Helenas bästa 2014

helena-top

Nu är snart 2014 till ända, strax dags att blicka framåt. Men först, en liten, liten tillbakablick.

Årets mest oväntade: Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Det är inte det att jag inte litar på Fanny och Lotta men jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle bli sådär totalknockad av en bok med ett omslag som skriker “inte en bok för Helena!”. Och så kan jag inte låta bli att ta med The language of dying av Sarah Pinborough, en bok jag köpte för att den hade ett vackert omslag och sen blev en av årets allra bästa läsupplevelser.

Årets klassiker: Här har jag svårt att välja, jag har läst en del feministiska klassiker i år och jag har tyckt mycket om flera av dem. Det mest förbjudna, Män kan inte våldtas och Ett eget rum. Men The bell jar/Glaskupan står ändå i en klass för sig, så oförglömligt bra!

Årets kvinnokamp: The Carhullan army av Sarah Hall, det blir inte mer kvinnlig råstyrka än .

Årets gråtfest 1: Jag gråter alltid mycket när jag läser men i år tror jag att Jag heter inte Miriam tar priset. Det var en gråt som stannade länge och nog fortfarande sitter fast i bröstet.

Årets gråtfest 2: Om jag stannar av Gayle Forman. Jag orkar fortfarande inte prata om den. Har sagt allt jag får ur mig i min recension på Fiktiviteter.

Årets historiska: En mörderska bland oss av Hannah Kent är andlöst bra, men det är också The winter people av Jennifer McMahon, jag kan inte välja.

Årets obehagligaste: är utan tvekan Flickor som skimrar av Lauren Beukes som fortfarande skrämmer mig bara jag tänker på den. Samtidigt är den också en av årets allra bästa, jag har dock inte vågat rekommendera någon att läsa den än för att den är så djupt obehaglig och skrämmande.

Årets dystopi: Väggen! Så väldigt fantastisk.

Årets nya bekantskap: Colm Toibin. Jag har läst hans Marias testamente och hans Mästaren under året, två riktigt fina upplevelser. Här näst vill jag läsa hans senaste Nora Webster.

Årets utmaning: Hittepåspråket i The wake. Jag trodde att det var ett skämt först men det visade sig vara ett sjukt intressant experiment.

Årets tegelsten: Drood? Det är den och Steglitsan (och The vanishing witch, om 500 sidor räknas i sammanhanget) som jag lyckats klämma i mig av tegelstenar i år och av dem är Drood definitivt bäst, riktigt bra rent av.r

Årets ögonöppnare: Om det var krig i Norden av Janne Teller. Läs allt om det här och här.

Årets kulturella höjdpunkt: Nils Holgersson med Västanå teater i berättarladan i Sunne. Fyra timmar i en lada med barn som sitter andäktigt trots att det är läggdags för länge sen, det var ren magi.

Årets TV-serie: Jättesvårt! 2014 var året när jag skaffade Netflix med rätt omfattande följder. Men om jag måste välja en så blir det en som jag ännu inte sett färdigt, True detective, så briljant och så väldigt mycket tveksamheter att diskutera.

Årets titel: Norrut åker man för att dö. För övrigt också en väldigt fin bok av Ida Linde.

Årets allra bästa böcker i listform säger ni… Ja, ni får ge er till tåls, jag jobbar fortfarande på det men imorgon lovar jag att bjuda på en lista på Fiktiviteter, och bilden ovan kan ge en ledtråd om något som kommer hamna mycket högt upp på den listan…

 

 

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone
Föregående inlägg:
Nästa inlägg:

6 Responses to Helenas bästa 2014

  1. Fanny skriver:

    Åh jag tänkte jag skulle läst Flickor som skimrar, men det blev liksom inte av. Nu kanske jag får omprioritera någonstans. 🙂

    • Helena skriver:

      Den är fenomenal, väl värd att omprioritera för om man inte räds obehag och läskighet. Jag ska absolut läsa mer av Lauren Beukes 2015, jag hoppas på lika omskakande men lite mindre krypa under skinnet-hemskt.

  2. Carolina skriver:

    Snart är det min tur att läsa “Kanske är det allt du behöver veta”…! Den ligger högt upp i läshögen och jag är riktigt sugen på den nu.

  3. Anna skriver:

    The Bell Jar är en av mina följeslagare genom livet. Fantastisk bok – en tidlös roman.

    • Helena skriver:

      Verkligen! Jag var lite orolig i och med att jag läste den för första gången såpass sent, trodde att den kanske skulle passa bäst för tonåringar, men den var ju fantastisk!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *