Vi är osams!

carolina-top

Åh, att ha en bästis! En som alltid är där, som skrattar åt samma saker, som sitter bredvid i skolan, som är sällskap på skolvägen, som man leker med alla dagar, som man längtar efter när hen är bortrest, som man kan ha hemligheter ihop med… Lyckliga den som har en bästis! Fast även i den allra starkaste bästis-vänskap händer det förstås att man blir osams ibland, och då känns det ungefär som att hela världen rasar. I några timmar. Eller dagar. Innan allt det där arga inte är att stå ut med och man blir sams igen. Säger förlåt, reder ut misstag, kompromissar… och världen blir hel och som den ska vara.

Det finns en hel del barnböcker som handlar om just det där – om det fina i att ha en bästis, om bästisar som blir osams men sams igen… och så några där bästisarna faktiskt går skilda vägar. Här är en lista:

 Allra överst förstås Dunne och Ella-Frida i Mitt lyckliga liv m fl (Rose Lagercrantz & Eva Eriksson). Bästisarnas bästisar! Som kan bli osams över en sådan fånig sak som bokmärkesbytning, men vilkas vänskap minsann klarar av både flytt, sorg och andra påfrestningar.

Bästisarna Lucy och Soli i lättlästa (och otroligt vackert illustrerade) fantasyserien Svarta skogens hemlighet (Beth Bracken & Kay Fraser) blir ordentligt osams när Lucy sviker Soli på grund av en kille. ”Jag önskar att du försvann!” skriker Soli åt Lucy – tyvärr står de i Svarta skogen när hon skriker det, och önskar man sig något där kan det gå i uppfyllelse. Nu försvinner Lucy i tomma luften, och den enda som kan rädda henne är Soli.

Förtvivlan när ens bästis verkar bli helt imponerad av nya tjejen i klassen, och hellre verkar vilja vara med henne än en själv?? Jördis i Borttappat: Katt, kompis, kalsong (Elin Lindell) vet precis. Hon till och med ser till att skaffa glasögon för att bräda den där jämra Hermione.

Eller om man har en bästis, och får en ny vän, och så blir nya vännen och gamla bästisen jättebra kompisar och man själv känner sig helt utanför? Så är det för Oscar i Mandelhjärtat. (fortsättningen på Lyckokakan) (Kerstin Lundberg-Hahn)

Och tänk om ens bästis helt plötsligt börjar prata om att skaffa sig en ny kompis? Som Igelkotten gör i fina bilderboken Vad gör du om jag får en vän? (Mats Wänblad & Per Gustavsson) Haren säger tappert att han ”kommer att bli ÖVERLYCKLIG” men de fantastiska bilderna visar hur väldigt INTE överlycklig han är…

Och lilla Hunden Rund, då? När bästisen Råkan inte ens frågar först utan helt plötsligt kommer dragandes med en ny vän. Och så låter de inte hunden vara med – åh, han blir så förtvivlad att han springer rakt ut i skogen, går vilse och gråter så mycket att några skalbaggar håller på att drunkna. En börja läsa-bok med många känslor! (Hunden Rund går vilse av Annika Henning & Maria Nilsson)

Selma får äntligen en bästis i Snöret, fågeln och jag (Ellen Karlsson) men är ju inte riktigt bästisvan och har inte lärt sig den där osams-bli sams-grejen än. Det är inte lätt, men skönt när man förstår att det går att bli sams igen.

I Hjälp! Jag gjorde illa Linn! (Jo Salmson) har huvudpersonen en usel dag där allting går fel, och när han är hos bästisen Linn vill han egentligen bara sitta ifred. Men hon envisas med att vilja vara som vanligt, spela spel och hämta fika och… ja, aldrig låter hon honom vara. Så han rullar stolen på henne, lite lagom hårt. Inte var det meningen att köra över hennes fot. Så att foten går sönder och blodet forsar…! Nej, nej, nej, det var inte alls meningen, hon är ju hans bästis!

I Värsta kompisar (Sofia Hedman) handlar det om två bästisar som blir riktigt rejält osams, säger så elaka saker till varandra att det är svårt att förlåta och hela livet går i baklås. Inte är det kul att gå till skolan utan sin bästis, inte är det kul att gå till fotbollsträningen, och att leka med andra är liksom inte samma grej.

Och jobbigt är det att bli sams med sin bästis när man verkligen har gått för långt, och det är svårt att få allt osagt eller ogjort. I Hej det är jag! (Nina E. Grøntvedt) brukar bästisarna Oda och Helle alltid reta Helles nördiga storebror Stian – fast det är nog alltid Oda som är den som är taskigast ändå. Till sist får Helle nog och vill inte vara dum mot sin storebror längre. Hon vill inte vara med Oda heller, och Oda vet inte riktigt när allt gick så fel.

Sist tar jag med mästerliga Lite ihop (Johanna Lindbäck) där ju Majsan faktiskt blir ”lite ihop” med Ivan som ett sätt att försöka locka tillbaka sin bästis Tessan. Tessan, som ju bara verkar vilja prata om kärlek och sånt numera, och med andra än med Majken själv. Men just den sortens sprickor kan vara svåra att laga i en bästisvänskap. Sprickorna som kommer av att växa ifrån varandra och bli någon annan än den man var när man var åtta år och delade allt i världen med sin bästis.

 

Bild: av Eva Eriksson, ur Mitt lyckliga liv.

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone
Föregående inlägg:
Nästa inlägg:

4 Responses to Vi är osams!

  1. Anna skriver:

    Underbar lista! Jag ska genast skicka vidare till alla i min lärarbekantskapskrets. Alltid aktuellt ämne att jobba kring i skolan. En bok som vi jobbat med ibland kring relationer i en klass just är Kompisboken (Hallberg), uttjatad kanske men funkar bra som diskussionsunderlag.

    • Carolina skriver:

      Tack!
      Ja, Kompisboken är mycket bra om det sociala spelet i en klass, och den håller fortfarande. Även som bokcirkelbok! Jag tog inte med den här eftersom det inte finns med några bästisar i den (och efterföljande Bästisboken är också mycket bra men handlar inte om bästisar på det sättet jag tänkte mig).

  2. Carola skriver:

    Jag älskar att läsa om vänskap/bästisar. Tyckte om det även som liten. Så synd att det är svårt att skaffa nya kompisar som vuxen, jag saknar verkligen det där bästisstadiet. Men man får väl inse att man inte riktigt har den typen av relationer som vuxen kanske.

    • Carolina skriver:

      Det är synd, men det är nog sant. Kanske man har turen att lyckas ha kvar någon från barndomen, annars är det svårt att få en bästis som vuxen. Man flyttar, byter jobb, skaffar familj… Jag hade ingen bästis när jag var liten (vi flyttade mycket) – däremot har jag en nu (och det råkar vara han som är min oäkta make 🙂 )

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *