En väldig massa syskon!

helena-top
Syskon… Ja, ni vet de där bråkiga, skrikiga (om man är storasyskon) och besserwissriga (om man är småsyskon), de där superjobbiga och irriterande och bästa i hela världen.

Min första tanke när jag började fundera kring syskonböcker var Astrid Lindgren. Vildvittrorna i Ronja Rövardotter som tjuter att de ska “hämta systrarna mina”, Bröderna Lejonhjärta förstås. Allrakäraste systrarna Barbro och Ylva-li, Madicken och Lisabeth, Lisa, Lasse och Bosse i Bullerbyn – de är ju hur många som helst. Syskon verkar vara ryggraden i Astrid Lindgrens författarskap. Och har man inga syskon, som Pippi, då väljer man några själv och bildar familj. Som Gittan också gör med de där eländiga älgbrorsorna i Pija Lindenbaums bok (tills hon inser att det är rätt skönt att vara själv och slippa dem, man kan ju ha kompisar och kusiner också…). I sommar planerar jag att läsa en annan favorit om syskon för mina barn, Solstenen, Månringen och Stjärnhavet av Maj Bylock. Min lärare i trean läste första boken om Dan och Jakob för min klass och sen minns jag att jag slukade resten av serien på egen hand. Jag hoppas att mina barn ska reagera på samma sätt (förutom det där “på egen hand”, jag skulle gärna vilja läsa dem igen, tillsammans).

Det finns förstås massor av litterära syskon bortom barnböckerna också. En syskonskildring som verkligen bitit sig fast är En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Olanna och Kainene är svårpusslade och vardagligt fantastiska. Fangirl av Rainbow Rowell är en annan favoritbok, för att den tar upp psykisk ohälsa på ett så bra sätt och för att syskonrelationen mellan Cath och Wren är viktigast i hela världen. Och Jandy Nelsons Jag ger dig solen förstås (och Himlen börjar här men den är ju så sorglig att man går sönder bara man tänker på Lennie och Bailey). Det finns så många bra syskonskildringar i bokhyllorna, lästa och olästa!

Av de böcker jag läser nu, precis har läst eller står i begrepp att läsa hittar jag också en trio syskonböcker, så återväxten verkar tryggad:

Linda Olsson har precis kommit med en ny roman – En syster i mitt hus som jag har liggande på sängbordet och ser mycket fram emot att läsa, vill du se vad någon som redan läst tycker så hittar du Annas recension här.

I Mhairi McFarlanes senaste roman Who´s that girl (som kommer på svenska i september) spelar syskonskap också stor roll, på ett såväl smärtsamt jobbigt som fint och förstås, det är ju Mhairi, dråpligt sätt.

Jane Austens Stolthet och fördom handlar en hel del om syskonskap och familj och jag skulle nästan säga att
Curtis Sittenfelds tolkning Eligible gör det ännu mer. Det är lite krångligt, men det är också väldigt varmt och kärleksfullt.

Vilka syskonskildringar har du svårt att släppa? Läser du några syskon nu eller har du en gammal favorit att tipsa om?

Bild: Brother sister hug från Pexels [CC0]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.