Sagor om eld, vatten, jord och luft

carolina-top

Jag är och förblir väldigt förtjust i sagor. Därför tänkte jag att när jag nu själv ska skriva något om de fyra elementen så ville jag kolla om jag hittade några sagor som kunde sägas handla om dem. (plus att jag fick en bra anledning till att en ganska god stund stå och bläddra i bibliotekets sagosamlingar, en av mina favoritsysselsättningar)

Jag hittade en hel del. Många både kända och mindre kända sagor där åtminstone titlarna handlade om något av elementen, så visst handlar sagorna om dem helt förutom trollen och prinsessorna och katterna som trampar runt i alldeles för stora stövlar och skrävlar om markisen av Carabas. Men jag valde ut fyra stycken, en saga för varje element, och dessutom sagor som alla fyra tillhör mina favoriter.

Eld:

Här väljer jag Elddonet av H.C.Andersen. Det är den där om soldaten som ska hämta ett elddon åt en häxa, och som då träffar tre gigantiska hundar, den ena med större ögon än den andra. Givetvis behåller han elddonet för sig själv (och hugger huvudet av häxan med sin sabel, för… ja, hon var ju en häxa och då blir ju ingen arg om han hugger ihjäl lite, va?) och sedan hjälper hundarna honom med lite prinsess-dating.

Åh, som jag fascinerades av de där hundarna! En med ögon stora som tekoppar, en med ögon stora som kvarnhjul och en med ögon stora som Rundetårn i Köpenhamn, och alla tre blev helt lugna om de bara lyftes ned att sitta på häxans förkläde som hon skickat med. (alltså… det var verkligen inte schysst av honom att ha ihjäl henne efteråt, det var det faktiskt inte)

Bubblare:

Sagorna där barn och unga verkar älska att sitta och rota i askan i den öppna spisen, men som trots det visar sig vara rejäla typer som räddar kungariket och får gifta in sig i kungafamiljen. Det finns flera sagor som handlar om någon askepilt (ofta tredje sonen) som lockas från askgrävandet till att göra stordåd, för att inte tala om Askungen. Hur kul kan det bli, det där askerotandet?

Vatten:

Från sagosamlingen Tusen och en natt hämtar jag den långa sagan Sindbad sjöfararen. Det finns ingen ände på vad denne sjöfarare råkar ut för, och han har nära döden-upplevelser i parti och minut. (fågeln Rock!)(att bli levande begravd!) Men han blir rik till slut, så vattenresandet har någon mening för honom.

Bubblare:

Det förekommer en hel del förtrollade fiskar i sagorna, allt från vanliga gäddor med ovanliga egenskaper till färgsprakande vidunder i mer exotiska vatten. Men grejen är att de fångas av fiskare och chockar dem genom att tala och snällt be att få bli frisläppta för då kan de uppfylla önskningar av olika slag. Vilket de gör – varpå fiskaren (och inte helt sällan hans mer ekonomiskt sinnade make/maka) blir omättlig och vill ha mer, och försöker fånga fiskeländet igen med katastrofala följder.

Jord:

Prins Hatt under jorden måste det förstås bli här. Flickan som måste gifta sig med någon okänd typ som visserligen har det fint inrett i sin jordkula (eller, ja, stora salar med kostbar inredning) men som håller sig borta hela dagarna fast tjejen får både ett och två barn med honom men som kommer om nätterna och ”ligger henne nära”. Tills hon (efter flera år!) blir så nyfiken på hur killen ser ut att hon lyser på honom med ett stearinljus, han vaknar, jordkulan rasar ihop och prinsen (ja, för det är ju en prins med en förbannelse) magiskt försvinner till okänd ort. Nå, hon hittar ju honom efter mycket om och men, men det här är en låååång saga med många tretalsupprepningar, och jag har älskat att läsa den sedan jag var liten. Tror det är det där med de underjordiska salarna som lockat mig – jag älskade kojor och trånga krypin när jag var liten.

Bubblare:

Törnrosa, för där blir jorden och växtligheten helt galna och skickar törnrosbuskar över ett helt slott fast det egentligen bara var tänkt att prinsessan som bor där skulle sova i hundra år. Men törnrosor, alltså. Många. Med vassa taggar.

Luft:

Lite tjatig är jag när jag väljer ännu en saga från Tusen och en natt, men jag älskar verkligen sagorna i den och har läst dem så många gånger. Och andarna i Aladdin och den magiska lampan är väl väldigt mycket luft, eller hur? Ja, andarna. Förutom den där som bor i lampan finns det ju en ande i ringen som Aladdin bär, och som faktiskt är den största hjälten eftersom den två gånger hjälper Aladdin när det annars är helt kört för honom.

Bubblare:

Hade jag inte tagit Aladdin hade det blivit norska Östan om solen, västan om månen som har en handling som mycket påminner om den i Prins Hatt under jorden. Men här gifter sig flickan med en björn (som är snäll och ”verkar ha ett fint sätt”) som dock bara är björn på dagarna – om nätterna blir han en vacker, ung man. Men när flickan kommer på det (det där eländiga droppade stearinljuset nu igen) så poff! Prinsbjörnen far iväg till slottet som ligger ”östan om solen, västan om månen”. Hur kommer luft in i detta då? Jo, för flickan ger sig inte förrän hon hittar det där slottet, och i stället för att använda gps så frågar hon de olika vindarna till råds: östanvinden, västanvinden, sunnanvinden och så nordanvinden, som är smartast och kan hjälpa henne rätt.

 

Och till sist, en brasklapp:  Nä,  Sagan om is och eld, a.k.a Game of Thrones, får inte vara med pga platsar liksom inte i den här ligan även om den är en favorit och även om titeln handlar om eld och fruset vatten. En annan gång, i ett annat inlägg.

 

Bild: Hunden fra eventyret ”Fyrtøjet” av V. Hancke

 

En kommentar Lägg till din

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *