Carolina
Author archives

  • Historien om Någon #dennadagenbok

    carolina-top

    Det här är en av mina mest älskade bilderböcker: Historien om Någon av Egon Möller-Nielsen och Åke Löfgren. Den gavs ut första gången 1951, och trycks fortfarande i nya upplagor, så det är fler än jag som ler och säger ”Åh, ja! Den!” när vi bläddrar bland bilderböckerna och den här dyker upp.

    Jag fick den läst för mig när jag var liten. Inte vet jag hur många gånger, men jag mindes den i detalj och var fascinerad, så jag skulle tro att det var många läsningar. Och sedan har jag läst den för mina egna barn också. Väldigt många gånger. Dessutom har jag sådan himla tur i livet att jag gick och blev barnbibliotekarie, och det innebar förstås att jag kunde fortsätta att läsa till exempel den här boken för flera små barn.

    Den funkar varje gång! Köket och inredningen i hemmet där denne mystiske Någon huserar är i gammal stil, men barnen säger aldrig något om att det är en omodern spis eller en tillbringare med mjölk i ett skåp i stället för en vanlig mjölkförpackning i ett kylskåp… nej, de är fullt upptagna av att följa den där röda tråden.
    För den ska följas! Texten ska läsas, men så ska den röda tråden följas med fingret. Av den som läser högt eller av barnet självt – det är något oemotståndligt lockande med en lysande röd tråd som slingrar sig uppför trappan, runt en av pinnarna i trappräcket (”Det var väl konstigt!”) och vidare upp på vinden där det aj aj aj… ligger en råttsvans. Och så fram till det där gamla skåpet, där dörren ska öppnas samtidigt som boksidan vänds, och låta kniiirrrrr. En blå vas! Andlös spänning! Vem är denne Någon som gömmer sig i den gamla spruckna blå vasen? Vem?? 

    19 juli, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll • Visningar: 199

  • Red Sister #dennadagenbok

    carolina-top

    Högt uppe på min vill-läsa-lista står Red Sister av Mark Lawrence. Jag är väldigt nyfiken – samtidigt som jag funderar på att vänta med läsningen tills alla böcker i serien är skrivna och utgivna. Det är lite klurigt, det där.

    I vilket fall som helst så räcker det egentligen med första meningen i förlagets beskrivning av boken för att jag ska lockas: ”At the Convent of Sweet Mercy, young girls are raised to be killers.” Efter den får vi veta att till denna mördarskola för unga flickor kommer en viss Nona Grey, nio år gammal och falskt anklagad till mord (men ”guilty of worse”…). Det låter så Mark Lawrenceskt! Jorg AncrathBroken Empire-trilogin har ju inte heller blivit ledare för värsta skurkligan för sitt lömska leendes skull, utan för att han är värst av dem alla. Och nu en nioårig flicka? Heh…

    Nej, jag orkar nog inte vänta på att karln skriver fler delar. Jag sätter igång med läsningen typ nu.

    11 juli, 2017 • Romankoll • Visningar: 167

  • The Wheel of Time #dennadagenbok

    carolina-top

    Att sätta The Wheel of Time som titel på dagens sommarboktips är väl inte så där rätt egentligen – det är inte EN bok utan en av de mastodontigaste fantasyserier som finns överhuvudtaget. Men att skriva The Eye of the World, The Wheel of Time book 1, som i svensk översättning blev två böcker: Farornas väg och Tidens hjul, bok 1 och 2 i Sagan om drakens återkomst #dennadagenbok i rubriken kändes inte jättesmidigt, så jag förenklade. OK?

    Egentligen hade den långa och krångliga rubriken kanske ändå varit passande för detta enorma verk, denna stora och detaljerade värld, alla dessa människor och varelser, alla dessa intriger och underintriger som blir allt trassligare och svårare att hålla reda på och som krävde att bokserien blev längre och längre med tjockare och tjockare böcker. Till sist, när Robert Jordan som författaren hette, hade skrivit 11 tjocka böcker (22 på svenska) men ändå inte var färdig… så avled han. Hans fru gav uppdraget att knyta ihop alla trådar och avsluta serien åt en annan författare: Brandon Sanderson, som klarade av att göra det i ytterligare tre tjocka böcker (som aldrig översattes till svenska). Continue Reading

    3 juli, 2017 • Romankoll • Visningar: 288

  • Rödrockar och (någon slags) flygvapen

    carolina-top

    När jag tänker på brittiska imperiet så dyker ganska så omgående de röda rockarna upp. Soldaterna, alltså, de som myllrade runt och krigade i både öst och väst, nord och syd. Dessa stiliga uniformer som ses på officerare på baler i alla romanceböcker jag läser, eller som ses sönderslitna och smutsiga i röken, leran och kaoset på diverse slagfält i alla möjliga romaner. Det finns en del, va?

    Men den boken jag allra mest kommer att tänka på där röda uniformsrockar figurerar är inte bara en bok, utan en hel serie. Och där är de där röda rockarna och människorna som bär dem oftast the bad guys: Outlander-serien av Diana Gabaldon. Ta bara kapten Jack Randall! och alla hans underlydande som satt sig i sinnet att de ska fånga in vår favorithögländare Jamie Fraser för att på olika sätt plåga livet ur honom. Andra boken slutar i slaget vid Culloden 1745, ”Skottlands sista slag”, och då är jag som läsare inte vänligt sinnad mot några röda rockar alls. I böckerna därefter flyttar ju Jamie, Clare och Co till Amerika. Blir det frid och fröjd, då? Oh no, för i resten av böckerna antingen hotar amerikanska frihetskriget eller så är det i full gång, och de röda uniformsrockarna kryllar i vanlig ordning runt på slagfälten, på Den Andra Sidan (även om jag ganska ofta hade svårt att reda ut vilken som var Den Andra Sidan och alla politiska och krigiska krumbukter). Continue Reading

    25 juni, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 335

  • Veckans utmaning: Yes or no?

    carolina-top

    Det brittiska imperiet var stort, stort och länge, och bestämde över så många människors liv. Brittiska kulturformer, seder, tänkesätt och språket bredde därför ut sig över hela världen och har stannat kvar långt efter det att imperiet lugnade ner sig ett par hekto och började dra sig tillbaka till sin ö.

    Om detta kan man förstås tycka mycket. (ta bara engelska språket: bra att med ett språk kunna göra sig förstådd på de flesta platser – dåligt att ett språk ska få bre ut sig och ta all plats…?)
    I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar:

    YES! Jag läser så gärna böcker på engelska och älskar allt brittiskt. Ger mig mer afternoon tea! Låt mig flytta in på Downton Abbey!

    NO! De tog för stor plats! Det brittiska tar fortfarande för stor plats! Jag hittar inte till den övriga världens kultur eftersom resterna av brittiska imperiet ligger där som en fet vall och tystar de spanska, turkiska, japanska och alla andra rösterna!

    Är du mest YES eller NO? Eller bägge, samtidigt? Varför? Gödsla gärna med film- eller boktitlar som exempel eller argument.

    Svara i kommenterarna nedan, eller i egen blogg (och länka nedan så vi hittar ditt svar)!

     

    Bild: Afternoon Tea at the Temple av Michel-Barthélémy Ollivier, från Wikimedia Commons

    20 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 608

  • Sol som aldrig går ner – midsommar, ja, men också… Brittiska imperiet!

    carolina-top

    Ibland har vi teman som handlar om ett land, eller till och med om en stad, och ibland har vi teman som handlar om en särskild tidsperiod. Nu får vi i stället storhetsvansinne i ett tema som sträcker sig runt hela jorden och dessutom över mer än ett sekel – välkommen till en vecka som handlar om det brittiska imperiet!

    The Empire on which the sun never sets sades det: Storbritannien, Irland, Kanada, Australien, Nya Zeeland, öarna i Söderhavet, Indien, Pakistan, Burma, Sydafrika, de afrikanska staterna I södra och östra Afrika, Nigeria och Ghana i västra Afrika. Jo, så vidsträckt, och så överallt att visst lyste solen alltid någonstans på någon i det brittiska väldet. Yta, då? Jag blir alltid oimponerad av sådana där siffror eftersom de är så stora att jag inte längre kan greppa hur stora, men när det var som störst: 35 500 000 km2, dvs 24% av jordens totala landyta säger Wikipedia.

    Och i alla dessa 35 fantiljonersfattarintehurmånga kvadratkilometer – 412 miljoner människor. Människor, som alla tillhörde familjer och släkter, som hade historier, religioner, sagor och berättelser, musik, bildkonst och olika sätt att uttrycka sina verkligheter och drömmar på. Tänk, bara tänk så många olika sorters kulturformer som trängdes (eller inte) på alla dessa kvadratkilometer och i alla dessa människor?

    Dit ska vi nu. Hela veckan. Du följer väl med? Det underlättar om du pratar engelska.

     

    Bild: British Empire 1897, Wikimedia Commons

    19 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 230

  • Konstböcker slash science fiction slash fantasy slash coming-of-age slash äventyr… ja, Stålenhag!

    carolina-top

    I höstas på bokmässan hittade jag för första gången till Simon Stålenhags böcker Ur varselklotet och Flodskörden. Jag skaffade, läste och älskade. Eller, läste är inte rätt benämning. Upplevde ska jag säga, eftersom jag för varje illustration, varje uppslag i boken blev sittande en stund i funderingar och fantasier, i igenkänning men samtidigt i fascination över alla så totalt främmande ting som ändå kändes som att de hörde till.

    Continue Reading

    12 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 233