A damn fine cup of coffee

helena-top
Kort om sånt som hände 1917: Världskrig. Rysk revolution. Hungerkravaller. Kafferansonering.

Eftersom jag som (förvisso inte längre praktiserande men ändå) historiker när ett djupt intresse för de stora och vardagliga aspekterna av livet i förgången tid lyfter jag redan så här i början av veckan den brännande frågan – hur i hela friden förväntades folk orka med allt annat elände när de inte fick börja dagen med en kopp kaffe?

Själv började jag dricka kaffe som 32-åring, det var avhandlingen som tvingade mig. Nu är jag fast, kommer aldrig lyckas slita mig loss och är väl inte så intresserad av det heller. Jag dricker två koppar kaffe om dagen, inte mer (då brakar magen ihop), men de kopparna är livsviktiga. Och så får vi inte glömma vikten av ritualen, i alla fall när det kommer till kvällskaffet. Förmiddagsmuggen kan intas med kollegorna på jobbet eller hemma på schäslongen, det är liksom ingen skillnad på effekten. Men kvällskoppen måste drickas efter middagen, med make och samtal, annars är det nästan ogjort. En ensam kopp kvällskaffe i soffan går förstås också ner, men det är långt ifrån detsamma.

Jag kan således inte riktigt relatera till dessa storkonsumenter, men jag förstår helt vad de säger:

Och Lorelai och Agent Cooper skulle sannerligen haft ett och annat att säga om den där ransoneringen…

Bild av Jarmoluk [CC0]

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone
Föregående inlägg:
Nästa inlägg:

Skrivet av:

Publicerat: 29 maj, 2017

Kategori: Aktuellt, Kulturkoll

Visningar: 462

Taggar:

2 Responses to A damn fine cup of coffee

  1. Hanna skriver:

    Hur klarar sig folk utan kaffe? Tja, fråga mig, jag vet 😉

  2. Anna skriver:

    Såg på Wikipedia att befolkningen fick tilldelat 100 g ranson per person till julen iaf. Kaffe och potatis till folket!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *