februari, 2016
Archive

  • The final rose som humörsreglerare

    Linda
    Okej, skämskuddetema den här veckan och egentligen är det inte min blödighet jag skäms över, men jag gråter verkligen väldigt, väldigt lätt. Det händer i verkliga livet och jag har nog skrämt en och annan med mina tårar och kanske ännu mer när jag fem minuter senare kör på som om ingenting har hänt. Jag gråter ut och sedan är det över.  Släpper ut de tårar som behöver släppas ut och sedan kan jag le utan att anstränga mig.

    Ibland ser jag på tv-serier för att jag vet att jag får gråta och för att jag vet att jag behöver det. Ibland är det bra serier, som Parenthood eller Grey’s Anatomy och ibland handlar det om riktig skit-tv. Hur kan en feminist till exempel försvara att hon följer Bachelor och Bachelorette och dessutom lever sig in i serierna totalt? Continue Reading

    29 februari, 2016 • Kulturkoll • Visningar: 1356

  • Äntligen skämskuddevecka!

    helena-top

    Jag vet att ni alla gör det! Jag gör det! Vi tittar på något, vi läser något, vi har en crush på någon, som vi inte är helt bekväma med att erkänna. Förhoppningsvis kommer vi få läsa flertalet bekännelser under veckan. Bekännelser om böcker vi läser, TV-serier vi ser, filmer vi älskar och stjärnor vi är smått besatta av. Böcker, TV-serier, filmer som inte är fina nog att gilla eller möjligtvis att vi inte (längre) är den tänkta målgruppen.

    Egentligen borde det inte vara så här, eller hur? Inte borde vi skämmas för något som vi gillar, men ändå så gör vi det. Själv är jag en riktigt sucker för tonårsserier, men det kanske inte riktigt är dem jag nämner när någon vill ha tips från en TV-serieknarkare av rang som undertecknad. Jag väljer att hellre lyfta fram True Detective eller The Wire än The Vampire Diaries. Varför är det så här? Nog förstår jag den oerhörda kvalitetsskillnaden mellan just de nämnda serierna, men om det inte vore för veckans något obekväma tema hade jag aldrig – a l d r i g – erkänt att jag följer den sistnämnda serien slaviskt *vrider mig i plågor bakom tangentbordet*. Det är inte bara kvalitetsskillnaden som gör att en TV-serie är gömd bakom skämskudden, utan den största anledningen i mitt fall är att jag är så långt ifrån den tänkta målgruppen. Jag är helt enkelt inte tonåring längre.

    Nu äntligen är det dags att stå upp för det skämmiga, för det vi gömmer, för det vi helst vill undvika att prata om. Jag blir förhoppningsvis inte ensam om att vrida mig i bekännelseplågor under veckan. Det är äntligen dags för skämskuddevecka!

    Foto: ”Pillow Fight (18) – 13Oct07, Paris (France)” av philippe leroyer (CC BY-NC-ND 2.0)

    29 februari, 2016 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 818

  • Att kompromissa om kärleken

    Linda

    Under julen gick serien Life in squares om Bloomsburygruppen, där bland annat systrarna Vanessa och Virginia Stephen ingick. Som gifta hette de istället Vanessa Bell och Virginia Woolf.  Det fanns en del jag inte tyckte om med serien, men en sak som verkligen har fastnat och som jag tänkt på mycket, är de kompromisser kring kärlek som systrarna gjorde.

    Vanessa fick en son med sin man Clive Bell och en dotter med den homosexuelle, eller kanske bisexuelle, konstnären Duncan Grant. Trots att makarna Bell inte levde tillsammans, sågs dottern som Clives barn. En kompromiss som troligen var ett medvetet drag från båda håll. Istället var det Duncan och Vanessa som levde ihop i många år, fram till Vanessas död 1961. Samtidigt hade Grant en lång rad förhållanden, bland annat med David Garnett, kallad Bunny. Garnett var författare och en av doldisarna i Bloomsburygruppen. Lite lustigt, eller kanske mer märkligt, är att Bunny senare gifte sig med Angelica Bell, dotter till Vanessa och Duncan Grant. Hon var 26 år yngre än honom. Continue Reading

    28 februari, 2016 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 668

  • Friktionsfri fiktion?

    Lotta
    Små konflikter stöter vi på jämt i vardagen, det är svårt att gå igenom livet eller ens en dag utan att hamna i konflikt med sig själv. ”Stiga upp eller snooza?”, ”Blå tröja eller grön tröja?”, ”Fisk eller kött?”, ”Tv3 eller Kanal5?”, ”Läsa ett kapitel till eller släcka lampan?”.

    Eller med ungarna – gör läxan, gå och duscha, häng upp kläderna, stäng av datorn. Eller med olika saker – bilen som inte startar, snön som inte vill skotta sig själv, datorn som hänger sig, och sådär håller det på dag ut och dag in. Kan bli småjobbigt ibland, men det är fortfarande hanterbart.

    Stora konflikter som skilsmässa, skeppsbrott, krig eller invasion från yttre rymden gör sig däremot bäst i fiktiv form. Alldeles utmärkt dessutom, jag håller mig gärna borta från konflikter och katastrofer i mitt vanliga liv – men det finns inget bättre än att läsa om eländes elände och svårigheter som övervinns.

    Continue Reading

    28 februari, 2016 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 550

  • Vi är osams!

    carolina-top

    Åh, att ha en bästis! En som alltid är där, som skrattar åt samma saker, som sitter bredvid i skolan, som är sällskap på skolvägen, som man leker med alla dagar, som man längtar efter när hen är bortrest, som man kan ha hemligheter ihop med… Lyckliga den som har en bästis! Fast även i den allra starkaste bästis-vänskap händer det förstås att man blir osams ibland, och då känns det ungefär som att hela världen rasar. I några timmar. Eller dagar. Innan allt det där arga inte är att stå ut med och man blir sams igen. Säger förlåt, reder ut misstag, kompromissar… och världen blir hel och som den ska vara.

    Det finns en hel del barnböcker som handlar om just det där – om det fina i att ha en bästis, om bästisar som blir osams men sams igen… och så några där bästisarna faktiskt går skilda vägar. Här är en lista: Continue Reading

    27 februari, 2016 • Aktuellt, Barnbokskoll • Visningar: 1152

  • Kulturkollo recenserar v 8

    linje-kulturkollo

     

    Sportlov i vissa delar av Sverige, och som alla vet är ju läsning en sport. Några av oss har sportat mer än andra i veckan. Det här har vi läst och bloggat om:

    All the bright places av Jennifer Niven (Linda)

    Anna-Lisas antik av Eli Åhman Owetz (Anna)

    Barn som bråkar: att hantera känslostarka barn av Bo Elvén Hejlskov och Tina Wiman (Viktoria)

    Calamity av Brandon Sanderson (Carolina)

    Ebbas bok av Maria Gustavsdotter (Lotta)

    Everything, everything av Nicola Yoon (Helena)

    Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith (Anna)

    Gudar och monster av Laini Taylor (Ulrica)

    I all välmening: en barndom i Bloomsbury av Angelica Garnett (Viktoria)

    Lord Carew’s Bride av Mary Balogh (Carolina)

    Mitt hjärta går på av Christoffer Holst (Anna)

    Om natten av Embla Sue Panova (Ulrica)

    Pojkarna av Jessica Schifauer (Ulrica)

    River road av Carol Goodman (Viktoria)

    Singers melodi av Vanna Rosenberg (Anna)

    Sjuka själar av Kristina Ohlsson (Anna)

    Sju minuter över midnatt av Patrick Ness (Helena)

    Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Ulrica)

    The Selection, The Elite och The One av Kiera Cass (Helena)

    Toscana tur och retur av Åsa Hellberg (Ulrica)

    26 februari, 2016 • Barnbokskoll, Romankoll, Sakprosakoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 580

  • Strålade morgondag – Ishmael Beah

    anna-top

    ”We must live in the radiance of tomorrow, as our ancestors have suggested in their tales. For what is yet to come tomorrow has possibilities, and we must think of it, the simplest glimpse of that possibility of goodness. That will be our strength. That has always been our strength.”

    13070780_O_1I Ishmael Beahs debutroman Strålande morgondag  får vi följa hur livet i den lilla staden Imperi sakta återgår till någon slags normalitet. Inbördeskriget har drivit invånarna på flykt, människor har lemlästats och den lilla staden är förstörd av kulhål och bränder. Den har stått övergiven i sju år, inte för att människorna inte velat ta sig tillbaka och starta om livet utan för att kriget, den grymma väpnade konflikten mellan folkgrupper i landet har lärt människorna att inte våga lita på något. De första som återvänder till Imperi är en gammal kvinna som tröttnat på livet i flyktingläger och snart möter hon en granne som också är på väg. När de ses påminns de genast om att livet aldrig blir sig likt, det traditionella sättet att hälsa när man förhör sig om hälsan hos fru, barn och barnbarn går inte längre att använda. Familjerna är splittrade och det enda åldringarna kan förmå sig att tänka är:

    Här står vi, livs levande, och vi måste leva vidare. 
    Continue Reading

    26 februari, 2016 • Romankoll, Sakprosakoll • Visningar: 583