Finland 100 – också på bokmässan!

Finland firar i år 100 år som självständig nation och det märks också på årets bokmässa i Göteborg. Jag ser mycket fram emot att hänga i den finländska hörnan på mässan, det brukar alltid vara fina författarmöten och samtal där. Muminmontern kan man ju inte heller missa, sedan måste jag nog också lyssna på några seminarier om den finländska skolans framgångar. De lyckas mycket väl, vad är deras recept?

Av de finländska författare som kommer är det förstås Kjell Westö som lockar mest av alla, jag var totalknockad av hans senaste roman Den svavelgula himlen och precis efter läsningen formulerade jag mig så här:

Nyanserade personporträtt, en dos nostalgiska tillbakablickar till en barndom som var i Instamaticformat, våndan över att skriva,  klassperspektiv och en helt uppslukande berättelse så snyggt disponerad och genomförd att man bara bländas.

Med en dryg månads reflektionstid så har boken bara växt och växt för mig och ett eller fler seminarier där Westö medverkar står på min måstelista. Sedan har jag också inför mässan närläst Tommi Kinnunens romaner. Där vägarna möts  är en historisk roman som jag tyckte mycket om.

I den skildras kvinnokraft och finsk 1900-talshistoria, uppföljaren Ljuset bakom ögonen skriver jag om på min blogg idag om man vill läsa mer. Jag hoppas att det bokade samtalet med författaren går i lås så att jag kan bjuda på ett samtal här på bloggen.

Philip Teir kommer också till Göteborg och om hans senaste roman Så här upphör världen: skrev jag i våras:

Så här upphör världen är Philip Teirs andra roman och måhända tar jag en lite för enkel och billig väg när jag redan innan läsningen associerar till Tove Jansson och hennes böcker där en annalkande katastrof alltid lurar i fonden. I Toves värld så var det atomkriget och i Teirs är det klimathotet. Precis som i Pappan och havet så bestämmer sig Philip Teirs lilla kärnfamiljen att bryta upp från det invanda och återvända till barndomens trygga sommarstuga vid havet och leva en sommar i äventyr. Pappa Erik drömmer om en sommar med metspön och kortspel, mamma Julia vill få tid ro att skriva på sin roman, odla sina rosor , och de två tweeniesbarnen får mest hänga med. När de anländer till den bedagade stugan vid Österbottens kust är sig inte mycket likt, glansbilden av en lycklig kärnfamilj på två månader sommarviste får snabbt sprickor likt ett fotografi där bilden vikts för många gånger. I källaren stiger det illaluktande vattnet och i skogen hänger ett älgkadaver, havet är både skrämmande och till tröst. Grannhusen befolkas av en sekt som förbereder sig för jordens undergång och på verandan sitter Erik och dricker rom. Hela tiden väntar man på att Kometen ska komma,  katastrofen skall drabba. Romanen har sitt namn från en T.S. Eliot dikt och i den kommer jordens undergång ”not with a bang but a wimper” och läsningen lämnar mig nästan lite besviken. Var det bara det här? Blev det inte mer?

Jörn Donner, Katja Kettu, Sirpa Kähkönen är andra författare som jag är sugen på att lyssna till. Programpunkterna är många – kika in på mässans sida! 

En författare som jag inte hittar i programmet men som jag väldigt gärna hade hört är Laura Lindstedt. För alla er som missade Lundströms bokradio häromveckan så passar jag på att bädda in intervjun. Kanske dyker hon upp i C-hallen där finska förlag brukar hålla till?

2 comments Add yours
    1. Kan tänka mig att både finlandssvenska och finska författare vill se sig som finländare. Om du vill ha tips på finskspråkiga författare så rekommenderar jag Tommi Kinnunen eller Rosa Liksom som jag båda älskar. Sofi Oksanen är en av mina favoriter men hon kommer inte till mässan i år, tyvärr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.