Val, kval och skval och den typiska kulturkolloläsaren

Med ambivalenta känslor är valdagen här. Ambivalent för att detta val känns extra viktigt och avgörande samt att jag är uppriktigt rädd för hur det kommer att sluta. Frustration blandas med frenesi, kämparglöd och korta stunder av apati. Det sistnämnda hindrar mig dock inte från att göra ett val – gör din röst hörd! Gå till vallokalen hörrö!

Här på kollot har vi också behandlar val, kval och skval under veckan och du har kunnat bland annat kunnat läsa en skönlitterär guide inför valet 2018 och recension av Politik och retorik. Flera av er var också delaktiga i vår veckoutmaning som handlade om att göra val – något mindre avgörande och kritiskt, men ändock ett val.

Veckoutmaningen gick ut på att ta ställning kring hur du konsumerar kultur då två fenomen ställdes emot varandra. En kvalitativ analys (nåja) av svaren visar att den typiska kulturkolloläsaren (i denna utmaning tillika bokbloggare) lyssnar på ljudbok ibland men föredrar att läsa. Vi kan se ett tydligt konsumtionsmönster där högt tempo är avgörande – hen är en snabbläsare och helst ser på TV-serier då koncentrationsförmågan är något bristande hos kulturkolloläsaren. Om hen mot all förmodan skulle se en film så blir det en publikfriande film där även tempot är avgörande. Den typiske kulturkolloläsaren har så jädrans bråttom när hen läser- kanske beroende på den bristande konsumtionsförmågan i kombination med svårigheten att göra val (ja, det visar sig också tydligt i respondenternas resonemang) att hen helst slalomläser, d v s hen nöjer sig inte med en bok i taget utan måste ha flera på gång samtidigt.

Om kulturkolloläsaren helst lånar eller köper är det jämnt skägg men i valet mellan science fiction och fantasy är det helt klart det sistnämnda som går hem hos kulturkolloläsaren. I frågan kring fantasy eller fiktion är det några som har ifrågasatt frågans formulering då detta trots allt är samma sak – japp så är det. Enkätförfattaren, tillika undertecknad, skulle kunna säga att det var en kuggfråga för att kunna se hur uppmärksam den typiska kulturkolloläsaren är på detaljer eller så kan hen helt enkelt erkänna att det var ett smärre feltänk som skedde där och då. Och ja, ett feltänk var det – enkätförfattarens avsikt var att valet skulle stå mellan fantasy och realism. Hur som haver – resultatet mellan dessa två går inte att fastställa.

Kulturkolloläsaren läser främst nytt även om hens intentioner verkar vara att även läsa gammalt och hen gör gärna en att-läsa-lista, men verkar ändå inte vara främmande för en hel del spontanläsning (som därmed raserar tanken med att-läsa-listan). Hen läser främst fiktion och verkar föredra tredje-person. Några val som följer efter detta splittrar den annars så liktydliga gruppen läsare – mellan pocket, inbunden eller läsplatta går det inte att se ett mönster. Samma gäller faktiskt frågorna kring om hen helst läser enstaka böcker eller fördrar bokserier, svenska eller utländska författare och om föredrar att läsa debuterande författare eller etablerade författare.

Avslutningsvis går det att se en intressant avvikelse i kulturkolloläsarens naturliga beteende – vi kanske kan kalla det en beteendestörning. Hennes annars så tydliga konsumtionsmönster där högt tempo är en avgörande faktor, bryts detta tydligt när det kommer till att välja mellan roman eller novell – där näst intill alla respondenter väljer en roman före en novell. Kanske vi med detta kan väcka nyfikenhet hos någon beteendevetare att fortsätta forska kring det här: vad är inlärt beteende hos kulturkolloläsaren och vad är arv? Vad är egentligen det naturliga beteendemönstret för gruppen? Då vi kan beakta att kulturkolloläsaren och a.k.a. kulturtanten har en böjelse att vilja gå mot strömmen (då endast döda fiskar följer strömmen) då vi tenderar att reagera så fort vi blir satta i ett fack (och visar en tydlig vilja att göra tvärtom) så kan vi fråga oss om begreppet ”naturligt beteende” upprätthåller eller hotar hela dess existens.