Baby boom

Det känns lite konstigt att tänka på arbete, liv och arbetsliv just nu när jag sitter hemma med en liten plutt och helst inte vill tänka på att jag ska tillbaka till jobbet igen om några månader. Den här veckan läser vi ”Mamma är bara lite trött” i Kulturkollo läser och när jag själv läste den i höstas så fick jag en enorm insikt i hur stressad jag normalt sett är. Förhoppningsvis hittar vi en lösning till hösten som funkar. Bolla liv, småbarnsliv och arbetsliv vet nog de flesta föräldrar kan vara kämpigt.

Av någon anledning kom jag faktiskt att tänka på en i år 30 år gammal film som jag såg som barn. Är det någon mer än jag som minns eller ens någonsin har hört talas om den här? Baby boom med Diane Keaton? Kanske är det för att min kotte precis börjat med riktig mat och för att 80-talet var en guldålder när det gäller bebisfilmer. Det har väl inte direkt varit en blomstrande genre sedan dess.. Jag minns hur mitt 9-åriga jag satt och tittade på hur yuppien (japp, kan det bli mer 80-tal)  JC plötsligt sitter med en bebis och ett nytt liv att ta hand om. Och eftersom det är 80-tal och USA så löser hon allt genom att starta eget. Hon börjar helt enkelt laga barnmat på heltid och startar ett barnmatsföretag. Hon gör karriär av sitt familjeliv. Så otroligt mycket 80-tal. Hela filmen känns oerhört förlegad när man tänker på handlingen. Hon ärver en bebis? Vem tänker på barnet där, liksom? Och tänker bara adoptera bort ungen utan samvete. Hur skulle det ens gå till? Och alla bara ”oh, nej, en unge, vad ska vi ta oss till? Vi flyr!”. Man skulle kunna göra en lång och helt fantastisk filmanalys av den härfilmen om 80-talet och karriär/familjeliv.

Andra typiska bebisfilmer från 80-talet är ju t ex den fantastiska ”Tre män och en baby” med trion Ted Danson, Steve Guttenberg och Tom Sellek. Också märkligt koncept i efterhand. Och minns någon succéserien ”Titta han snackar”? Där man låtsades att man fick höra bebisarnas tankar. Personligen tycker jag det är rätt skönt att den här genren har dött ut, mer eller mindre. Så länge den porträtterades så här i alla fall. Alltid i konflikt med karriären. Dagens problem är väl inte att karriären ska gå före familjelivet utan snarare att man måste klara av allt.

4 comments Add yours
  1. Men hej hallå! Så jag känner igen mig i det du skriver. Lilla Rut har just börjat med riktig mat här också, hon är 6,5 månader, och det är ett jädrans pussel! För att inte tala om att väva ihop detta med jobb OCH skrivande framöver. Heh … finns det nån stöttande bok i DET ämnet? 😛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.