Det började med Bimbo… om husdjur och husdjurslängtan

carolina-top

Den första riktiga kapitelboken jag läste alldeles själv var Karlsson på taket flyger igen av Astrid Lindgren. Och det var nog där den började – min längtan efter ett eget husdjur. Det är ju så att Lillebrors föräldrar gav honom en hundvalp när de trodde att den där Karlsson bara var ett påhitt eftersom Lillebror kände sig ensam om dagarna. Hundvalpen, med det käcka namnet Bimbo, springer nu glatt med när Karlsson och Lillebror driver Husbocken till vansinne genom spökerier och bull-tirritering, den ligger bredvid Lillebror när han ska sova och den är bara så allmänt söt, valpig och verklig att den sjuåriga Carolina höll på att gå sönder av avundsjuka. Inte nog med att Lillebror hade världens roligaste Karlsson till kompis och nybakade bullar till mellanmål vareviga dag – han hade en egen hund. Åh! En egen!

Men min husdjurslängtan nöjde sig inte bara med att vilja ha en egen liten hund. Nej, jag ville ha en häst också, och alldeles särskilt Vitnos, gotlandsrusset från Marie-Louise Rudolfssons långa serie om Vitnos och Vips. Gyllengul, busig och lite ensam… åh, vad jag ville ha honom!

I verkliga livet har jag inte ägt något gyllene russföl. Faktiskt inte heller någon hund. Eller kanin. Eller marsvin. Däremot har jag haft katt i större delen av mitt liv! Först kom det en svart Tusse, för att så småningom följas av en grårandig Kotte. Längst tid delade jag liv med ljusröda Emma, som efter några år fick se sig själv som sambo med mer ilsket röda (och mycket större) Hobbe (jepp, döpt efter en viss tiger). De har skänkt med sig av gos och mys (exakt så mycket som de kände för att dela med sig av just då), skratt, frustration, pajad nattsömn, hemtrevnad och en biljon katthår på icke önskvärda platser.
Just nu har vi (pga allergi i familjen) inget husdjur (men vi lånar grannarnas samojed ibland, finaste och lurvigaste husdjursisbjörnen man kan tänka sig), men om några år igen så. Kanske en Bimbo, då? Eller ännu en katt med tiger-självförtroende? Oäkte maken vill ha något i stil med Buck från Skriet från vildmarken inklusive lyckligt uppsnurrad svans, rejäla muskler och ett oändligt behov av motion medan jag nog är mer inne på något mer lätthanterligt. Kanske någon som Lily i Lily och bläckfisken jag nyss läste?

Den här veckan ägnar Kulturkollo åt husdjuren. Många katter och hundar blir det förstås, men kanske att vi får läsa om någon älskad orm, eller gris, eller dvärghamster också? Drömda gyllene russföl eller intelligenta spindlar som kan prata? Vi får väl se…

Välkomna till Husdjursveckan!

 

Bild: Puppies av kitty.green66 (CC BY-SA 2.0)

Carolina

Läser allt. Läser jämt. Läser börja läsa-böcker blandat med tunga klassiker, frossar i fantasy, romance och historiska romaner. Läser nytt inom barn- och ungdomslitteraturen och gamla deckare. Blandar allt och kan inte leva utan. En dag utan någon läsning är en misslyckad dag.

Visa alla inlägg av Carolina →

2 tankar på “Det började med Bimbo… om husdjur och husdjurslängtan

  1. Levde under en herrans massa år med ett gäng kaniner – större delen av tiden i en etta på 39 kvadrat. Det var smutsiga, nedkissade och söndergnagda år, men lyckliga sådana. Gud, vad jag älskade de där små liven! Särskilt min lilla fina Minimal. Minst av alla styrde hon ändå oss andra med järntass.

    1. Men wow alltså! Att leva ihop med kaniner! Jag tyckte det var lite trångt ibland med mig + sambo + två katter + två cyklar + så småningom en liten bebis i en tvåa, men kaniner kan möjligen skruva upp det där till en helt annan nivå 🙂 Fast kaningoset måste ha vägt upp allt!

Kommentarer är stängda.