Författare boktipsar: Karin Alfredsson

”Att gå på byn och aldrig ta av sig jackan
är ett sätt att aldrig behöva stanna länge
och ändå tillåtas att sitta ner vid bordet,
framåtlutande över en kaffe med dopp
en fot lätt skrapande som för att hitta
fäste för att utan dröjsmål bryta upp …”

Daniel Väyrynen är Malmfältsbon som flyttade söderut, blev poet och flyttade hem igen. I debutdiktsamlingen Marken beskriver han ett fåordigt och känsligt folk, som inte tar av sig jackan och låter bilen stå på tomgång när de tittar in hos grannen.

Jag lyssnade först på Daniel Väyrynens egen inläsning av boken och blev förtjust. Jag kände igen många av de människor jag mött i min egen hembygd, i Västerbottens inland. Människor som stått modell för mina romanfigurer i ”Vajlett och Rut”.

Som Daniel Väyrynen sagt i en intervju: – Jag tycker det kan vara fint att inte prata om sina känslor hela jävla tiden. Mycket kan man lösa genom att bara låta saker bero. Eller gå ut och hugga ved.

När jag lyssnat färdigt – gör det! – insåg jag att jag måste köpa boken. För att kunna bläddra och hitta nya pärlor, hela tiden. Som denna:

”och om, nu nån undrar hur mycket salt det ska vara
så börjar jag hälla nu
och slutar nu”.

 

Karin Alfredsson bokdebuterade 1979 med Den man älskar agar man? den första debattboken i Sverige om mäns våld mot kvinnor. 2006 fick hon Svenska deckarakademins debutantpris för 80 grader från Varmvattnet. Hennes roman Skrik tyst så inte grannarna hör, är nominerad till Årets bok 2018. Nu är hon aktuell med boken Vajlett och Rut som som handlar om förbjuden kärlek i 1950-talets Västerbotten.

Författarfoto: Elisabeth Ohlson Wallin

One comment Add yours
  1. Tyckte också om Marken. Man får mycket poesi för pengarna! Först tänkte jag att den gott kunde ha skurits ned, men det är nog konceptuellt passande att bre ut sig mera över vidderna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.