ta del av texten samtidigt.

Att prata om det lästa är riktigt viktigt. Det gäller att skapa tid för samtal om litteratur i skolan. Gärna under trevliga former. Inte så att jag tänker muta eleverna med fika varje gång de ska prata böcker, men det ska vara ett skönt och avslappnat tillfälle. Jag har testat diskussioner i helklass, sittandes i ring eller diskussioner i mindre grupper. Fördelen med det förstnämnda är att jag som lärare kan ta del av och delta i hela samtalet, men alla vill eller vågar inte tala inför en stor grupp. Då är mindre grupper att föredra. Det går ju faktiskt att eleverna spelar in samtalet, eller skriver ett protokoll, så kan jag ha koll om jag vill.

Ska alla läsa samma bok? Ibland är det roligt och då är det självklart så att jag också läser boken ordentligt en extra gång.  Att välja böcker med omsorg är viktigt. Här måste vi lärare bli bättre. Inget ont om I taket lyser stjärnorna, En komikers uppväxt eller Ondskan, men det finns andra böcker, nyare och mer aktuella. Läs aktuella ungdomsböcker. Ja, det har med tid att göra, men det borde ingå som fortbildning om inte annat. Ska elevernas läslust väckas, måste de som ska göra det vara förberedda. Visst finns det fantastiska, tidlösa klassiker, men i mångt och mycket är läsning en färskvara.

Något som är uppskattat är att ha mindre bokcirklar i klassen, där kanske 4-5 elever läser samma bok. Mina tvåor har önskat att få göra det och vi ska spåna om ett gemensamt tema som alla ska hålla sig inom. Tanken är att jag då presenterar ett tiotal böcker som grupperna kan välja mellan. Då behöver jag inte tänka igenom bokvalet lika mycket, då den inte behöver passa för precis alla, men jag behöver läsa fler böcker. Här är det självklart också superviktigt att ha tillgång till ett skolbibliotek och en skolbibliotekarie. Nu har våran helt fantastiske bibliotekarie slutat, men jag hoppas att det snart dyker upp en ny, lika fantastisk.

För den elev som i nästan aldrig läst en bok och som säger sig vara en ”sån som inte läser böcker”, kan det vara svårt att komma igång. Jag har haft bokcirklar med enskilda elever. Eleven har då fått välja en bok och jag har läst den samtidigt. Under läsningen har vi samtalat om boken och jämfört våra läsupplevelser. Det har varit mycket givande, men bygger självklart på att det finns tid att lägga på en enskild elev. Det kräver också en något öppensinnad lärare, som inte tvekar över att läsa något halvkass självbiografisk kändisbok. Någonstans måste man börja menar jag och om en elev utvecklar sin läsning i samverkan med mig, är det helt klart värt att kämpa sig igenom en kass bok. Faktum är att de flesta böcker blir mer intressanta om man samtalar med någon om dem.

Varför inte cirkla i något annat ämne än svenska eller engelska? Som Olsson och Lindbäck påpekar är läsning inte bara skönlitteratur. Tänk att läsa en aktuell reportagebok gemensamt på so-lektionerna. Visst hade det varit spännande? Risken är annars att läsandet blir synonymt med spåklärarna och så borde det inte vara. Lässtrategier behöver användas i alla ämnen, svenskläraren kan inte göra allt.

Viktigast av allt tror jag ändå att det är att som lärare vara en entusiastisk cirkelledare, eller att i alla fall presentera boken eller böckerna på ett sådant sätt så att eleverna vill läsa. Inte alltid enkelt, man kan behöva uppbåda all energi och lite till, men ju mer aktiv du är som lärare, desto lättare är det att få eleverna att läsa. Jag märkte i våras, när jag läste en gemensam bok med en lite för stor klass och de blev lämnade lite för mycket till sig själva, att cirklandet inte fungerade alls. Samtalet kring det lästa är så viktigt och det går inte att tro att ungdomar kan klara det själva, utan att först ha fått uppleva det på riktigt. Fram för fler bokcirklar i klassrummet alltså. Det är roligare och mer givande att läsa tillsammans.

Ibland är det dock trevligt att bara få läsa en bok och slippa prata om den. Ibland hör jag att den tysta läsningen i skolan skulle vara meningslös och jag protesterar alltid. Sjävklart ska eleverna inte endast lämnas själva med böcker, men att till exempel börja dagen med en lugn lässtund ger ett lugn som praglar dagen. Om då läraren läser samtidigt, oavsett ämne, får eleverna läsande förebilder på köpet. På Introduktionsprogrammen gjorde vi så och det uppskattades.

 Några bra och relativt färska cirkelböcker för olika åldrar:

Carolina är Kulturkollos barnboksspecialist, men jag vill tipsa om några mellanåldersböcker ändå. En som jag tror passar bra att läsa i år 5 eller 6, nämligen Lite ihop av ovan nämnda Johanna Lindbäck. I höst kommer också fortsättningen Kanske ihop. Jag älskar omslagen, men de lockar kanske inte killar så mycket. Synd, då boken bör funka för alla.

Även Kristina Ohlssons böcker Glasbarnen och Silverpojken är spännande och inbjuder till samtal. Visserligen står spänningshistorierna i centrum, men det finns en hel del annat att diskutera också, kring familjeliv, ekonomi, flyktingar, skolan, gamla och unga osv. År 4-5 kan vara lagom.

Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius har jag läst dels med relativt nyanlända elever på Språkintro och i år 6. Samtalen har blivit helt olika. Med elever som själva är i minoritet, kämpar med ett nytt språk och skapar en ny identitet, hamnar fokus på Agnes önskan att vara same och hennes svårighet att bli accepterad. Med elever i år 6, som alla bott i Sverige hela sitt liv, blir det mer en spännande bok om ett folk och en kultur de vet allt för lite om.

Undret av R J Palicio, passar troligen bäst i år 6 eller 7. Den handlar om mobbning och om en mycket annorlunda pojke. Lite amerikanskt och rosenrött ibland, men jag tror att den kan väcka många intressanta tankar. Det finns en kampanj kring boken på twitter som heter #väljavarasnäll och det är också vad boken handlar om, att man faktiskt kan välja hur man vill vara mot andra. På engelska heter boken Wonder och på originalspråk kan den funka även i år 8.

Dystopier är tacksamma att diskutera och Sofia Nordins böcker om Hedvig, som överlever när (nästan) alla andra dör i en mystisk sjukdom, är riktigt spännande. Första boken heter En sekund i taget och den följs av Spring så fort du kan. Passar troligen bäst i år 8.

Åsa Asptjärns bok Konsten att ha sjukt låga förväntningar, handlar om Emanuel Kent och är en fantastisk bok om vänskap, kärlek och tonårsångest. Jag gillar bladningen av svärta och asgarv och tror att elever i år 8-9 kan uppskatta den.

Personer du kanske känner av Jay Asher och Carol Mackler handlar om en tjej och en kille som av på 90-talet hamnar i framtidens Facebook. Flera av mina elever förra året läste och gillade. Vi pratade om sociala medier och hur de påverkar vårt liv. Viktiga frågor kan diskuteras utifrån en mycket lättsam bok, återigen en bra kombo. Passar troligen bäst i år 7-9. Kanske också i Svenska 1 om eleverna inte är så vana läsare.

No och jag av Delphine de Vigan, handlar om en annorlunda flicka som gör ett annorlunda skolprojekt. Hon intervjuar uteliggaren No och tillsammans med en äldre killkompis försöker de ge henne ett bättre liv. Den är inte helt purfärsk, men bör hålla trots att den kom ut på svenska 2008. Det finns mycket att diskutera både gällande politik, fördelning och det egna samvetet. Det här är ingen egentlig ungdomsbok, men bör funka i år 9 och även i Svenska 1.

En tid för mirakel av Karen Thompson Walker är en dystopi och är inte heller den en ungdomsbok, men en bok som passar för unga (och gamla). Jorden går absolut inte under med dunder och brak, istället blir dygnen långsamt, långsamt längre och snart uppkommer en konflikt mellan de som följer klockan och de som följer ljuset. En mycket bra och intressant bok. Passar troligen bäst i år 9 och i Svenska 1. På engelska även i Engelska 5 och kanske engelska 6.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt kan med fördel samläsas med Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.  En fin bok som handlar om June vars morbror och likaledes gudfar dör i Aids. Det är 80-tal och Rifka Brunt beskriver en sjukdom som är ny och skrämmande, men på ett annat sätt än Gardell. Passar troligen bäst i år 8-9 eller i Svenska 1. Eller varför inte på engelska i Engelska 5 eller 6.

Bland ungdomsböckerna jag tipsade om förra veckan finns också en del guldkorn. Kika gärna där för mer inspiration.

 

 

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

10 Responses to Att cirkla i skolmiljö

  1. Lotta skriver:

    Inspirerande inlägg, tänk om du ändå var lärare till mina barn… 😉 Många bra boktips också som man säkert kan ha många intressanta diskussioner kring.

    • Linda skriver:

      Hm, inte varje dag kan jag lova. Jag har mina ljusa stunder som lärare dock. Speciellt den här veckan, då jag bara njutit av mina fantastiska elever! 🙂

  2. Anna skriver:

    Härliga tips! Jag har cirklat med elever på både låg och mellanstadiet och det brukar bli mycket lyckat. Ett praktiskt tips är att man måste tänka över grupperna mycket noga för att det ska bli riktigt bra.

    • Linda skriver:

      Det är en del att tänka på helt klart, men ofta blir det bra. Det är svårare att skita i läsningen om andra är beroende av att man läser.

  3. Marie skriver:

    Kommentar från min son när han gick första terminen i första klass: varför ska jag lära mig läsa? Du kan ju läsa.
    Jag läste varje kväll för honom innan han somnade.
    Suck! Det var då jag fick försöka förklara för honom att vi inte alltid skulle vara tillsammans. Att det inte bara var jag som hade honom till ”låns”, utan också han hade mig till ”låns”. Så är det att vara mamma. Svårt att
    lotsa sitt barn ut i livet.

    • Linda skriver:

      Sant! Mina grabbar hemma är också lite bekväma när det gäller läsning och vill helst lyssna när jag eller deras pappa läser. Samtidigt är det ju så himla mysigt med högläsning!

  4. Carolina skriver:

    Vilket bra inlägg! Jag blev riktigt inspirerad nu, känner jag, och vill visa detta för lärarna på högstadiet där jag jobbar.
    Just det där att läsa på andra ämnen än svenskan – det gillar jag! Läsa reportagebok på SO – absolut! Kan man inte också tänka sig en eller annan historisk roman kopplad till något specialprojekt, eller roman som utspelar sig i ett land man skriver specialarbete om? Så bra det kunde bli!
    Det görs kanske redan? Åtminstone andra hållet – vet att en elev i nian läste Stäppens krigare och blev så inspirerad att han gjorde ett specialarbete i SO med anknytning till den och att det blev väldigt bra.

    • Carolina skriver:

      Sen att jag själv tycker att Stäppens krigare är rena kräkmedlet är en helt annan sak 😉

      • Anna skriver:

        På låg och mellan så är det ganska många lärare som kopplar till en skönlitterär bok till det aktuella arbetsområdet men långt ifrån alla. Det är synd.

        • Carolina skriver:

          I de lägre klasserna blir det mer kopplingar till skönlitteratur hos oss också. Högläsning eller egenläsning. Det är nog lättare när det är samma lärare som har många ämnen i en klass – men tänk om det kunde göras mer, och dessutom följa med upp till högstadium och gymnasium.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *