Debuter och debutanter

helena-top

Jag kan bara leka med tanken vilken skräckblandad förtjusning det måste vara att debutera som författare. Äntligen får man respons på sina sömnlösa nätter och ångestladdade brevlådebesök (i min fantasi existerar inga elektroniska inkorgar). Äntligen får man göra sitt  avtryck i världslitteraturen och får möta läsaren. Samtidigt har man lämnat över tolkningsföreträdet av texten till någon annan. Så tänker jag mig det. Om det ligger någon sanning i mina antaganden vet inte jag.

Det finns en tjusning i att läsa en debutroman. Kanske har författaren inte hittat sitt litterära språk än, eller så har hen det. Kanske har författaren inte ännu hittat sin genre eller sin målgrupp, eller så har hen det. Det ligger också en tjusning i att vara allra först att upptäcka någon ny författare som kan sätta mina tankar och känslor i skrift. Det finns också en tjusning i att få en unik läsning där jag ännu inte har hunnit bli påverkad av andra läsare och deras tyckande. I skrivande stund sitter jag och funderar på om den första romanen månne vara den vars historia är mest genomtänkt (= långtänkt) – en historia som författaren har burit på under flera år innan hen lyckas sätta den på pränt. Så tänker jag om det.

Det finns en hel del debutromaner som verkligen har satt sina spår hos undertecknad. Jag tänker bland annat på Flickorna, som handlar om kvinnorna runt Charles Manson, av Emma Cline som stort imponerade på mig: ”Hon har ett språk, en ton som är få förunnat att ha hittat så tidigt i sitt författarskap. Hon skildrar också karaktärerna på ett oerhört intressant och moget (rätt ordval från en dilettant?) sätt där hon lyckas berätta en historia utan att ta fram stora fördömarpiskan – hon varken delar ut brasklappar eller förminskar.”

Jag tänker också Bill Cleggs Familjen jag hade, som handlar om June som i ett ögonblick förlorar sin dotter, pojkvän, f.d. make och sin blivande svärson. Men den handlar också om pojkvännens mor, paret som äger motellet som June flyr till, en städerska och en pojke. Alla har de det gemensamt att de på något sätt berörs av eller har samband med det som hände den natten. Ord som ”mästerlig” och ”briljant” nämns i min recension av den.

Andra debutanter och debutromaner som berört mig är Vända hem av Yaa Gyasi, Vargarnas historia av Emily Fridlund och för att nämna några svenska exempel: Kaninhjärta av Christin Ljungqvist och Saker ingen ser av Anna Ahlund.

Innan jag avrundar vill jag också tipsa om Debutantbloggen, som är en arena där litterära debutanter får dela med sig om sina tankar och funderingar kring just att debutera. ”Om magont, sömnlöshet och fantasier om världsherravälde. Om sena möten på bokmässor och uppläsningar på avlägsna bibliotek. Om recensioner och redigeringsmaraton – och om när den där boken nummer två ska bli av.”

Den här temaveckan viger vi åt debuter och till dem som debuterar – förhoppningsvis letar vi oss utanför den litterära världen. Om debutantpriser, om hur de framställs och kanske någon av oss också frågar sig om man måste läsa debutromaner. Välkomna in i ”Debuter och debutanter”!

Foto: ”Topanga Mail Box” av Eric Demarcq

2 kommentarer Lägg till din
  1. Ja Fanny, precis så är det, tycker jag. Äntligen får jag veta ordentligt hur boken uppfattas, hur andra uppfattar den. Och just det du säger om tolkningsföreträde är intressant, för nu är det inte längre jag som bestämmer vad den betyder, utan de om läser den. Jag säger ändå äntligen, för det är ju ett svar jag vill ha, även om jag samtidigt kan vara lite rädd för det.

    1. Så spännande och så fruktansvärt på en och samma gång 😀 Och jag som tyckte det var jobbigt att börja blogga…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.