Carolina
Author archives

  • Veckans utmaning: Yes or no?

    carolina-top

    Det brittiska imperiet var stort, stort och länge, och bestämde över så många människors liv. Brittiska kulturformer, seder, tänkesätt och språket bredde därför ut sig över hela världen och har stannat kvar långt efter det att imperiet lugnade ner sig ett par hekto och började dra sig tillbaka till sin ö.

    Om detta kan man förstås tycka mycket. (ta bara engelska språket: bra att med ett språk kunna göra sig förstådd på de flesta platser – dåligt att ett språk ska få bre ut sig och ta all plats…?)
    I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar:

    YES! Jag läser så gärna böcker på engelska och älskar allt brittiskt. Ger mig mer afternoon tea! Låt mig flytta in på Downton Abbey!

    NO! De tog för stor plats! Det brittiska tar fortfarande för stor plats! Jag hittar inte till den övriga världens kultur eftersom resterna av brittiska imperiet ligger där som en fet vall och tystar de spanska, turkiska, japanska och alla andra rösterna!

    Är du mest YES eller NO? Eller bägge, samtidigt? Varför? Gödsla gärna med film- eller boktitlar som exempel eller argument.

    Svara i kommenterarna nedan, eller i egen blogg (och länka nedan så vi hittar ditt svar)!

     

    Bild: Afternoon Tea at the Temple av Michel-Barthélémy Ollivier, från Wikimedia Commons

    20 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 196

  • Sol som aldrig går ner – midsommar, ja, men också… Brittiska imperiet!

    carolina-top

    Ibland har vi teman som handlar om ett land, eller till och med om en stad, och ibland har vi teman som handlar om en särskild tidsperiod. Nu får vi i stället storhetsvansinne i ett tema som sträcker sig runt hela jorden och dessutom över mer än ett sekel – välkommen till en vecka som handlar om det brittiska imperiet!

    The Empire on which the sun never sets sades det: Storbritannien, Irland, Kanada, Australien, Nya Zeeland, öarna i Söderhavet, Indien, Pakistan, Burma, Sydafrika, de afrikanska staterna I södra och östra Afrika, Nigeria och Ghana i västra Afrika. Jo, så vidsträckt, och så överallt att visst lyste solen alltid någonstans på någon i det brittiska väldet. Yta, då? Jag blir alltid oimponerad av sådana där siffror eftersom de är så stora att jag inte längre kan greppa hur stora, men när det var som störst: 35 500 000 km2, dvs 24% av jordens totala landyta säger Wikipedia.

    Och i alla dessa 35 fantiljonersfattarintehurmånga kvadratkilometer – 412 miljoner människor. Människor, som alla tillhörde familjer och släkter, som hade historier, religioner, sagor och berättelser, musik, bildkonst och olika sätt att uttrycka sina verkligheter och drömmar på. Tänk, bara tänk så många olika sorters kulturformer som trängdes (eller inte) på alla dessa kvadratkilometer och i alla dessa människor?

    Dit ska vi nu. Hela veckan. Du följer väl med? Det underlättar om du pratar engelska.

     

    Bild: British Empire 1897, Wikimedia Commons

    19 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 133

  • Konstböcker slash science fiction slash fantasy slash coming-of-age slash äventyr… ja, Stålenhag!

    carolina-top

    I höstas på bokmässan hittade jag för första gången till Simon Stålenhags böcker Ur varselklotet och Flodskörden. Jag skaffade, läste och älskade. Eller, läste är inte rätt benämning. Upplevde ska jag säga, eftersom jag för varje illustration, varje uppslag i boken blev sittande en stund i funderingar och fantasier, i igenkänning men samtidigt i fascination över alla så totalt främmande ting som ändå kändes som att de hörde till.

    Continue Reading

    12 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 172

  • 10 lockande kalas

    carolina-top

    Jag skulle kunna skriva en längre och ångestfylld inledning om mitt förhållande till kalas och fester, men kortar ner det till en enda mening: Jag är ingen kalasmänniska. Punkt.

    Men vi har ju fest och kalas som tema? Jag kan ju inte bara i vanlig ordning gömma mig under en sten med en bok och låtsas att jag inte ser svärmors blickar? Nej – i stället sätter jag ihop en lista över 10 kalas till och med jag skulle kunna tänka mig att vara med på. Eller vad säger ni om de här?

    • Bilbos 111-årsdag, eller hans elftiförsta födelsedag som han själv hellre säger. Kalas under det stora, lyktbehängda kalasträdet, mängder av skummande öl i halvstora stop, och så med med Gandalf-designade fyrverkerier mot slutet.
    • Någon av avslutningsfesterna hos Asterix, utomhus, med helstekt vildsvin, dans på de dukbelagda borden (och så med den stackars barden Trubadix nästan alltid bakbunden och försedd med munkavle)

    Continue Reading

    7 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 268

  • Ismer och skyttegravar – 1917 års konst

    carolina-top

    Konst är en del av samhället, dess spegel och uttryck. Aldrig har jag lärt mig – och förstått – så mycket av världens historia som under den tid i mitt liv jag läste konstvetenskap. Jag såg samband och fick massor av därför att aldrig glömma, och har alltsedan dess inte hängt upp historien på årtal utan mer på vilken konst de olika tiderna producerade.

    Och 1917 då? Vilka konstverk blev till då? Med en värld i krig och brand?

    Väldigt många, förstås, och väldigt olika, och klart att det här blogginlägget inte kan bli en längre essä över olika konstformer i början av förra seklet. Jag nöjer med några utvalda få, och börjar nere i skyttegravarna på västfronten. Där befann sig nämligen ett antal konstnärer, anställda av brittiska War Propaganda Bureau för att skildra kriget. William Orpen hette en, Christopher Nevinson en annan. Det är Nevinson som har gjort målningen överst i inlägget: Paths of Glory heter den. Och det blev tydligen en del rabalder kring både Paths of Glory och andra målningar som gjordes av de där officiella konstnärerna – för realistiskt, för få glada modiga ansikten, för många maskiner och automatik, för mycket lera och död, hopplös verklighet och alldeles för lite positiv krigspropaganda. Det censurerades, målningar togs ned och ersattes med andra (som i sin tur också censurerades). Continue Reading

    1 juni, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 314

  • Oh, look! A book!

    carolina-top

    Vår bokhylla därhemma är inte bara platsen för alldeles för många böcker (nä, jag vet, det kan aldrig bli för många böcker, men ”alldeles för många böcker” som i ”antal böcker den här bokhyllan var designad för”, tänk dubbla rader, vingliga boktravar staplade ovanpå bokraderna och böcker som ligger i travar i bokhyllans omedelbara närhet pga fick inte plats i den)… (var var jag?)(får lära mig sluta missbruka parenteser) och platsen dit barnens slöjdalster färdas för att dö utan är också viloplats för en del av mina havererade hobbyprojekt. (ja, snart sprängs den. Bokhyllan, alltså.)(vi har ett litet hus och bokhyllan är en bra förvaringsplats, OK?)

    Där kan man bland annat hitta en liten hög med fina, noggrant utvalda målarböcker för vuxna. Blommor, fantasyskogar och vad det nu är, tillsammans med inte mindre än tre olika förpackningar pennor i mängder av färger, dyra pennor särskilt bra till just den sortens målarböcker. I målarböckerna kan två, möjligen tre av bilderna ses ifyllda. Resten är fortfarande svartvita.

    Vad hände? Eh, jo, det var väl mysigt och så? Men jag fick lite ont i axeln av det där sittandet med pennor. Och så lyssnade jag på ljudbok under tiden, och kom ihåg hur mysigt det kunde vara att lyssna på ljudbok. Och hur himla spännande ljudboken ifråga var. Och… hade det inte varit lite skönare för axeln, fötterna och själen om jag gick ut på en promenad längs med vägarna i stället och lyssnade på ljudboken där? Jodå. Målarböckerna till hyllan, hörlurarna i öronen, skönaste skorna på. Ut.

    Man kan i bokhyllan också (ja, skratta ni som känner mig) hitta en hög med brodyrduk, tillsammans med några särskilda garner för ändamålet. Inte ett enda stygn är taget. Continue Reading

    26 maj, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 271

  • Vem vinner kollomello??

    carolina-top

    Det är ju himla spännande, det här med att Kulturkollots åtta medlemmar bor helt utspritt över hela landet? Ja! Absolut! Men… det är krångligt att hitta tillfällen då vi alla åtta kan träffas i verkligheten för att ha redaktionsmöte. Fantastiskt nog hade vi nu hittat en helg i maj där vi alla var lediga! Kollot skulle färdas till Stockholm och träffas live! Tjoho! Hotell bokades, tågresor köptes, allt var frid och fröjd. Ända tills vi senare hade en diskussion i facebookgruppen om hur vi skulle lägga upp maj månads tema, och den Fasansfulla Upptäckten gjordes att vår Stockholmshelg krockade med … finalen i Eurovision Song Contest!

    Här är klipp från diskussionerna som uppstod:

    ”… finalen är veckan efter = VÅR STOCKHOLMSHELG, vilket är skittrist för då vill jag vara hemma vid min egen tv. Hade jag haft bättre koll på datum hade jag protesterat mot att åka bort denna helg så jag surar och muttrar lite nu”

    ”Nu gick jag in i en kris, är finalen vår Stockholmshelg? Då vill jag ju halvslumra mig igenom spektaklet med min övertända elvaåring.”

    ”Äh, jag blev så sur nu så flärd och pepp och mode ligger långt bort, och temavecka skit känns bättre. Får sura lite och återkomma i frågan.”

    Innebar krisen att vi skulle byta helg? Njae, biljetterna var ju köpta och våra största entusiaster fick resignera: ”dottern nöjer sig säkert fint med pappa som sällskap och jag överlever ett år utan”. Dessutom meddelade dottern i fråga när hon fick höra att mamman skulle slumra i hotellsäng tillsammans med kollot i stället för att slumra framför tv-n hemma att ”skönt, du tycker ju ändå alltid fel.” Continue Reading

    13 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 637