Kvinnor att minnas

Linda

Kerstin Hesselgren var den första kvinna att ta plats i Sveriges Riksdag. Av vad som måste sägas vara en slump, valdes hon in i Göteborg. Visserligen hade hon kandiderat redan 1910 till stadsfullmäktige i Stockholm för de frisinnade, utan att komma in och hon stod nu på stockholmslistan för liberalerna, men en bit ner på icke valbar plats. Nu var det istället en av de fem göteborgsplatserna i Första kammaren som blev henne och den nyheten läste hon om i tidningen.

Det var den 12 september som representanter för Göteborgs stad samlades för att välja sina fem ledamöter til. första kammaren. Hon stöddes även av socialdemokraterna och efter lottdragning fick hon så den femte och sista platsen. Enligt den här artikeln kan man dock se Elisabeth Tamm som den första kvinnan som valdes in i riksdagen, då i andra kammaren, men egentligen är det ointressant vem som egentligen var först. Klart är att en förändring skedde i januari 1922, då flera kvinnor tog plats i Sveriges Riksdag. Förutom liberalerna Hesselgren och Tamm, socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund, samt Bertha Wellin som representerade högern. Trots att det nu fanns en kvinna i första kammaren fortsatte talmannen Hugo Hamilton att tilltala församlingen “mina herrar” i flera år.

Strax efter inträdet bröt Hesselgren med liberal samlingspartiet efter det att partiet delades 1924. Hon och Tamm blev då en del av en grupp som rubricerade sig som frisinnade vildar. Utan formell partitillhörighet lyckades hon bli omvald 1926, nu för Örebro, på en av de frisinnades platser. Först 1936 gick hon med i Folkpartiet och tog därefter plats i andra kammaren.

Renée Franguer har skrivit en bok om Kerstin Hesselgrens politiska karriär, med titeln Kerstin Hesselgren Den gränsöverskridande politikern och hon var verkligen gränsöverskridande på många sätt.  Ju mer jag läser om Hesselgren, desto mer imponerad blir jag av denna kvinna som på många sätt var före sin tid. Jag skrev c-uppsats om hennes första politiska år 1998 och sedan dess har jag fascinerats av hennes gärning.

Hesselgren tillhörde Fogelstadsgruppen och om kvinnorna som var medlemmar i den handlar Ulrika Knutsons Kvinnor på gränsen till genombrott Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor. Gruppen drev Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad och gav ut den radikala veckotidningen Tidevarvet. Där medverkade bland andra Emilia Fogelklou, Hagar Olsson och Klara Johansson.

Så här inleder Ulrika Knutson sin bok:

Det här är en berättelse om en handfull kvinnor som har väntat på sitt genombrott i snart 80 år. Sömniga stockholmare har dem för ögonen varje morgon om de passerar Östermalmstorgets tunnelbanestation. Där har Siri Derkert ristat in dem i betong: Eliabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Elin Wägner och Kerstin Hesselgren.

Knutsons teori är att dessa kvinnor är mer eller mindre bortglömda, då de inte tillhörde något parti. Visserligen var de alla liberaler, men inte partipolitiskt aktiva. Senare tog socialdemokratin över och de teman som togs upp av Alva och Gunnar Myrdal och Elise Ottosen Jensen, hade redan diskuterats unde flera år inom Fogelstadsgruppen, om man får tro Knutsen. Det som slår mig när jag läser om till exempel Honorine Hermelin, skolans rektor, är att här finns en pedagog som definitivt var före sin tid, som använde det vi idag skulle kalla “dialogpedagogik” och som fick unga flickor att växa. Hon gillade inte den “gamla pluggskolan” och dess likriktning och ville istället att eleverna skulle utveckla sin egenart.

Även Emilia Fogelklou undervisade på skolan och hon revolutionerade bland annat kristendomsundervisningen, genom att fokusera på Heliga Birgitta och andra kvinnor av betydelse för religionen. Hon hade också tankar om utbrändhet som definitivt var före sin tid.  Knutson menar också att Fogelklous bok Arnorld, tillhör de bästa och viktigaste böcker hon läst. Jag blir helt klart nyfiken, trots att Nina Björk inte är imponerad.

Senare i höst kommer Barrikaden valde mig av Kristina Lundgren, som handlar om Ada Nilsson. Den vill jag verkligen läsa och jag är glad att en viktig kvinna får uppmärksamhet och förhoppningsvis den respekt hon förtjänar. Idag på valdagen tänker jag lite extra på de kvinnor som kämpat för sina och andra kvinnors rättigheter. Det var inte ens hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige och att någon, man eller kvinna, väljer att kasta bort sina demokratiska rättigheter idag, är en skymf mot dem som kämpade för att vi ska få göra våra röster hörda.

 

Bild: Detalj från omslaget av Kvinnor på gränsen till genombrott Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor.

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone
Föregående inlägg:
Nästa inlägg:

Skrivet av:

Publicerat: 14 september, 2014

Kategori: Sakprosakoll

Visningar: 1871

Taggar: , , , , , , ,

2 Responses to Kvinnor att minnas

  1. […] Kulturkollo tipsar jag idag om Kvinnor på gränsen till genombrott och Kerstin Hesselgren De […]

  2. Mon dokumentärroman “För inte så länge sedan” berättar om kvinnors arbete under 100 år. Den är ett tack till de Förmödrar som kämpade för min jämställdhet, yttranderätt, rösträtt, rätten till utbildning och min rätt att vara människa i min egen rätt! Boken presenteras på bokmässan i monter A03:61:
    ”Nu tvingas jag att tillgripa sonden igen och det är troligt att jag då finner döden, direkt eller indirekt. Men vad spelar det för roll? Kan man inte armbåga sig fram, är livet ett lidande i armod.” (kvinna 22-år, förlovad, 1934)
    Elise Ottesen-Jensens engagemang väcks av moderns arton födslar och systerns olycka. Sitt liv ägnar hon åt kampen för sexualupplysning. Grundar RFSU.
    Lydia reser ifrån ett bekvämt liv i New York för att med tolv barn hamna i en lusig sågverksbostad på Sundsbruk.
    Storgodsägarfrun Esters familj går i konkurs. Hon och maken bygger en framtid som kolonister i myrmarkerna.
    ”Glädjeflickan” Ruth lämnar sin ”oäkting” på kyrktrappan, ångrar sig, tar ett beslut och söker friheten som tvätterska.
    Lisa och Astrid avskyr fårull och utbildar sig till lärare och sjuksköterska. De blir moderna kvinnor i 1950-talsanda.
    Dalkullan Susanna sköter gravar i Stockholm, går på Brunnsvik, utbildar sig till lärare och hamnar på Fogelstad.
    Fogelstadskvinnorna söker sambandet mellan handens, hjärnans och hjärtats arbete, mellan hemmet och samhället, den enskilde och det allmänna.

    VÄLKOMMEN!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *