Vadå, ”olika bokcirklar”?

Vi pratar ju om bokcirklande och gemensamhetsläsning den här helgen på Kulturkollo. Jag är egentligen urtypen för ensamvargen som har den privata läsupplevelsen (om nu vargar läser?), och har ofta svårt att förstå att andra människor märkligt nog inte tycker lika som jag om böcker och annat. Konstigt nog har jag trots det genom åren varit med i diverse bokcirklar – och dessutom trivts väldigt bra med det!(förmodligen för att jag där kan försöka övertyga de andra om att de har fel och jag har rätt)

Det finns så många olika slags bokcirklar! Här är några jag själv är med i, och så några jag nog skulle vilja vara med i, de också. Fast det är ju det där med tiden. Och böckerna som ska hinna läsas…

Vännerna – träffas regelbundet hemma hos varandra för att prata om böcker, och diskutera en utvald bok som alla har läst. Detta har de gjort så länge att de nästan inte minns när de började, och genom åren har livet omkring dem inneburit stora förändringar som nya jobb, karriärer, sorger, föräldraskap, flyttar…men träffarna med bokcirkeln har alltid fortsatt vad som än har hänt. Visst pratar de om böcker när de träffas – men allra mest avhandlas livet i allmänhet. Det äts mat. Det dricks kaffe. Det gullas med små barn som ibland finns med. Det tröstas ledsna bokcirkelmedlemmar, det peppas livströtta bokcirkelmedlemmar, och så mitt i allt det där så pratas det om boken som ska vara läst, men som sällan har hunnits läsas av samtliga bokcirkelmedlemmar. (”OK, nu har vi kommit till kaffet. Hur många har hunnit läsa boken?” ”Jag.” ”Inte jag.” ”Jag har läst halva.” ”Jag har fortfarande inte hunnit låna den på bibblan.” ”Äsch, då pratar vi om den ändå. Vad handlar den om?”)
Finns det fortfarande syjuntor? Kafferep? Eller är det så att ”vän”-bokcirklarna har blivit Syjuntan, version 4.0?

Bokcirkeln som faktiskt är en bokcirkel och inget annat – har jag själv inte varit med i, men det finns en på biblioteket där jag jobbar så jag vet att de finns på riktigt. Visst dricks det kaffe och äts kakor – men det talas verkligen om boken som alla har läst. Det förs anteckningar och diskuteras i förväg iordningställda frågeställningar. Bokcirkelmedlemmarna är med i bokcirkeln för att de vill prata om böcker de har läst tillsammans, och det blir en riktig bokdiskussion modell 1A. Möjligen är det så att den här sortens Äkta Bokcirkel mest frodas på bibliotek – men jag kan ha fel.

Den extremt smala och ganska nördiga bokcirkeln – jag är med i en sådan, och det är väldigt, väldigt trevligt. Det är jag och två till, och vi läser bara böcker av Jane Austen till våra bokcirkelträffar. Möjligen en eller annan Austen-spinoff typ När döden kom till Pemberley (fast efter den betan återgick vi snabbt till den äkta Austen). Varje bokcirkelsträff (vi har ungefär två om året) blir en veritabel teatime-orgie med nybakta scones, sandwiches, kakor och alla tillbehör man kan tänka sig. Diskussionen består nog mest av arten ”vilken är din älsklingsscen i Stolthet och fördom” och nernördningar i olika filmatiseringar av Austenböcker. Och ja, så avslutar vi kakätandet och bokciterandet med att titta på någon av alla dessa filmatiseringar. Det är rena Austen-julafton.

Arbetskollegorna – som träffas på kvällarna hemma hos varandra i hyfsat regelbundna bokcirklar för att prata om böcker och läsning och njuta av varandras sällskap utan att behöva tänka på jobbet. Men som varje gång efter bara en liten stund ändå sitter där och diskuterar jobb, kollegor, missförhållanden på arbetsplatsen och annat sånt de skulle låta bli. (”nån som har läst boken, förresten?” ”Ja, jag. Fast till då när vi bestämde träffen första gången för ett halvår sedan (den har flyttats tre gånger) så jag har nästan glömt vad den handlade om.” ”Hörni – har ni varit inne på senaste tiden för att rapportera komptimmar? Det har blivit SÅ trassligt, jag förstår inte hur de tänker”…)

Bokcirkeln för skolbarn – en hel del år har jag varit cirkelledare för femteklassares bokcirklar (små cirklar med 5-6 barn i varje). En del av de cirklarna har varit några av de bästa och roligaste jag har varit med om i mitt bokcirkelsliv – medan andra har varit riktigt tråkiga och urartat i att jag som cirkelledare har suttit och ställt trista frågor av läsförståelsemodell till de halvsovande barnen. (”får vi betyg på det här?” ”nej, inte av mig” ”nähä, då tänker inte jag läsa den där boken”). Men när det har fungerat? Oj, vad roligt! Vilka smarta grejer barn kan säga om böcker de läser – om de bara kan lockas ut i det där boksamtalet.
För den här sortens cirkel är bokvalet hyperviktigt – alla ska kunna ha läst boken och alla ska tycka att den är så intressant att de dras med i samtalet. Det är inte lätt att hitta böckerna som startar de där fantastiska diskussionerna, men de finns. Jag återkommer i morgon med ett inlägg där jag listar bra böcker för barnbokcirklar.

Nätbokcirkeln – där medlemmarna inte träffas ansikte mot ansikte utan i stället diskuterar på nätet, till exempel i en särskild Facebookgrupp. Jag har själv ännu aldrig varit med om den här sortens cirkel, men tilltalas mycket av idén eftersom jag älskar snabba nätchattar. Nu ser jag mycket fram emot Kulturkollos bokcirklar på nätet (första om Maken, missa inte den!) och är spänd på hur det kommer att bli.