Anna listar 2016

 

Då är det dags att såhär summera årets kulturupplevelser. Konst, film, musik och teater har varit ovanligt skralt för mig men läsandet har flutit på i vanlig takt. Finaste stunden av alla är nog ändå boksamtalet med Kim Thúy på mässan, det är ett minne för livet. Några andra små nedslag från läsåret 2016:

Årets mest oväntade: Glöm mig av Alex Schulman. Han kan ju faktiskt skriva.
Årets klassiker: Annie John av Jamaica Kincaid. Att lyssna till Jamaica Kincaid på Sthlm Lit var underbart.
Årets knock out: Störst av allt av Malin Persson Giolito. Borde varit nominerad till Augustpriset.
Årets kvinnokamp och årets klasskamp: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Språket, ilskan och revanschlusten!
Årets memoarer: Riktiga Elsie av Elsi Johansson. Innerligt, äkta om vägen till sitt författarskap.  En röst från en av de sista nu levande arbetarförfattarna.
Årets historiska: 1947 av Elisabeth Åsbrink. Tänk att då och nu kan vara så sammanlänkade.
Årets obehagligaste: Berättelsen om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Man kunde ju inte andas en enda gång genom hela romanen. Man vet att det kommer att gå åt h-e och man kan inget göra.
Årets nya bekantskap: Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. En bok som totalt knockar läsaren med sitt språk och sin sorg.


Årets utmaning: Som alla år, att medvetet välja och läsa texter från alla världsdelar. Ett OK år med författare från 38 olika länder men det kan bli fler nästa år.
Årets ögonöppnare: Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius. Yttrandefrihet, konst och politik berättat så att man inte kan sluta läsa.
Årets återseende: En gud i spillror av Kate Atkinson. Årets bästa roman?
Årets kulturella höjdpunkt: Louisiana literature, Sigtuna litteraturfestival, Bokmässan, Stockholm Literature och Augustgalan. Vilken bokhöst!
Årets magplask: Nobelpriset i litteratur till Bob Dylan. No comments.
Årets kan-inte-släppa-den: De oroliga av Linn Ullman som jag rekommenderar till alla som jag möter.
Årets lyckopiller: Vi av Kim Thúy. Man bara njuter hela läsningen, bliss!
Årets debut: Flickorna av Emma Cline. Som hon skriver, drygt 25 år gammal. Otroligt.
Årets förlag: Sekwa i mitt hjärta. Alltid kvalitet, alltid läsvärt.
Årets pristagare: Lina Wolffs glädje på Augustgalan var inte att ta miste på. Romanen De polyglotta älskarna är förunderlig läsning.
Årets överskattade: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante är en bra roman, men den har marknadsförts så hårt att man nästan tappat lusten på del tre i serien som kommer i januari.
Årets underskattade: De fördrivna av Negar Naseh förtjänar att vara med på alla åretsbästalistor.
Årets konstupplevelse: Resan till Bath i juni var fylld av upplevelser, att vandra runt i staden var som en konstupplevelse i sig.
Årets TV-serie: The Crown. Miljöerna, kostymerna och allt!
Årets titel: Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare. Lydia Davis har de mest slående enradingar av dem alla. Läs!

2 comments Add yours
  1. Håller verkligen med dig om Årets knock out. Blev nästan hypnotiserad och tappade andan när jag läste fantastiska Störst av allt. Där emot håller jag inte med dig om att Min fantastiska väninna skulle vara överskattad, även om del två faktiskt är ännu bättre.

    1. Nja, jag gillade del två sämre än del ett i väninnan. Är inte övertygad. Däremot tycker vi lika om Störst av allt. Min mamma läser den just nu och hon tycker inte den är något speciellt alls. Så kan det vara 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.