Vinter med Kulturkollo #vante

Minns ni den ukrainska folksagan om vanten?

Den som tappades vinterns kallaste dag av en liten pojke som hämtade ved åt mormor? Den var så lurvig och varm och genast fick den en liten mus som inneboende. Den lilla musen fick snart sällskap av grodan, ugglan, haren, räven, vargen och vildsvinet. Det blev allt trängre där i vanten och för varje fruset djur som kom så funderade djuren över huruvida de verkligen skulle rymmas alla. När då den stora björnen också fick för sig att bo i vanten skrek djuren unisont:
– Nej, nej, det går inte. Du får inte plats!
Björnen svarade godmodigt:
– Det går om man bara försöker.
Och det gick faktiskt men sömmarna började att ge vika allt mer. Alla djuren bodde tillsammans i värmen när en gammal syrsa kom gående och hon sökte också skydd i vanten. Det var slutet för den vanten, det sköna boet sprack i tusen bitar, djuren blev hemlösa igen och vanten kunde inte längre värma någon! Som tur var så hade den lilla pojken en snäll mormor som stickade honom nya varma vantar. Slutet gott allting gott!

De underbara bilderna är från Enbokförallas upplaga från 1965 och jag hade den på min gamla arbetsplats. Jag har saknat den så att det blev ett besök på bokbörsen i veckan för att köpa ett eget exemplar. Tyvärr hann den inte komma fram i tid till det här inlägget man snart, snart så har jag den min hand. Då blir det arbete med den i min elevgrupp. Var så säkra!

Text: Alvin Tresselt och bilder: Yaroslava

2 kommentarer Lägg till din
  1. Jag har faktiskt varit med om det! En näbbmus hade bosatt sig i en vante som låg i hallen utanför stugan och när jag stoppade ned handen i vanten blev den så rädd så den dog! Söta bilder till sagan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.