A little party never killed nobody

Lotta
Jag älskar att gå på fest! Och jag är en bra festfixare om jag nu får säga det själv. Det kanske är jag som uppskattar mina fester mest, det låter jag vara osagt, men folk kommer i alla fall när jag bjuder in. För det är så sällan någon annan fixar fest. Det är mycket ”man borde” och ”jag ska” bland mina vänner, men det är aldrig någon som tar tag i det och ställer till med ett riktigt party. Och det tycker jag är synd. Det är festerna man minns, inte vardagstråket. Livet är för kort för att tråkas bort!

Jag önskar att jag gick på fest mycket oftare. Och ja, man kan ha fest i vardagen bla bla, men jag vill ha riktiga rejäla planerade fester, gärna med teman, med glitter, med bubbel, där någon tänkt till. Och bal, det är det alldeles för sällan. Det är nyttigt med fest!

För att citera den bäste festfixaren av alla – Gatsby:

Never miss a party… good for the nerves – like celery.

Gatsbys fester var något alldeles extra. Dekadenta, påkostade, utsvävande. Och festandet beskrivs som följer:

In his blue gardens men and girls came and went like moths among the whisperings and the champagne and the stars.

There was a machine in the kitchen which could extract the juice of two hundred oranges in half an hour if a little button was pressed two hundred times by a butler’s thumb.

In the main hall a bar with a real brass rail was set up, and stocked with gins and liquors and with cordials so long forgotten that most of his female guests were too young to know one from another.

By seven o’clock the orchestra has arrived, no thin five-piece affair, but a whole pitful of oboes and trombones and saxophones and viols and cornets and piccolos, and low and high drums.

The bar is in full swing, and floating rounds of cocktails permeate the garden outside, until the air is alive with chatter and laughter, and casual innuendo and introductions forgotten on the spot, and enthusiastic meetings between women who never knew each other’s names.

The lights grow brighter as the earth lurches away from the sun, and now the orchestra is playing yellow cocktail music, and the opera of voices pitches a key higher.

The groups change more swiftly, swell with new arrivals, dissolve and form in the same breath; already there are wanderers, confident girls who weave here and there among the stouter and more stable, become for a sharp, joyous moment the centre of a group, and then, excited with triumph, glide on through the sea-change of faces and voices and color under the constantly changing light.

 

Men säg den fest som varar. Det var fullt av folk på Gatsbys fester. Men på hans begravning, dit kom nästan ingen alls…

 

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone
Föregående inlägg:
Nästa inlägg:

Skrivet av:

Publicerat: 8 juni, 2017

Kategori: Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll

Visningar: 409

Taggar: ,

One Response to A little party never killed nobody

  1. begravning är också fin fest, tillfälle att träffa många, nära och kära, några nya.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *