Tio tankar om arbete

Linda
Bodil Jönsson skriver i sin bok Tio tankar om arbete om den svåra balansen mellan arbete och fritid. Hur vi egentligen inte jobbar så mycket om man tänker på alla lediga dagar som vi har på pappret, men att det faktum att arbetstiden är så flytande gör att vi är lediga ganska lite. Ni minns kanske hur Bodil Jönsson talat om att vi skulle kunna jobba två timmar om dagen, då den tekniska utveckling gör att mer inte behövs. Det resonerar hon kring även i boken, men landar i att lite mer kanske behövs, trots en teknisk utveckling. Att vissa fortfarande arbetar minst 8 timmar, samtidigt som andra inte får något arbete alls, ser hon dock som märkligt. Vi behöver arbeta för att få ett sammanhang och något att se fram emot. Det gäller även de grupper som nu lätt hamnar utanför arbetsmarknaden, som de med funktionshinder, ofullständiga studier på grundskola- eller gymnasienivå, samt de med utomeuropeisk bakgrund. I denna grupp finns en farligt stor arbetslöshet, speciellt bland unga. Jönsson skriver om hur vi ”håller på att underminera en hel generation och en stor grupp immigranter, bara för att vi håller fast vid tankeföreställningen som inte längre är giltiga.”

Tio kapitel med tio stora tankar kring arbete är det som Jönsson delar med sig av. Målet är inte att vara politisk, vilket hon skriver tydligt i inledningen, utan att undersöka de stora förändringar som skett, sker och kommer att ske på arbetsmarknaden. Jönsson skiljer på lönearbete, egenarbete och ideellt engagemang när hon talar om arbete. Egenarbetet är just det som görs för att ett hem och en familj ska fungera. Inte bara själva hushållsarbetet, utan också det där övergripande ansvar för barnens fritidsintressen, kläder, skola och andra möten som ska göras. Inte sällan ansvarar kvinnan i familjen för mycket av detta.

Hur stor del av vårt liv vill vi att lönearbetet ska ta och hur ser vi på vårt arbete? Jönsson talar om arbete som ”gissel eller välsignelse” och för mig och säkert många andra är det både och. Jag älskar mitt jobb på många sätt och trivs med både elever och kollegor. Att stå i ett klassrum och hålla en riktigt bra lektion är en upplevelse som är svår att överträffa. Men det finns ju så mycket annat som jag kanske inte tycker är lika roligt. Allt pappersarbete, alla saker som görs för att någon behöver det registrerat, alla möten som inte sällan kunnats ta via mail. Framför allt skulle jag kanske vilja ha råd att jobba lite mindre, för att ägna mig åt andra saker också. Också är ett viktigt ord här. Jag vill alltså inte alls sluta jobba eller ens byta jobb, men få mer tid som inte ägnas åt lönearbete. Arbetsplatsens viktigaste funktion är gemenskapen. Vi människor behöver göra något tillsammans. Jönsson menar att arbetet blivit ”den främsta garanten” inte bara för inkomst utan också för sammanhang och självförverkligande.”.

Jönsson skriver om begreppet ”heltid” och tycker att det är märkligt att vi måste se heltid som 40h/vecka. Hon menar också att det inte behöver vara så att heltid betyder samma sak för alla yrken, eller alla människor. Om det gick att jobba mindre, kunde annat hinnas med. När människor hjälper varandra med sysslor gör de nytta för de som blir hjälpta, men också för samhället i stort. Eftersom det inte ses som arbete räknas det dock inte. Det är här Jönsson vill ha en förändring och hon skriver mycket om den fyrkantighet som heltidsnormen ger. Jag tänker att det även skulle kunna vara så att heltid är olika saker i olika perioder av livet. Tänk om småbarnsföräldrar, både mammor och pappor, kunde gå ner i tid när barnen är små utan att förlora på det ekonomiskt. Istället kunde de arbeta mer innan och efter småbarnsåren och under sin livstid bidra med en arbetsinsats som motsvarar heltid. Vad nu heltid är. Att den måste vara 8 timmar tycker Jönsson är ganska så dumt. Att alla dessa timmar dessutom måste vara lönearbete likaså. Jag tror att vi hade sparat pengar på att minska tiden för lönearbete i alla fall i vissa perioder av livet. Färre sjukskrivningar skulle helt klart bli en följd av detta. Kanske också tryggare barn som klarar sig bättre i skolan då deras föräldrar verkligen hinner med dem och färre skilsmässor då stressen i och utanför hemmet blir mindre.

Gränsen mellan arbete och fritid, eller mellan lönearbete, egenarbete och ideellt engagemang, är definitiligt inte knivskarp. Dessutom är vissa saker arbete för vissa, men kanske inte för andra. Jönsson tar ett exempel med löpning, som för elitidrottaren är arbete, men för amatören en fritidsaktivitet. Läraryrket är ett sådant jobb där gränsen mellan arbete och fritid är väldigt flytande. Är det arbete eller fritid när en lärare i samhällskunskap läser tidningen eller ser på nyheter? Om jag som svensklärare läser ungdomsböcker som jag sedan använder i mitt arbete, är då läsningen att klassa som arbete eller fritidsaktivitet? Gör det skillnad om jag läser boken hemma eller på jobbet? Är platsen eller aktiviteten viktigast?

Finland testar från årsskiftet en statlig medborgarlön, dvs en lön som inte kräver motprestation. Pengarna, 560 euro/månad motsvarar det de skulle fått i bidrag efter skatt. Det är också tillåtet att ta tillfälliga jobb under försöket och fortsätta att få medborgarlön. För lite pengar? För dyrt för staten? De olika partierna har olika förklaringar till varför medborgarlön är bra, dels att det garanterar att alla medborgare klarar sig, men också att det är ett sätt att kunna behålla en flexibel arbetsmarknad. Jönsson är för en medborgarlön och ser många fördelar med att införa en sådan. På lång sikt kan hon dock se en risk för problem med avundsjuka då vissa kan få en lön utan motprestation. Samtidigt skulle väl alla kunna välja att leva på denna mycket lägre ersättning än vad lönearbete oftast ger. Medborgarlön skulle dock på kort sikt kunna vara en garant mot lönedumpning och just lönedumpning ser Jönsson som ett steg bort från demokrati och inkludering.

Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja skriva om Tio tankar om arbete. Bodil Jönssons resonemang är intressanta och boken har funnits i mina tankar sedan jag läste den. Mycket kan jag koppla till mitt eget liv, men också till Mamma är bara lite trött av Sara Beischer som vi diskuterat på Kulturkollo läser i veckan. Något är väldigt fel när det gäller synen på arbete i Sverige idag och inte minst de orimliga krav som ställs på individen. Många blir sjuka av sina jobb och så kan vi verkligen inte ha det. Jag tror, som Jönsson, att en rejäl reform behöver göras. Att vissa stressar sig sjuka medan andra mår dåligt över arbetslöshet är inte rätt någonstans.

Titel: Tio tankar om tid
Författare: Bodil Jönsson
Förlag: Brombergs Bokförlag
Utgivningsår: 2016

Foto: Elisabeth Ohlsson Wallin

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 11 februari, 2017

Kategori: Aktuellt, Sakprosakoll

Visningar: 819

Taggar: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *