Makt och vanmakt i bibliotekariens värld

carolina-top

Vi bibliotekarier kanske inte tillhör de yrkesgrupper som styr över världens öden. Inte heller är vi särskilt tongivande inom ekonomi – aktiekurser och valutakurser struntar ganska mycket i vår lånestatistik. Vi styr inte ens över modeväxlingar. Eller över kvällstidningarnas förstasidesrubriker. Men har vi någon makt alls, då? Eller känner vi oss mest vanmäktiga? Jag ska ta och reda ut det där i en ordentlig sammanställning. (ja, för sammanställningar, kataloger och sortering är liksom det vi lever för, vi bibblosar) Häng med! 

BIBLIOTEKARIENS MAKT

BIBLIOTEKARIEN KÄNNER SIG VANMÄKTIG

Det utvecklade sjätte sinnet:
”Jag kommer inte ihåg vad boken hette, men framsidan var nog rätt grön. Eller blå.”
”Kan det handla om Fyren mellan haven av Stedman?”
”Ja! Den är det!”
När det sjätte sinnet inte funkar, och kristallkulan också har gått i strejk:
”Alltså, min väninna har läst en SÅ bra bok. Jag minns inte vad den heter, men hon som skrev hette något på S. Eller C. Något utländskt var det i alla fall. Har ni den?”
Ger boktips som går hem:
”Kolla, här är en helt ny fantasybok av Leigh Bardugo, hon som skrev Grishatrilogin du vet? Den här heter Högt spel och är ännu bättre än hennes tidigare. Vill du testa?”
”Ja, den tar jag!”
Ger boktips för absolut döva öron:
… ”jo, men det finns många andra böcker som också är lättlästa, och roliga, och…”
”Nä. Jag vill bara läsa Dagbok för alla mina fans. Finns inte den bruna av dem inne ska jag inte ha någon bok.”
Att rekommendera bra högläsningsböcker och se dem lånas:
”Och Våffelhjärtat av Parr är suverän, testa den sen när ni är färdiga med En myras liv av Gottfridsson!”
”Åh, det låter spännande, vi tar den också nu direkt!”
Att vilja mycket mer än som efterfrågas:
”Kolla, där borta står LasseMaja-böckerna, Wilma och Nils. Ta nu varsin av dem så vi kan komma hem fort, mamma har inte tid med att ni ska gå runt och välja böcker idag.”
Att få köpa böcker
Åh, att få bläddra i kataloger över nyutkommen litteratur och veta att allt det som verkar intressant ska och kan köpas in.
Att inte få köpa böcker
”Det visar sig att skolan i år måste skära ner på kostnader, vilket innebär att skolbibliotekets budget tyvärr minskas till de 5000 ni redan har handlat för.”
Förseningsavgifter 1
När otrevliga damen med det högdragna sättet och den starka parfymdoften visar sig ha ganska höga förseningsavgifter som måste betalas.
Förseningsavgifter 2
När du och låntagaren efter gemensamma krafter inte bara kommit på vilken bok hen efterfrågar utan också lyckats hitta den längst inne i bibliotekets magasin bakom en annan bok – och sedan låntagaren visar sig vara spärrad pga obetalda förseningsavgifter.
Förseningsavgifter 3
När bibliotekarien tar beslutet att efterskänka förseningsavgifter. En liten makt är också en makt.
Förseningsavgifter 4
Låntagaren som slänger in en hög osorterade barnböcker, fuktiga, med vikta sidor, bananfläckar och tuschpennestreck som kan eller inte kan ha tillkommit vid denna utlåningen, och som bara rycker på axlarna åt att de borde lämnats för tre månader sen eftersom ”det är ju ändå inga böter för sena barnböcker”.
Att jobba på en mötesplats 1
Att låsa upp dörren på morgonen och släppa in flocken med besökare som väntar därutanför, se hur de tassar in och sätter sig vid arbetsbord, i tidskriftsrum, vid datorer eller går runt bland hyllorna. Att få ha nyckeln som öppnar till allt detta.
Att jobba på en mötesplats 2
Man skithögt i sin mobil: ”Nädå, du stör inte alls, jag sitter bara inne på biblioteket. Vi kan ta mötet nu över telefon.”
eller
”Nä, ni får inte spela musik även om det bara är mobilen, eller ha ljudet på när du spelar den där youtubefilmen med biljakten. Hörlurar, eller gå ut härifrån”
*….muttrande tonårsljud typ ’detvarintejag’ eller ’assåshitvajobbigt’ efterföljt av stön*
2:56 minuter senare återupptas ljudet med oförminskad styrka varpå vi går tillbaka några rader högre upp i konversationen: ”Nä, ni får inte… etc etc”
Att få gallra böcker!
Outlånade böcker, gamla slitna böcker, alla de där böckerna som står och skymmer bort nya böcker… att få göra en rejäl gallring är skönt, bra och mäktigt.
Att vara tvungen att gallra böcker
Det kommer ut alldeles för många nya bra böcker som måste köpas till biblioteket… det MÅSTE sorteras ut gammalt för att allt ska få plats. Ibland är det som att slänga ut gamla kompisar. Eller att slita ut hjärtat. Att gallra bilderböcker? Uuuuuuääähhh – det är total vanmakt. Vill inte, vill inte, vill inte…. men måste.
Bästa boken 1

Makt är att kunna köpa in favoritboken i extra många exemplar bara för ATT DU KAN.

 

Värsta boken 1
Vanmakt är att vara tvungen att köpa in värsta boken eftersom det inte är din egen smak som bestämmer och den efterfrågas. OCH lånas. Attans.
Bästa boken 2
Att kunna ställa favoritboken på skylthyllan så fort den lämnas tillbaka till biblioteket.
Värsta boken 2
Att bara råka ställa den där jämra boken lite fel. Typ på fel hyllrad. Eller fel ämnesområde. Eller, hoppsan, hamnade den inne i magasinet?
”Schhhhh!!”

makt-bibliotekarie

Efter tre klassbesök med bokprat när ”Schhhh!” inte riktigt varit på plats:

vanmakt-bibliotekarien

 

 

 

2 kommentarer Lägg till din
  1. Haha åh, igenkänningen! På allt! Särskilt det där med nyckeln, minns så väl första gången jag fick den i min hand. Kändes lite som nyckeln till himmelriket 🙂 Jag älskar också när första exemplaret av Ferrantes eller Keplers nya kommit och jag får ge den till den låntagare som stått allra längst i kö. Känns också som en fin aspekt av bibliotekariemakt 🙂

    1. Det ÄR nyckeln till himmelriket… (ja, trots mobiltelefonmannen och allt det andra). Och just det där, att låna ut de allra mest eftertraktade böckerna. Det är fint! Och så det där: när senaste PAX-boken har kommit och du lägger undan den till det barnet som varit inne och frågat efter den ungefär sedan den senaste PAX-boken kom ut… det är makt och glädje det! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.