maj, 2017
Archive

  • Intresse, hobby eller mani?

    Lotta

    Ett intresse är något man bara har och ägnar sig åt ibland, en hobby är något man utövar regelbundet, och när man nördar in sig alldeles för mycket går det över i mani. Så ser jag på det. 

    Jag har ganska många intressen, men inte särskilt många hobbys. Nu stryker vi direkt läsning och tv-tittande från listan, det är på något sätt underförstått, kalla det hobby om ni vill, för mig är det både jobb och fritid. Det är något jag gör, lika naturligt som att äta och sova. Men klart är att böcker och tv är det intresse/hobby/mani jag ägnar största delen av min tid åt.

    Men i övrigt… en hobby kräver uthållighet. Engagemang. Och talang. Tre saker som jag inte har särskilt mycket av. Därför existerar de flesta av mina hobbyprojekt bara i fantasin.

    Min stora dröm är att ha en källare med en stor tågbana och landskap och tunnlar och hus och allt sånt. Det måste vara en källare, det hör liksom till. Vind går inte. Inte heller ett extrarum. Tågbana i källaren ska det vara. Nu har jag ingen källare så det icke påbörjade projektet kan heller aldrig börja. Men det skulle vara en fin hobby. Jag ser mig själv bli en riktig tågnörd som tillbringar timme efter timme nere i min källare isolerad från omvärlden.

    Min andra önskehobby är att måla. Men jag är inget vidare på det. Jag har försökt. Härom året köpte jag hem färg och duk, hur svårt kan det va liksom? Det blev jättefult och jag la ner min hobby. Jag har dock kort minne så jag är nu tillbaka i de där ”hur svårt kan det va”-tankarna och jag kommer snart att göra ett nytt försök. Men jag tänker att jag behöver ha ett helt eget rum först, där jag kan ha staffli och målargrejer framme hela tiden och bara måla, måla och måla ifred, utan att behöva plocka undan mina grejer eller att någon stör mitt konstnärliga flow.

    Jag vill också ha en vind, eller möjligen ett rum, fyllt med dockskåp. Idag har jag ett dockskåp med tre våningar som jag leker möblerar med när andan faller på. Sorterar möbler, tänder lampor, pillar på. Ingen annan än jag får röra det. Min vision är tio olika skåp med inredning från tio olika årtionden. Ibland får jag ett ryck och samlar på mig möbler och annat. Det skulle kunna vara en fin hobby, men jag har inte riktigt tid eller plats att ta det fullt ut. Än. Jag tror det kommer.

    Men jag har en hobby som jag definitivt kan klassa som aktiv och levande. Mitt akvarium. Eller två akvarium har det blivit. Även där har jag en vision med ett helt rum fyllt med akvarier, fiskodling, och aqua scaping och så vidare. I min vision finns inga alger. Ej heller fiskdöd. Jag tycker jag sköter akvariet enligt konstens alla regler och ändå ser det inte så perfekt ut som på bild. Växter blir bruna eller bleka. Fiskar blir sjuka och dör. Men jag lägger ner sjukt mycket tid på att läsa om akvarier och fisk, om skötsel och sjukdomar, att rensa växter, pyssla och plocka, experimentera med ljusförhållanden, foder, vattenkvalitet, planera in akvarieaffärsbesök i varje stad jag besöker, fotografera fiskarna (det är inte lätt!) och framför allt på att bara sitta och titta på mina fina små fiskar…

    Bilden föreställer en av mina fina fjärilsciklider.

    27 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 122

  • Kulturkollo recenserar v.21 2017

    linje-kulturkollo
    Nu börjar sommaren närma sig och vårens lediga dagar gör förhoppningsvis att läslusten smyger sig tillbaka. En del har vi ändå hunnit läsa och skriva om i veckan. Klicka på titlarna för att läsa mer!

    Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery (Carolina)

    A Perpetual Estrangement av Alice B. Ryder (Helena)

    De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (Helena)

    Helikopterrånet av Jonas Bonnier (Lotta)

    Häxan av Camilla Läckberg (Lotta)

    Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang (Anna)

    Legend av Marie Lu (Linda)

    Lång väg hem av Eva Dolan (Linda)

    Memorys bok av Petina Gappah (Anna)

    Om våren av Karl Ove Knausgård (Anna)

    Sin ensamma kropp av Elsie Johansson (Linda)

    Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter (Linda)

    Stad av skuggor av Cassandra Clare (Linda)

    Svart stjärna (säsong 2) av Jesper & Joakim Ersgård (Carolina)

    Tell Me Three Things av Julie Buxbaum (Carolina)

    The Chalk Pit av Elly Griffiths (Linda)

    Tills döden för oss samman av Peter James (Linda)

    Vitsvit av Athena Farrokhzad (Helena)

    Älgbarnet av Meg Rosoff (Linda)

     

     

    26 maj, 2017 • Aktuellt, Lyrikkoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 106

  • Oh, look! A book!

    carolina-top

    Vår bokhylla därhemma är inte bara platsen för alldeles för många böcker (nä, jag vet, det kan aldrig bli för många böcker, men ”alldeles för många böcker” som i ”antal böcker den här bokhyllan var designad för”, tänk dubbla rader, vingliga boktravar staplade ovanpå bokraderna och böcker som ligger i travar i bokhyllans omedelbara närhet pga fick inte plats i den)… (var var jag?)(får lära mig sluta missbruka parenteser) och platsen dit barnens slöjdalster färdas för att dö utan är också viloplats för en del av mina havererade hobbyprojekt. (ja, snart sprängs den. Bokhyllan, alltså.)(vi har ett litet hus och bokhyllan är en bra förvaringsplats, OK?)

    Där kan man bland annat hitta en liten hög med fina, noggrant utvalda målarböcker för vuxna. Blommor, fantasyskogar och vad det nu är, tillsammans med inte mindre än tre olika förpackningar pennor i mängder av färger, dyra pennor särskilt bra till just den sortens målarböcker. I målarböckerna kan två, möjligen tre av bilderna ses ifyllda. Resten är fortfarande svartvita.

    Vad hände? Eh, jo, det var väl mysigt och så? Men jag fick lite ont i axeln av det där sittandet med pennor. Och så lyssnade jag på ljudbok under tiden, och kom ihåg hur mysigt det kunde vara att lyssna på ljudbok. Och hur himla spännande ljudboken ifråga var. Och… hade det inte varit lite skönare för axeln, fötterna och själen om jag gick ut på en promenad längs med vägarna i stället och lyssnade på ljudboken där? Jodå. Målarböckerna till hyllan, hörlurarna i öronen, skönaste skorna på. Ut.

    Man kan i bokhyllan också (ja, skratta ni som känner mig) hitta en hög med brodyrduk, tillsammans med några särskilda garner för ändamålet. Inte ett enda stygn är taget. Continue Reading

    26 maj, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 181

  • Om lukter, dofter och det där som kallas parfym

    Idag kan Kulturkollo lite extra stolt presentera en alldeles speciell gästbloggare här hos oss. Sofia Nordin är kanske mest känd för sin serie dystopiska ungdomsböcker där ”Om du såg mig nu” är den fjärde och senaste. Om du inte läst dem så strunta i ålderskategorin för det här är böcker som verkligen kan läsas av såväl gammal som ung. Nordin har dock många strängar på sin lyra. Hon har även skrivit kritikerrosade romaner för vuxna och böcker för yngre barn men visar här istället en helt annan sida. Nämligen doftnörden. 

    En gång i världen trodde jag att parfym bara var det där man fick migrän av på Åhléns, eller ett lätt kvävande doftmoln som omgav äldre damer. Dessutom passade parfymer liksom inte in i min självbild, för visst var väl parfymer en ”skönhetsprodukt”? Och jag var ju en sån där person som aldrig sminkade mig eller brydde mig om vad jag hade på mig. Följaktligen föll det mig inte riktigt in att parfymer kunde vara spännande.

    Det var först när jag långt upp i vuxen ålder råkade snubbla över några parfymer från nichemärket Comme des Garcons som min hjärna hann ifatt. Vad var det här? Det luktade ju trä och rabarber och rökelse och kulspetsbläck och allt möjligt underbart som inte var gulligt eller blommigt eller migränframkallande!

    I efterhand fattar jag inte varför jag tog sån tid på mig, för jag har ju alltid haft ett känsligt luktsinne, och alltid älskat lukter. Jag drabbas dagligen och stundligen av små glädjefnatt över olika dofter – kanske häggen som just slagit ut, eller den där balsampoppeln som växer längs min cykelväg in till stan, eller när det luktar vitlök från en restaurang, pors vid en skogssjö, en perfekt mogen ost, varm asfalt, precis lagom med gödsel eller en lerig gräsmatta om våren. Eller när jag får borra in näsan i pälsen på en solvarm kattmage, förstås.

    En av de ljuvligaste dofterna är doften som mina händer får efter en dag i skogen, när jag tagit i trä, stenar, mossa, lavar och jord. Min dröm är att hitta en parfym som luktar så, som mina händer när jag varit i skogen.

    När jag väl hade upptäckt nicheparfymernas värld så märkte jag att det var exakt sånt här som många parfymkreatörer försökte återskapa: minnen, stämningar, platser i naturen. De försökte fånga dem och hälla dem på flaska, så att jag alltid skulle kunna ha tillgång till dem, inte bara när jag råkade cykla förbi rätt träd eller hade tillgång till en solvarm katt.

    När jag till slut hade förstått att jag var intresserad av parfym började jag läsa parfymrecensioner på nätet, och hittade nätbutiker som sålde pyttesmå prover av alla upptänkliga parfymer. Jag testade och testade och hittade fler och fler favoriter. De flesta låg åt det träiga eller rökiga hållet, men jag började även dyka ner i mer djuriska, kroppsliga och snuskiga dofter, till exempel oud och mysk.

    Först kände jag mig udda, för folk i allmänhet tycks ju helt fixerade vid att allt ska lukta fräscht hela tiden, framför allt de själva. Jag blev lite förvånad när jag insåg att jag inte var ensam om att vilja spraya på mig sånt som luktade lite … smutsigt. Inte ensam alls faktiskt – det finns en uppseendeväckande mängd parfymrecensioner med entusiastiska, mustiga beskrivningar såsom ”luktar som en svettig man som tar av sig kalsongerna” eller ”som riktigt gammal ost blandat med gödsel”.

    Så småningom hittade jag parfymnördsgrupperna på Facebook, och mitt parfymintresse tog än mer fart. Här bytte folk tips och tankar och även små parfymprover med varandra, och plötsligt blev det ekonomiskt möjligt att prova ALLT. Dessutom satt dessa konnässörer på rariteter som inte gick att få tag på i Sverige, och de var beredda att dela med sig utan vinstintresse. Vilken grej!

    Jag började även frekventera parfymavdelningen på NK, ett varuhus jag nästan aldrig vågat sätta min fot på tidigare – jag tyckte alltid att expediterna där tittade nedlåtande på mig, som om jag var för ovårdad för att vara godkänd som kund. Men de förut så snorkiga expediterna blev genuint intresserade när jag nämnde mina mest obskyra favoritparfymer, och de brydde sig inte alls om att jag stod där i mina gamla lappade byxor och mitt hemklippta hår.

    En dag när jag stod och sniffade på parfymer på NK blev jag plötsligt tilltalad av en annan kund, en stilig kvinna som sa:

    ”Du, jag tror att vi är med i samma parfymgrupp på Facebook”, och det var vi ju mycket riktigt. Strax spatserade vi vidare till en annan liten parfymbutik i närheten, och så fort vi klev innanför dörrarna pekade hon på en flaska och sa: ”Åh, den här, den tycker jag luktar typ som onani”, och då tänkte jag att det här var allt en dam i min smak.

    Och ända sen den dagen har denna ståtliga och skabrösa dam försett mig med den ena parfymupplevelsen absurdare än den andra. Några av dofterna har fått smeknamn såsom ”Tjursalamin”, ”Fiskmaten” (varav jag numera äger en flaska) och ”Kattplacket”, som luktar som ihopsamlat plack från en katt med riktigt dålig andedräkt (denna parfym skulle bara de mest vågade någonsin kunna tänkas vilja äga en flaska av, till exempel den skabrösa damen själv).

    Hon har också introducerat mig för en parfym som nästan, nästan kommer i närheten av den där skogsdoften som jag letar efter. Den som luktar som mina händer efter en dag i skogen. Men bara nästan. Alltså kan jag fortsätta njuta av att leta vidare efter den, och fortsätta snubbla över ännu fler härliga, snuskiga, absurda och underbara lukter på vägen.

    Och fortsätta ge mig ut i skogen och ta i trä och stenar och jord, förstås. Äkta vara är ju inte så dumt det heller, även om man är parfymnörd!

     

    25 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 349

  • Vad är en hobby egentligen?

    linje-ulrica

    Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha en hobby. Det verkar roligt att ha ett intresse att riktigt fördjupa sig i och nörda loss på ordentligt. Men vad?

    Jag strosar runt på biblioteket och försöker få inspiration. Hyllorna med kokböcker och trädgårdsböcker är milslånga, men vad finns de där lite mer udda alternativen? Det här kanske? Nja …


    När jag googlar ”vanligaste hobbyn” får jag upp en lista på Svenskarnas vanligaste intressen:

    • Lyssna på musik: 38%
    • Litteratur, läsning och skrivande: 37%
    • Resa: 36%
    • Film: 34%
    • Mat – matlagning och enskilda matvaror: 31%
    • TV: 30%
    • Vin, öl och annan dryck: 25%
    • Korsord och sudoku: 23%
    • Restaurangbesök: 23%
    • Blommor och odling: 22%
    • Hälsa och friskvård: 22%
    • Bakning: 21%

    Men jag tänker ju inte på sådant när jag tänker på hobbies. Mina tankar går mer till sådant som att fylla hela sitt hus med porslinstomtar, eller personer som ”samlar” på flygplan, bussar eller liknande. En lite ovanligare hobby har den här killen som samlar på mäklarskyltar, även om 18 stycken är inte så imponerande än. Continue Reading

    24 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 175

  • Veckans utmaning: Om era hobbyer

    helena-top
    Igår berättade jag om min avslappnade ekorrskådningshobby som jag lagt mig till med. I dagens utmaning vill jag förstås veta mer om din hobby.

    Ägnar du dig åt någon hobby, vad är det och hur började ditt intresse för just den hobbyn? Finns det någon hobby du inte testat än (eller i alla fall inte håller på med nu), men är sugen på att utforska?

    Svara i din blogg, på instagram, Facebook eller i en kommentar. Länka gärna hit så att vi kan få ta del av dina svar. Continue Reading

    23 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 281

  • På jakt efter rötter – en folkrörelse

     

    Jamen, hobbyvecka. Vad ska jag skriva om då? Finns där andra hobbyer än läsning? Mitt papperspysslande har jag ju tjatat om kors och tvärs och fotograferar gör jag ju inte längre eftersom min kamera blev stulen …

    Det får bli en kort text om något som blivit nästan en folkrörelse – släktforskning. I takt med arkiv och kyrkböcker digitaliseras så har släktforskningen alltmer blivit tillgängligt för alla. Man behöver inte längre förflytta sig till olika arkiv eller bibliotek för att söka sina rötter utan det enda man behöver är en dator och nätuppkoppling. (Vilken revolution det där internätet förresten är för alla hobbyentusiaster, vilken hobby man än har så kan man hitta likasinnade med hjälp av nätet.) För min del handlar släktforskningen mest om att digitalisera foton som funnits i släkten.

    Continue Reading

    22 maj, 2017 • Kulturkoll, Sakprosakoll • Visningar: 180