Allt jag vill men inte hinner …

linje-ulrica

Kan vi prata lite om det här med förväntningar? Nej, jag menar inte barnens förväntningar inför julen eller släktens förväntningar på att julen ska firas på samma sätt varje år. Nej, jag talar om de där helt orimliga förväntningarna man ställer på sig själv! För jag är väl inte den enda som fungerar så?

Jag är egentligen väldigt bortskämd på julen. Vi åker bort, antingen till mina föräldrar eller till makens föräldrar, och där blir vi bjudna på god mat och blir ompysslade. Ofta finns det en eller ett par kusiner som håller barnen sysselsatta och det finns gott om tid för mig att krypa upp i ett soffhörn med en bok. Vi är heller inte så stor släkt så det är inte så förfärligt många julklappar som ska köpas och den julmat vi lagar här hemma består på sin höjd av att griljera en färdigkokt skinka. Så det finns egentligen inte så många måsten.

Däremot finns det många saker jag vill göra. Jag vill baka pepparkakor med barnen (trots att jag egentligen gillar köpta bättre), jag vill göra flera sorters julgodis, knåpa ihop fina julgrupper och pynta lägenheten. Jag vill gå på julmarknader och ordna glöggfika. Jag vill tänka ut fina, färgkoordinerade paketinslagningar och jag vill pyssla egna julkort. Problemet är att när det inte fungerar att göra det jag vill, när tiden eller orken inte räcker till, så blir jag så ruskigt besviken och arg på mig själv. Det låter fånigt. Det är fånigt. För det blir ju jul ändå. Men jag kan inte hjälpa det – jag blir besviken och sur och har väldigt svårt att släppa ”nederlaget”. Varför är det så att man målar upp en bild av hur det ska vara och hur det borde bli (som i många fall är helt orimlig) och när det inte går att leva upp till den så blir besvikelsen så stor? Ingen annan förväntar sig det här av mig. Bara jag själv.

Det här inträffat tyvärr inte bara vid julen som ni förstår, men vid juletid finns det liksom extra mycket ”vill” och nästan aldrig tillräckligt med tid eller ork. Varje år lovar jag mig själv att inte ta saker och ting så allvarligt. För det blir ju jul ändå. Tror ni att jag lyckas? Nä, oftast inte.  Men kanske är det i år jag lyckas att istället tänka på de där sakerna jag faktiskt hann med!

Något som jag vill göra, och som jag faktiskt också hunnit med att göra lite också, är att läsa mysiga feelgoodböcker (som gärna får utspela sig i juletid). Denna säsongs mest juliga (hittills) är Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan och självklart God jul av Jonas Karlsson som vi pratar om på Kulturkollo läser denna vecka (fast den kanske inte är feelgood precis). Andra favoriter i genren är till exempel Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan, Christmas at the Cupcake Café av Jenny Colgan och Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon. I läshögen att se fram emot ligger The Most Wonderful Time of the Year av Joanna Bolouri och A Year and a Day av Isabelle Broom.

Har du några godbitar i din läshög som du vill och hoppas hinna läsa i jul?

Bild: jeshoots.com

4 comments Add yours
  1. Känner igen känslan, den hängde mycket ihop med barn hemma. Kanske återkommer den om jag får barnbarn men just nu gör jag precis det som jag orkar och vill och känner mig nöjd med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.