Fyra nyanser av svart – om kläder och mode som status

Black & White var det ja. Lustigt hur betydelsen av vitt och svart har förändrats genom åren ändå. Numera gifter vi oss nästan alltid i vitt, vilket är ett arv sedan Drottning Victoria av England först satte den vita färgen på bröllopsmodekartan. Förr gifte man sig naturligtvis i svart. Så mycket mera praktiskt. Då kunde man ju använda kläderna igen. Och för 100 år sedan var vitt verkligen en statusmarkör. Vita kläder kunde bli smutsiga så det var alltså bara de som inte behövde arbeta fysiskt som kunde klä sig i vitt och känna sig trygga. När jag var liten var det tvärt om. Vi hade inte jättemycket pengar och svarta kläder tappade färgen på tok för snabbt i tvätten. Så svarta kläder var faktiskt lite av en statussymbol också.

Numera är det åter svart som gäller för mig då babykräk och småbarnskladd skulle förstöra en vit t-shirt på fem minuter. Utspillt kaffe syns definitivt lika mycket på ett par svarta byxor.

Både svarta kläder och vita har ju dock varit symboliskt laddade på andra sätt också. Jag kommer ihåg när jag var liten och vi gick på konsthallen i Malmö och kikade in på alla som satt inne på caféet och åt. Svart, svart, svart. Vi kallade dem för ”De svarta folket”, kultureliten. Den lilla klicken med människor som kunde, visste och bestämde allt om vad som var rätt i kultursvängen. Redan tidigt lärde jag mig känna igen dem. Och visst finns de kvar. Jag menar, vilken är den mest dominerande färgen på Mässan, näst Gudrun Sjödén-lila? Jo, svart förstås. Jag traskar själv runt i svarta kängor och svarta byxor.

Svart är ju även rockens färg. Tänk det punkpand som valsar in på scen i vita jeans och stärkta skjortor liksom. Vilket statement! Förmodligen är det för att det mörka står för det onda, det mystiska, det otäcka. Och det vita som står för det ljusa, det goda och den som segrar. Tänk på när Rebecca förlorar kampen om Ivanhoe mot fåniga blonda… ja, vad heter hon ens? I filmen som visas varje nyår? För det svarta är visserligen ofta otäckt men också mycket mer intressant då det är lättare att dölja saker i svart. Fråga mig, jag lyckades dölja min första graviditet i svarta kläder ända tills jag var i 7:e månaden och kände att jag borde berätta..

Avslutningsvis tänkte jag att jag skulle komma med lite boktips på temat och då främst vad gäller dräkthistoria då det är något jag tycker är rackarns kul och intressant.

Den lilla svarta av Sanna Tahvanainen

En roman baserad på Coco Chanels liv. Ni vet, mamman till den faktiska ”lilla svarta” räddaren i nöden i garderoben.

Det svenska modeundret av Karin Falk

Har några år på nacken men är grymt intressant att läsa om man är intresserad av mode, psykologi och stil. Finns det något typiskt svenskt? Finns det likheter mellan HM, Rodebjer och Lars Wallin? Hur har den svenska modescenen förändrats?

Vintagebröllop av Marnie Fogg

Ser tillbaka på bröllopsmodets utveckling de senaste hundra åren. Kul om man ska gifta sig.

Kropp och kläder av Rudolf Broby-Johansen

Är en klassiker som kom ut på 60-talet första gången men som sedan kommit i allt tjockare nytryck. En bibel som bör ingå i varje dräkthistoriskt intresserads hem.

Vad har ni för färg på kläderna när ni läser det här? Något säger mig att svart är överrepresenterat även bland bloggläsande läsare.

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone
Föregående inlägg:
Nästa inlägg:

Skrivet av:

Publicerat: 4 oktober, 2017

Kategori: Aktuellt, Kategorier, Kulturkoll, Sakprosakoll

Visningar: 476

Taggar:

3 Responses to Fyra nyanser av svart – om kläder och mode som status

  1. Lisa skriver:

    Orange och ljusgrönt! Hör till Gudrun Sjödén-falangen 🙂

  2. Anna skriver:

    Hmmmm, har petrolblå plyschklänning från Gudrun just nu så jag får sälla mig till lag Sjödén!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *