Världen behöver fler Matthew Cuthbert

Lotta
Tänk den där dagen på tågstationen när Matthew Cuthbert skulle hämta den pojke han ”beställt” från barnhemmet och istället möttes av en rödhårig flicka som pratade öronen av honom? Hur han där och då fattade beslutet att ta med henne hem, hur han gjorde det rätta och öppnade sitt hem för den vilsna figuren som varit med om så mycket.

Redan där smälter man inför Matthew. Och Matthew smälter inför Anne under färden hem till Grönkulla. Och när Marilla vill skicka tillbaka Anne bara önskar man att han ska slå näven i bordet och bestämt säga att flickan ska stanna. Gör något då! Säg ifrån! Protestera! Låt inte Marilla bestämma! Men att slå näven i bordet är inte Matthews sätt. Han grälar inte. Han säger inte mycket, men på sitt eget eftertänksamma sätt försöker han övertyga Marilla om att de ska behålla Anne. Att de är bra för varandra.

Matthew pratar som sagt inte i onödan, men när han väl säger något så säger han något bra. Något snällt, något tröstande, något klokt. Han ger goda råd, han tröstar och han stöttar. Han suger på sin pipa och plirar med ögonen och han är precis en sådan morfar/farfar, ja fadersfigur, som alla skulle behöva få ha i sina liv.

Han är en av de genomgoda, som gör saker utan egen vinning. Han gör vad som är rätt. Han är tryggheten själv, och han har alltid, alltid, tid att lyssna.

P.S Det finns många som har gestaltat Matthew Cuthbert på film/tv, men den enda rätta Matthew för mig är Richard Farnsworth (på bilden ovan). Nästa man på tur att spela Matthew är Martin Sheen. Nja, säger jag, enbart baserat på utseendet.

Lotta

Jag läser mycket, ofta och gärna. Hoppar friskt mellan olika genrer och älskar episka läsäventyr såväl som feelgood, blodiga styckmord och krimgåtor.

Visa alla inlägg av Lotta →

8 tankar på “Världen behöver fler Matthew Cuthbert

  1. Jag surfade i väg till länken du gav och genast säger jag ”nej” till Martin Sheen – helt fel utseende och utstrålning.

    Som du, har jag helt förknippat Matthew med Richard Farnsworth, om nu någon riktig människa ska representera den litterära gestalten – det är också den filmatiseringen jag sett och gillat mest.

    Och det är verkligen en fin fadersfigur/morfar/farfar eller äldre herre-som-på-naturligt-sätt-är-vän-med-flicka, eller hur man ska uttrycka det. Jag hoppas du förstår hur jag menar.

  2. Martin Sheen. MARTIN SHEEN!??? Alltså, allvarligt??? KÄnner hur kärleken får sig en rejäl törn här. För bara rubriken får en ju att gå i gång på alla cylindrar med nostalgi och känslor. Världen behöver definitivt fler Matthews.

  3. Nej, Martin Sheen går fetbort. Alldeles för smörig. Matthew är definitivt en favoritgubbe!

  4. Fina Matthew. Kan fortfarande bli tårögd när jag tänker på sista scenerna i hagen i den klassiska inspelningen.
    Martin Sheen? Känns bara felfelfel!

Kommentarer är stängda.