Katitzi – ett barndomsminne

linje-ulrica
Jag hade glömt Katitzi. Jag hade glömt bort böckerna om henne. Så dök det upp fina nyutgåvor av min barndoms böcker på hyllorna i bokhandeln och på biblioteket. Jag blev nyfiken, letade upp ett gammalt ex av boken och läste om. Då blev det tydligt att mina starkaste minnen av boken inte kommer från böckerna, som jag kanske trodde, utan från TV-serien som jag måste ha sett i någon av reprisomgångarna i början av 80-talet. Den med Janne ”Loffe” Carlsson som Katitzis pappa och Monica Zetterlund som hennes styvmamma. Minns ni den?

katitzi TV-serieNär jag läser om den första boken i serien (det finns 13 stycken) blir jag egentligen inte så imponerad av den skönlitterära upplevelsen. Boken är ganska tunn och språket känns lite torftigt, men känner att jag tycker så mycket om Katitzi som person. Som liten var jag mest fascinerad av kontrasterna mellan min egen värld och Katitzis värld. Det spännande och lite exotiska. Från TV-serien minns jag de vackra kläderna, den stränga styvmamman och hur vacker Katitzis storasyster Rosa var.

Som vuxen läsare, med Katarina Taikons biografi i bakhuvudet, är det ju framförallt utanförskapet som är slående. Tillhörigheten i den egna gruppen finns ju på ett sätt, även om Katitzi inte alltid finner sig till rätta där heller, men i övrig är hela tiden vistelsen i utkanten så påtaglig. De får slå läger utanför samhällen och städer – ofta på nåder och under en kort tid. Det beskrivs hur svårt det kan vara att hålla sig ren och tvätta kläder när boendet hela tiden är tillfälligt och hur det är att som grupp hela tiden vara misstänkliggjorda, betraktade som udda och rentav farliga.

Det som Katarina Taikon kämpade allra mest för var rätten till utbildning. Det är en stor och viktigt del i barnböckerna – längtan att få gå i skolan! Men familjen står utanför skolsystemet. Det är svårt att ”skriva in sig” i en skola när man måste byta bostadsort hela tiden och även de gånger Katitzi hennes syskon får gå i skolan sker det som ett undantag och utanför ordinarie skoltid.

Och hela tiden finns önskan att få bli inkluderad – att bli accepterad.

UKatitzitgivningen av de nya utgåvorna av Katitziböckerna påbörjades 2015 och redigeringen är gjord av Katarina Taikons dotter Angelica Ström tillsammans med redaktören Lawen Mohtadi, som också är författare till biografin Den dag jag blir fri om Katarina Taikon. Att berättelsen om Katitzi berör än idag är det nog ingen tvekan om. Romernas situation är mer aktuell än någonsin och dessa böcker erbjuder ytterligare ett perspektiv och en nyansering. Att tillgängliggöra Katitzi och hennes berättelse för en ny generation barn är både klokt och viktigt.

 

 

 

 

 

 

 

2 comments Add yours
  1. Katitziböckerna är är en av mina största läsupplevelser genom tiderna. Jag läste dem om och om igen som barn. Och nu läser jag dem för mina egna. Älskar dem fortfarande.
    🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.