Valar Morghulis eller nåt

helena-top
En inledande varning bör utfärdas: inlägget kan omedvetet innehålla spoiler. Läs vidare på egen risk!

För tillfället läser jag inte alls. [konstpaus] Ja, vi finns vi också. Vi som tappar så mycket läslust att man inte lyfter en bok på en vecka (eller två, eller tio). Vad är det då en sådan som undertecknad fyller sina kvällar med? Jo, hon har blivit övertalad av sambon att ta upp Game of thrones igen.

Vårt förhållande till denna serie har varit något inkonsekvent och ambivalent. Eller vårt och vårt. Jag kan villigt erkänna att det är mitt intresse som har vacklat – dels blev jag tämligen fort trött på en ganska ensidig kvinnosyn och dels så kunde jag – med mitt guldfiskminne – inte hänga med i alla historier och tusentals (nåja!) karaktärer. Intresset svalnade – jag somnade ett otaliga gånger och så slutade vi titta.

Vi har dock vid minst två skilda tillfällen gjort ett par tappra försök att plocka upp serien igen, men hade man (läs: jag) svårt att hänga med under tiden vi aktivt såg den så blev det ju inte lättare att plocka upp tråden två år senare. Nu i efterhand kan vi se att vi hoppade in på random ställe i förhoppningen att det var där vi lämnat den vid tidigare tillfälle. Vi har sett ett halv avsnitt för att snabbt konstatera att vi inte fattar bakgrundshistorien och återigen tvärvägrar jag att se den igen.

Hur som haver vi bestämde oss för att börja om från början, vilket har underlättat hänga-medandet avsevärt (även om solen fortfarande har sina fläckar som synes av nedan bild).

gamesfb

Enligt Washinton Post har, till och med säsong 5, 704 karaktärer döden dött. Jag ämnar inte att kritiskt granska denna siffra, utan konstaterar förstrött att den är nog sannolik. Det dör folk hela tiden. Hela tiden. Tilläggas bör att den siffran inte inkluderar alla dessa soldater – alla dessa statister – som dör på slagfälten, utan handlar om karaktärer (huvudpersoner och bipersoner) som dör i kamp, i en fängelshåla, avrättas eller – som i de flesta fall – blir mördade av en rival, av en antagonist, av en white walker, ”you name it, they got it”. De flesta möter döden genom en svärdsklinga, men det förekommer såväl knivar, pilar, eld, yxor, drakar, svärd som gift.

doden

Vad har jag upptäckt nu när jag ser serien från början:

a) Kvinnoporträtten är inte så ensidiga som jag tyckte från början. Missförstå mig rätt: kvinnosynen är högst katastrofal/trasig/tragisk, men det finns också flera karaktärer som ger tittaren en annan bild.

b) Jag hänger med något mer – något, långt ifrån helt – i vem som är vem, vem heter vad, vem som tillhör vilket hus, vem som dödade vem, vem som ligger med vem.

c) Jag älskar George R.R. Martins sätt att chocka läsaren – i detta fall tittarna; vem som helst kan när som helst dö. Det kvittar om en karaktär är älskad av publiken. Det kvittar om en karaktär har varit med under flertalet säsongen. Den dör när författaren tycker så. Känslan av att inte kunna lita på händelseförloppets utveckling triggar mig (The Wire – världens bästa kriminalserie är uppbyggd på samma sätt).

d) Jag kan avslutningsvis konstatera att jag lyckades skriva ett spoilerfritt inlägg om Game of thrones. Att det kommer att dö någonstans mellan 704 och 1000 karaktärer innan säsong 6 är över är nog ingen chockerande nyhet. Valar Morghulis (”All men must die.”).

 

2 kommentarer Lägg till din
  1. När jag för länge sen fick veta att HBO skulle göra en tv-serie av Game of thrones fick jag idén att jag och min man skulle läsa böckerna högt och sen se tv-serien. Baktanken var att min man skulle börja läsa mer än en bok per år (jag är bibliotekarie, och yrkesskadad). Sagt och gjort, vi läste oss igenom de tjocka kapitlen, vartannat kapitel läste han, vartannat jag. Vi försökte uttala alla konstiga namn, fnyste eller skrattade åt blå skägg, svor över hur tråkiga vissa karaktärer var. Sen såg vi tv-serien och snart insåg vi att det var ett misstag att läsa boken och sen se tv-serien. Jag kan tycka om att läsa en bok för att se en film, för det handlar bara om ett par timmar. Men en tv-serie, där en säsong är 10 timmar – det är för mycket att titta på när man vet vad som händer. det blir för tråkigt. Jag har iofs inget problem med att hänga med i vem som är vem, men säsong 1-5 handlade mest om att se vart tv-serien avvek från boken. MEN NU! Säsong sex! Nu händer det grejer! Helst plötsligt blev det mycket roligare att se serien!

    1. Aha intressant! Jag har inte läst böckerna så jag har (turligt) nog inget jämförelsematerial. Vi slutförde säsong 4 igår, så längre än så har vi inte kommit. Sen kan jag bara fascineras av att – trots att vi tokser 2-3 avsnitt per kväll – så har jag fortfarande svårt med det stora persongalleriet. Senast igår frågade jag vem en han var och det var tydligen en av alla kungar. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.