av 
Väldigt begränsat om jag ska vara ärlig. Undertecknad är född mitt i – d.v.s. 1975 och var således fem år när vi steg in i det färgglada 1980-talet. Så jag minns småglimtar, plyschen, frukt i mat och bästa kompisen på samma gata i stan. Och så självklart är barnprogrammen etsade i långtidsminnet, vilket jag återkommer till under morgondagen.
Under min uppväxt lyssnade jag en hel del på punk skapad på sjuttiotalet, men det var först senare d.v.s. under slutet av -80-talet eller början på -90-talet. Min första LP-skiva, som jag fick under mina första fem levnadsår, var dock en musikstil lååångt ifrån punken – inte så mycket punk, inte så mycket rock. Den första ”slagdängan” i mitt liv var:
alla Bowies och Frank Zappas konserter i Göteborg ♥
Åh det måste ha varit en häftig upplevelse, hälsar hon som tultade runt i blöjor.
Haha, som vi sjöng den där sången i skolan hela lågstadiet. Blev snabbt en klassiker.;-)
Har du någon inspelning? 😉
Mitt musikaliska 70-tal var något så ohippt som dansband. Jag mimade förstås till Abba och dansade hela mellanstadiet till låtarna från Grease men på landsbygden där jag växte upp så var det Streaplers och Flamingokvintetten som gällde. Tonåringarna åkte till parken och där var det dansband. 1979 eller möjligen 80 så hörde jag Gyllene Tider för första gången och det tidiga 80-talet blev min gylleneperiod 🙂 Och herregud vad jag har sjungit den där teddybjörnen, texten sitter som en smäck också 40 år senare.
Haha jag kommer ihåg att jag fick min fösta freestyle på en av tusen husvagnssemestrar och den enda kassetten som fanns tillgodo var Wizex, men det gick ju också.;)