Med eget ansvar i utmattningsland

helena-top

Veckans tema har vi döpt till “jag är inte bitter”, men det är jag ju. Inte hela tiden och inte på allt, men nog sjutton drabbas jag av en släng av bitterhet ibland.

Min främsta bitterfälla just nu är det här med den välsignade utmattningen. Herregud ändå så många böcker, artiklar och tyck jag läst om utmattning sen jag själv insjuknade (eller vad man nu gör…). Ord efter ord efter ord om hur jag ska ta mig upp och ut. Hur jag ska träna för att bli “frisk”, och tänka positivt och vara mindful och resa bort en stund eller isolera mig hemma. Eller yoga och äta rätt men unna mig och tänka på att inte dricka för mycket kaffe samtidigt som kaffe kan vara bra. Och jag ska minnas att utmattning är ett livsfarligt tillstånd, man kan dö om man inte vilar och om man inte tränar och om man tänjer gränserna eller inte. Det är väldigt mycket man ska göra och tänka på när man är utmattad kan jag säga. Jag kan också meddela att det inte går så bra. För det blir överslag av alla tankar och tillslut blir allt till en enda gröt som på något sätt fått talförmåga och säger “du är inte bra nog, du har missat allt det här och gjort helt fel grejer, allt är ditt fel”.


Ingenstans i de här böckerna och artiklarna hittar jag något egentligt om samhället. Som ju också är trasigt. Det är rätt orimligt att tro att alla vi tusentals som de senaste åren slagits till marken av det här livskrympande syndromet skulle ha ställt till det helt och hållet på egen hand. Men de där samhällstillvända självhjälpsböckerna (“Bränn inte ut din personal”, “Dumspara mindre”…) väntar jag fortfarande på.

Så aningens bitter är jag allt, men också samtidigt tacksam över att min väg med utmattningen varit kantad av kunnigt folk och tur. Och ingenstans har jag läst att utmattning botas av bitterhet (ilska däremot, det är en finfin drivkraft det) så det är är väl bara till att gilla läget och göra sitt bästa för att förbättra läget. Och under tiden så finns det faktiskt en del bra böcker att läsa. Såna som förvisso handlar mest om utmattning på individnivå, men också ibland lyfter blicken och gör samhället där bakom synligt. Mina bästa böcker om utmattning är Ur balans av Aleksander Perski, Väggen av Pia Dellson och Innan väggen av Anna Voltaire. Någonstans vill jag också tro att när vi orkat resa oss ur det här orkeslösa träsket kommer det vara vi som skriver de där böckerna om hur samhället kan och ska förändras. Om vi bara får vila lite först.

 

Bild [CC0]

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 16 november, 2017

Kategori: Kulturkoll

Visningar: 594

3 Responses to Med eget ansvar i utmattningsland

  1. Jenny H skriver:

    Insiktsfullt skrivet. Tack!

    Mitt tips, också en självhjälpsbok men med en reflektion i slutet av boken, om dagens samhälle och en positiv framtidstro, är Sanna Ehdins bok ”Sluta käma – börja leva!”

    • Helena skriver:

      Tack själv, och tack för ditt lästips! Det låter väldigt lovande med en samhällsreflektion till självhjälpen, och det där med hopp och framtidstro är ju livsviktigt (men väldigt svårt när det är som jobbigast) – jag ska absolut kolla upp boken!

  2. Jenny H skriver:

    Tappade bort ett p, ”Sluta kämpa – börja leva!” ska det vara. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *