Bästa deckaren korad

Skärmklipp
anna-top

Hur är det med er andra, håller ni med om att det varit ett ovanligt starkt deckarår i år?

Svenska Deckarakademin höll i helgen sitt årsmöte och korade årets bästa svenska kriminalroman. Vinnare blev Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal med motiveringen ”En utstuderad och språkligt nyanserad väv av mysterium och samtidshistoria.”. Jag håller med juryn om att det är en riktigt bra bok och extra kul är att Tove är en av de författare som boktipsat oss här på kulturkollo. För min del så hade gärna Christoffer Carlssons Den fallande detektiven eller  Olle Lönnaeus Jonny Liljas skuld  kunnat få hederspris också, de är alla mycket bra.

Jag håller inte med juryn om den till svenska bästa översatta kriminalromanen. De valde Jörn Lier Horsts bok Jakthundarna, jag skrev på och dagarna går …  ”Det som gör att den här deckaren känns lite ny i formen är att den är gammalmodig. Inget övervåld, inget extra fokus på polisernas privatliv, inget våldsamt sex eller ens romantik för den delen. Polisarbete, grävande journalistik och ett pusslande av samband och möjligheter.”. Visst är det en habil deckare men ”En orginellt turnerad roman om en polismans kamp i spänningsfältet mellan katastrof och upprättelse.” tycker jag är överord. Jag hade gärna sett Tom Rob Smiths Gården som vinnare.

Håller med juryn gör jag däremot om valet av debutant. ”En initierad skildring av svensk 1930-talsrasism i kriminallitterär form.” Så beskriver de Anna Lihammers otäcka Medan mörkret faller och jag kan bara hålla med. Läs den genast. Hon har berättat här på Kulturkollo om några av de böcker som inspirerade henne när hon skrev. Kolla in det!

Håller du med Deckarakademin, håller du med mig? Eller hade du velat se andra vinnare? Vilka?

7 comments Add yours
  1. Tove Alsterdal är en värdig vinnare! Jag måste läsa både Carlsson och Lönnaeus – har bara inte kommit mig för. Den där attläsa-högen du vet…

  2. Jag hade velat se Christoffer Carlsson i år igen faktiskt.
    Av översatta så tycker jag det fanns många. Sonen, En mörk och förvriden flod, Lewismannen, Livets och dödens villkor … hm, ja det fanns nog t.o.m fler.
    Jag har inte läst Horst senaste, men hans första Nökkelvitnet var en traditionell polisroman och jag är nog inte så förtjust i den subgenren.
    Debutanter – jag tyckte nog inte Lihammer var jättestark. Inga kelgrisar, inga styvbarn hade jag nog ännu hellre sett där. Om den nu är deckare…

      1. Jag läser del tre nu. Åh! Tror dock att Lewismannen som kommer på svenska i dagarna inte kom med det här året. Borde varit självskriven annars.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.