Gubbar och farbröder – för och emot

helena-top

Gubbe. Vilket märkligt ord det är ändå! Vad jag förstår ska det vara dialektalt och betyda ungefär “liten klump”. “Liten klump”… Det är begripligt varför det heter jordgubbe, men kopplingen till farbröder är inte riktigt lika klar…

Gubbar (om vi nu tänker dem mer som äldre män än små klumpar) finns i olika utförande. De där genomsnälla som Mattias i Bröderna Lejonhjärta eller Skalle-Per hos Ronja Rövardotter, de man vill lära känna på riktigt. Sen finns de där surbesvärliga, som Ove. Och Pettson – ingen är så härligt vresigt gubbig som gubben Pettson!

Bland de där vresarna finns också en del av dem som åsamkat oss behovet av ett av våra nyaste nyord, mansplaining. Ni vet det där när vissa män (i alla åldrar, det är ingen åldringsgubbeföreteelse) ser sig nödgade att, på ett nedlåtande sätt, förklara saker för kvinnor som de redan vet. Rebecca Solnit beskrev flera sådana händelser (bland annat en man som förklarade hennes egen avhandling för henne på en fest) i sin nu berömda essä Men explain things to me. Samma titel Män förklarar saker för mig bärs av en essäsamling som kom på svenska förra våren och som faktiskt förändrade mitt sätt att se världen och förstå strukturer. Den rekommenderas innerligt.

Men som sagt, gubbar kommer i olika varianter och de flesta är väldigt trevliga att ha att göra med. Jag träffar dagligen fina medlemmar av gubbgänget och många berätta saker för mig på ett inte alls nedlåtande sätt, så att jag lär mig nytt jag väldigt gärna ville lära mig.

Andra gubbar jag gillar men som jag inte vet mer om än att de är väldigt skickliga på det de gör är skådespelarfarbröderna som jag hyser en översvallande kärlek till. Alan Rickman förstås, när han gick bort för några veckor sen översköljdes jag av hur mycket jag tyckt om honom genom åren. Och så slogs jag av hur många av mina andra skådisfavoriter som faktiskt är lite gubbiga nuförtiden. Som Bill Nighy, Jeff Bridges, Tommy Lee Jones, Steve Buscemi, Tom Wilkinson och David Morse, the best of the best. Visst har jag andra favoriter också, skådespelare jag väljer filmer på grund av – Tilda Swinton, Julianne Moore, Sigourney Weaver och Tom Hiddleston till exempel, men ingen av dem bär jag så nära hjärtat som farbröderna. Av någon anledning.

Så jag tycker allt bra mycket om de där gubbarna ändå. Favoriten kommer naturligtvis alltid att vara jordgubben men också den mänskliga varianten av den lilla klumpen ligger mig varmt om hjärtat. Det känns bra att ha kommit fram till det. Och då har jag inte ens nämnt den absolut bästa av dem alla – Farbrornallen från Barbro Lindgrens VLMF-böcker, den gubbigaste av de gubbiga. Han förtjänar helt enkelt ett eget inlägg, någonstans någon gång.

Bild: Men sitting av Hotblack

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 15 februari, 2016

Kategori: Barnbokskoll, Romankoll, Sakprosakoll

Visningar: 423

Taggar: , ,

2 Responses to Gubbar och farbröder – för och emot

  1. Lotta skriver:

    Farbrornallen? Känner jag inte till så skriv det där inlägget nån gång! 🙂

    • Helena skriver:

      Åhå, en kunskapslucka som måste åtgärdas minsann 😉 Ett inlägg kommer senare i veckan på en blogg nära mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *