Samantha Ellis – om att omvärdera sina litterära hjältinnor

Mina hjlältinnorlinje-ulrica

Vi pratar hjältar och hjältinnor den här vecka på Kulturkollo. Flera av kollo-kollegorna har berättat om sina förebilder och inte förvånande är många av dem litterära karaktärer. Jag vet inte om jag någonsin har varit en sådan person som haft hjältar och hjältinnor ur böcker som förebilder, men den finns ju onekligen karaktärer ur böcker som jag har älskat att läsa om och som jag har njutit av att lära känna – inte minst när jag var yngre. Några sådana böcker har jag läst om som vuxen och vissa håller måttet ännu, men andra inte när man läser med en vuxens blick och erfarenheter.

Samantha Ellis är en brittisk författare och dramatiker som nyligen utforskat detta. Under en utflykt till Yorkshires hedar  – i jakten på Cathy och Heathcliffes Svindlande höjder – börjar hon fundera på hur hennes litterära hjältinnor skulle klara en omvärdering. Hon bestämmer sig för att läsa alla sina gamla favoriter igen och boken Mina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig att läsa för mycket blev resultatet.

Boken handlar lika mycket om Samanthas egen uppväxt och om hennes sökande efter sammanhang och identitet, som om hjältinnorna. Författaren väver in roliga och tänkvärda läsupplevelser i nutid och dåtid. Den här boken är rolig och charmig. Samantha Ellis skriver personligt och lättillgängligt och det är ett nöje att följa hennes omläsningsäventyr. Boken är också ett exempel på en av mina favoritgenrer – nämligen böcker om böcker.

För egen del uppskattar mycket att här inte bara finns klassiska hjältinnor ur finlitteraturen, utan det är karaktärer ut såväl sagor och flickböcker som kvinnorna i 80-tals succén Lace som avhandlas med hjältinnestatus. Författarna är till stor del också Ellis förebilder och hon rör sig mellan författarna och deras karaktärer med lika stor beundran. Jag har inte läst om alla Samantha Ellis hjältinnor själv, men det spelar ingen roll för läsupplevelsen eftersom hon hela tiden ger tydliga exempel och utdrag ur texterna. Självklart är det lite extra roligt att läsa om någon av de karaktärer jag själv har en relation till. Jag fnissar till exempel mycket när Ellis upptäcker hur otroligt präktiga vissa av hjältinnorna ter sig vid omläsningen – inte minst flickbokshjältinnorna som Anne på Grönkulla, Jo March ur Unga kvinnor och Susanne Cooliges Katy – eftersom jag själv gjorde samma reflektion vid en egen omläsning.

Hon utmanar alltså sina hjältinnor igen och hon omvärderar dem, men förkastar ingen av dem. Hon konstaterar istället att de alla fyllde sin plats i hennes liv och utveckling vid en viss tid. Det är lite så jag också vill tänka på mina samlade läsupplevelser och de litterära figurer som funnits i mitt liv. Oavsett om de kan kallas hjältar eller hjältinnor, så fanns det en mening för dem just där och då – och det känns riktigt fint att tänka på.

Har du läst om och omvärderat någon hjälte eller hjältinna?

Titel: Mina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig att läsa för mycket
Författare: Samantha Ellis
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2015
Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 13 februari, 2016

Kategori: Kulturkoll, Romankoll, Sakprosakoll, Ungdomsbokskoll

Visningar: 477

Taggar: , ,

2 Responses to Samantha Ellis – om att omvärdera sina litterära hjältinnor

  1. Bokomaten skriver:

    Jag skulle gärna läsa den här boken just för igenkänningen av hur man upplever sina tidigare litterära hjältinnor, eller snarare kanske vänner. Jag menar, man behöver itne alls ha läst samma böcker för att förstå känslan av att läsa om en gammal “bästis” och slungas bakåt i tiden. Man får ju samtidigt också lite perspektiv på sig själv. Vem man var och vem man utvecklats till.

  2. Eli skriver:

    Jag gillade också den här boken mycket, och kände igen mig mycket i hennes reflektioner. Den lilla sjöjungfrun har jag omvärderat flera gånger, ungefär på det sätt Ellis också gör i boken.
    En annan sak jag gillade med boken var att hon knöt sin egen uppväxtskildring och sin egen personlighet så tätt med sina läsningar och omläsningar. Ett fint exempel på hur litteraturen påverkar oss, tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *