Orättvisa och förtryck

helena-top

Jag är yngst i en syskonskara av tre. Jag är sladdis. Jag är rättvisemärkt. Som den irriterande lillasystern jag var (och kanske är) så har det här med rättvisa alltid varit oerhört viktigt. Karma, som man bäddar… what comes around och så vidare – idag har jag ett par tolvåringar som mäter rättvisa med milimeterkänsla. Orättvisa och förtryck har dock en större betydelse runt om i världen än den som sker hemma hos mig.

Att temaveckan Orättvisa och förtryck startar just idag ger temat oundvikligen en politisk touch. Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 och är allmän helgdag i Sverige sedan 1939. En tacksam tanke skänker jag dem som fixade att jag har rätt till semester, till föräldraledighet och till åtta-timmars arbetsdag.

Ordet förtryck är för mig än mer värdeladdat än orättvisa och jag tänker på allt från kolonialtid, slavhandel, rasism till kvinnokamp. Här och nu kan jag hylla och tacka alla de kvinnor som fört kampen före mig, som har gjort det självklart för mig att synas, höras och rösta. Men vi bör inte förglömma att denna kamp inte kan anses klar förrän all världens kvinnor upplever samma frihet som jag.

I detta nu påminner jag mig själv om 2015 års största läsupplevelse: En bön för de stulna av Jennifer Clement. Hon är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta.

Mina tankar går vidare till Madres de la Plaza de Mayo (Mödrarna av Plaza de Mayo), även kända som De galna mödrarna, som är en förening för mödrar vilkas barn ”försvann” under militärdiktaturen (1976-1983) i Argentina. Här hittar jag också en röd tråd till förra veckans tema där Helena skrev om U2. Mödrarnas kamp förevigades nämligen av U2, genom låten ”Mothers of the Disappeared”. Den gavs ut 1987 på albumet The Joshua Tree – just det album som Helena skrev om. Under en konsert i Chile lät U2 mödrarna komma upp på scenen där de kungjorde barnens namn under det att U2 framförde sången.

Veckans tema heter som sagt Orättvisa och förtryck, men hur mina fellow kulturkollare har tolkat temat är helt upp till dem. Du är självklart varmt välkommen att vara delaktig i våra temaveckor – kommentera, länka eller skriv något eget!

Välkomna in i en ny vecka här på Kulturkollo!

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestDigg thisShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 1 maj, 2017

Kategori: Aktuellt, Kulturkoll

Visningar: 405

Taggar: , ,

One Response to Orättvisa och förtryck

  1. […] Veckans tema på Kulturkollo är förtryck och orättvisor. Jag har med stort intresse följt inläggen som publicerats, om The Handmaid’s Tale (som ligger i min att-läsa-hög), om kvinnoförtryck. Jag har egentligen själv också väldigt mycket att säga om detta, skulle kunna tala om många feministiska böcker jag läst och om kampen mot patriarkatet som är en av mina livslågor. […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *