You were my sire, man! You were my… Yoda!

helena-top
En av de allra mest avgörande faktorerna för om jag kommer bli tokförälskad i en tv-serie (eller film för den delen) eller inte, är dialogen. Hur folk pratar med varandra är alltid nyckeln. Jag vill naturligtvis ha bra karaktärer, coola kvinnoroller och bra spänningsuppbyggnad precis som alla andra. Men mest av allt vill jag ha serier där folk pratar med varandra så att det känns som på riktigt, och om inte så måste det vara väldigt speciellt på något annat sätt.

Rust Cohle: This place is like somebody’s memory of a town, and the memory is fading. It’s like there was never anything here but jungle.
Marty Hart: Stop saying shit like that. It’s unprofessional.


True detective är en sån serie som kanske inte känns helt igenkänningsbar eller tillbakalutat (och som lämnar en del övrigt att önska när det kommer till kvinnoroller, läs mitt inlägg om det här), där dialogen är helt galen. Sättet Rust svävar ut i oändliga utläggningar om universum och mörkret och landskapets beskaffenhet är så pretentiöst att man till slut mals ner och börjar lyssna, tills partnern Marty bryter in och bryter sönder och är sådär elakt sarkastisk att själen litegrann vrider ihop sig. Jag älskar det så väldigt mycket!

Rust: I’d consider myself a realist, alright? But in philosophical terms I’m what’s called a pessimist.
Marty: Okay, what’s that mean?
Rust: It means I’m bad at parties.
Marty: Let me tell you, you ain’t great outside of parties either.


En mästare i dialoggenren är Joss Whedon. Buffy the vampire slayer med alla sina dräpande (haha) repliker och värmande vänskapslingo är oöverträffad, men det är i samtalen som också senaste serien Agents of S.H.I.E.L.D och för den delen också The Avengers lyfter (jag har skrivit litegrann om det här). Whedon lyfter karaktärernas relationer genom att låta dem prata med varandra på ett väldigt speciellt sätt, ett varmsarkastiskt Whedon-sätt. Många har försökt ta efter, ingen har lyckats…

Oz: I’m gonna ask you to go out with me tomorrow night. And I’m kinda nervous about it, actually… It’s interesting.
Willow: Oh. Well, if it helps at all, I’m gonna say yes.
Oz: Yeah, it helps. It… it creates a comfort zone. Do you wanna go out with me tomorrow night?
Willow: Oh! I can’t!
Oz: Well, see, I like that you’re unpredictable.

Citaten kommer från: True detective säsong 1, avsnitt 1: The long bright dark /Buffy the vampire slayer säsong 2, avsnitt 13: Surprise. Titelcitatet kommer från Buffy the vampire slayer säsong 2, avsnitt 3: School hard.

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone
Föregående inlägg:
Nästa inlägg:

Skrivet av:

Publicerat: 15 mars, 2015

Kategori: Aktuellt, Kulturkoll

Visningar: 1001

Taggar: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *