Fanny
Author archives

  • “First electricity, now telephones. Sometimes I feel as if I’m living in an H.G. Wells novel.”

    helena-top

    Sist på bollen så har vi äntligen hittat till Downton Abbey – serien som skildrar den aristokratiska familjen Crawley och dess tjänstefolk, som alla bor på godset/slottet Downton Abbey i engelska North Riding of Yorkshire. Dålig stämning är det fullt av i varje program då den högadliga etiketten ständigt utmanas. Äldst i familjen är Violet Crawley, Dowager Countess of Grantham, som till synes är den som symboliserar aristokratin i sitt esse, men samtidigt har hon, under sin välpolerade yta, ett hjärta av guld och ett stort sinne av humor. Hon bemästrar konsten till fullo att skapa såväl extremt dålig stämning som lätta upp den igen. Hon är en synnerligen citatvänlig dam och här listar jag några favoriter:

    “What is a weekend?”

    ”I know several couples who are perfectly happy. Haven’t spoken in years.”

    “Is this an instrument of communication or torture?” (om den nyinstallerade telefonen)

    ”My husband was a great traveler, so I’ve spent many happy evenings without understanding a word. The thing is to keep smiling. And never look as if you disapprove.”

    “First electricity, now telephones. Sometimes I feel as if I’m living in an H.G. Wells novel.”

    ”All this endless thinking. It’s very overrated”

    “Alas, I am beyond impropriety.”

    ”A woman of my age can face reality better than most men.”

    “We’ll have to take her abroad, in these moments you can usually find an Italian who’s not too picky.”

    Cora Crawley: “Are we to be friends then?”
    Countess Violet: “We are allies my dear which can be a good deal more effective.”

    ”No life appears rewarding if you think about it too much.”

    “I couldn’t have electricity in the house. I couldn’t sleep a wink. All those vapours seeping about.”

    “I don’t dislike him, I just don’t like him. Which is quite different.”

    20 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 472

  • Kulturkollo recenserar v. 19 2017

    Den här veckan är det bling bling, glitter och glamour – några av oss lever ut och slänger konfetti var de än går, andra av oss går med ”propp och kåpa” och förnekar hela eurovision. Hur som haver – oavsett så brakar det loss under morgondagen. På våra egna bloggar har vi dock recenserat böcker som vanligt.

    Blybröllop av Sara Paborn (Carolina)

    Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan (Ulrica)

    Den mörkaste delen av skogen av Holly Black (Carolina)

    Här är jag av Jonathan Safran Foer (Anna)

    Lång väg hem av Eva Dolan (Linda)

    Mannen mellan väggarna av Emma Ångström (Anna)

    Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes (Ulrica)

    Sixth of the Dusk av Brandon Sanderson (Carolina)

    Synd av Elin Lucassi (Linda)

    The Chalk Pit av Elly Griffiths (Linda)

    The governess affair av Courtney Milan (Helena)

    Vända världen rätt av Jennifer Niven (Helena)

     

     

     

    12 maj, 2017 • Grafik- och seriekoll, Kulturkoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 245

  • Om ändå det kunde vara så enkelt

    helena-top

    Om ändå världens alla orättvisor kunde ta slut lika snabbt och enkelt som våra veckoteman. Månne en naiv tanke så här på söndagsförmiddagen, men ändå… Temat Orättvisa och förtryck är hur som haver med detta inlägg över. Imorgon kör vi som vanligt igång ett nytt tema och vi kan lova att det är i stor kontrast mot veckans.

    Det har varit en intressant vecka där mina fellow kulturkollare har skrivit om allt möjligt samt att vi har haft nöjet att ha en gästskribent.

    Lotta skrev om hotellet The Walled Off Hotel: ”Hotellet är både ett hotell, ett museum, ett galleri men framför allt en politisk aktion som sätter fingret på Israels förtryck mot Palestina. Det är också i år 100 år sedan Storbritannien tog kontroll över Palestina och började ”möblera om” som Banksy uttrycker det.”

    Linda röt till: ”. Clara Henry som säger att hon är pansexuell. Vad är det för trams. Och alla Prideparader som varje stad envisas med att ordna. Allt fokus på att spöka ut sig och så mycket fixering vid sex. Eller det där löjliga ordet hen. Det finns två kön och det räcker bra så. Föräldrar förstör sina barn när de låter dem hitta på att de egentligen skulle ha ett annat kön än det biologiska. PK-eliten har verkligen gått för långt. Vi måste låta pojkar vara pojkar och flickor vara flickor.”

    Eva Emmelin, pressekreterare och redaktör på IM gästbloggade: ”Det finns så fruktansvärt många orättvisor i världen, på så många olika plan, att det är lätt att bli helt utmattad. Men vad hjälper det? Att påtala sådant som är fel, som behöver förändras och som kanske till och med kränker mänskliga rättigheter, handlar inte om att få omgivningen att må dåligt eller skämmas över sitt välstånd. Det handlar om att uppmärksamma hur olika förutsättningar vi har i livet – och om att se vår gemensamma mänsklighet.”

    Anna problematiserade yttrandefriheten: ”Johannes Anyuru, Margret Atwood, Amos Oz, Jonathan Safran Foer, Bandi, Niklas Orrenius och många andra gör det som är absolut nödvändigt. Skapar texter som gör att vi hela tiden måste ifrågasätta våra värderingar och reflektera en runda till. Det som var svart eller vitt kanske ibland mår bäst av att ses i gråskala? Alla människors lika värde kan vi aldrig någonsin förhandla om men kanske kan vi fundera på hur vi ska uttrycka oss så att det blir lättare att leva tillsammans?”

    Ulrica har varit på utställning med Albert Wikings fotografier: ”Det går inte att skynda igenom, det går inte att hoppa över delar. Det som framför allt slår mig är att konsthallen är fylld av bevis på mänskligt mod. Rad på rad med människor som vågar stå upp för vad de tror på. Personer som inte låter sig skrämmas.”

    Avslutningsvis kan du se och lyssna på Nina Simone (1933-2002). Simone deltog aktivt i kampen för de svartas rättigheter i USA och här framför hon ”Mississippi Goddam”.

    7 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 284

  • Veckoutmaning: orättvisa och förtryck

    helena-top

    Orättvisa och förtryck – ämnet är brett och tolkningsbart. Det kan vara i det lilla personliga eller i det stora. Det kan handla om egenupplevd orättvisa eller strukturellt förtryck. Tänj på ämnet så mycket du vill.

    Veckans utmaning:

    Lista musik, film, konst och/eller böcker som tar upp ämnet orättvisa och/eller förtryck. Kanske skriver du en läslista till oss andra, kanske gör du en spellista eller så väljer du en helt annan form.

    Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

    2 maj, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 842

  • Orättvisa och förtryck

    helena-top

    Jag är yngst i en syskonskara av tre. Jag är sladdis. Jag är rättvisemärkt. Som den irriterande lillasystern jag var (och kanske är) så har det här med rättvisa alltid varit oerhört viktigt. Karma, som man bäddar… what comes around och så vidare – idag har jag ett par tolvåringar som mäter rättvisa med milimeterkänsla. Orättvisa och förtryck har dock en större betydelse runt om i världen än den som sker hemma hos mig.

    Att temaveckan Orättvisa och förtryck startar just idag ger temat oundvikligen en politisk touch. Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 och är allmän helgdag i Sverige sedan 1939. En tacksam tanke skänker jag dem som fixade att jag har rätt till semester, till föräldraledighet och till åtta-timmars arbetsdag.

    Ordet förtryck är för mig än mer värdeladdat än orättvisa och jag tänker på allt från kolonialtid, slavhandel, rasism till kvinnokamp. Här och nu kan jag hylla och tacka alla de kvinnor som fört kampen före mig, som har gjort det självklart för mig att synas, höras och rösta. Men vi bör inte förglömma att denna kamp inte kan anses klar förrän all världens kvinnor upplever samma frihet som jag.

    I detta nu påminner jag mig själv om 2015 års största läsupplevelse: En bön för de stulna av Jennifer Clement. Hon är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta.

    Mina tankar går vidare till Madres de la Plaza de Mayo (Mödrarna av Plaza de Mayo), även kända som De galna mödrarna, som är en förening för mödrar vilkas barn ”försvann” under militärdiktaturen (1976-1983) i Argentina. Här hittar jag också en röd tråd till förra veckans tema där Helena skrev om U2. Mödrarnas kamp förevigades nämligen av U2, genom låten ”Mothers of the Disappeared”. Den gavs ut 1987 på albumet The Joshua Tree – just det album som Helena skrev om. Under en konsert i Chile lät U2 mödrarna komma upp på scenen där de kungjorde barnens namn under det att U2 framförde sången.

    Veckans tema heter som sagt Orättvisa och förtryck, men hur mina fellow kulturkollare har tolkat temat är helt upp till dem. Du är självklart varmt välkommen att vara delaktig i våra temaveckor – kommentera, länka eller skriv något eget!

    Välkomna in i en ny vecka här på Kulturkollo!

    1 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 404

  • The Irish soundtrack of my life

    helena-top

    Inte visste jag att mitt liv har ackompanjerats av irländsk musik. När jag började grotta ner mig i irländsk musikhistoria och således i min egen såväl analoga som digitala musiksamling blev det för mig uppenbart att flertalet milstolpar i mitt liv har ett irländskt soundtrack. Noteras bör dock att detta betyder inte att det nödvändigtvis är musik som jag lyssnar eller lyssnade på utöver denna – för mig – historiska händelser. Notera också att jag nedan listar mina personliga milstolpar utan prioritet och i kronologisk ordning

    Bob Geldof – omvärldsbevakaren

    När jag tänker tillbaka och försöker tidsbestämma när jag gick från ett oskyldigt ovetandes barn till en tweenie med smärtsam insikt om hur andra barn i världen hade det, så är svälten i Etiopien under det tidiga 80-talet en sådan vändpunkt. Dels berodde det på att jag kom upp i den åldern där omvärlden kom krypandes genom tidningar och TV-nyheter – den mediala bevakningen var stor om jag inte helt minnsminner mig – och dels berodde det på Bob Geldofs Band aid. Låten ”Do They Know It’s Christmas?” spelades in av några av 1980-talets största artister under gruppnamnet Band Aid och släpptes julen 1984. Continue Reading

    26 april, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 404

  • Jag är ingen Mandelmann

    helena-top

    Om du tänker någon med väldigt gröna fingrar, som älskar att påta i trädgården, som finner lugnet i trädgårdslandet och njuter av att odla sin egen bladpersilja. Om du tänker på hen och tänker tvärtom, så har du mig. Jag njuter av att vara i trädgård – att läsa, sitta, sola, grilla och fika däri – snarare än av trädgården. Någon gång då och då så tror jag dock att det finns en liten Mandelmann i mig och kan åka och inhandla diverse trädgårdsredskap, behållare, plantor, fröer, gödning ”you name it”, för att sedan en dag senare eller två titta på de nyinköpta attiraljerna och sucka över mitt ointresse. Jo, förra året (eller var det två? tre år sen?) kom jag så långt att jag faktiskt fick ner tomatplantorna i krukorna som jag ställde så fint på altanen – där de stod och nickade närmre och närmre den nylagda trallen. Så att jag är en av skribenterna denna vecka är faktiskt något skrattretande.

    Trädgårdsprogram är något – som du kanske förstår – jag snabbt zappar förbi. Jag har dock fastnat för den härliga familjen Mandelmann och deras brinnande intresse, deras sprittande entusiasm för självhushållning. Mandelmanns gör sin egen saft till midsommarfesten och gör komposthinkar och gör romantik av ogräsrensning och inte minst Mandelmann pratar om sina tomater som om det vore barn.

    Om du tänker på någon som köper färdig saft, som undanber sig ogräsrensning och som aldrig kommer att lyckas att odla sina egna tomater och som nyttjar trädgården som en avslappnande läsplats. Om du tänker på hen och tänker tvärtom, så har du nog Mandelmanns.

     

    20 april, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 218