Helena
Author archives

  • Tjänarinnans berättelse #dennadagenbok

    helena-top

    Tjänarinnans berättelse är väl en bok som väldigt många läst nu på sistone. Och här i Sverige får den kanske ännu ett uppsving när den kommer i nyöversättning i höst, äntligen!

    Jag har kämpat med tv-serien under våren och sommaren, den är så fruktansvärt bra, men med betoning på fruktansvärt.

    Boken kämpade jag aldrig med, men när jag läste den 2011 kastades jag faktiskt in i någon sorts existentiell kris. Jag var feminist långt innan dess, men något hände i mig när jag läste om Offred. Jag kände vad det innebär att vara kvinna på ett nytt sätt. Jag kände i kroppen det livsnödvändiga i att vara feminist. För att det är kroppen som är det som gör oss utsatta och starka. Tjänarinnans berättelse är i mångt och mycket en bok om kvinnokroppar och vad som kan göras med dem (vad som kan göras mot dem, men också hur de kan användas för att slå sig fri). När jag la ifrån mig boken var jag sjukt arg. Alltså så arg att min man och jag fick ha ett litet samtal nu i våras om jag verkligen skulle se tv-serien och riskera att jag blev så heligt förbannad på hela manligheten igen. Det har gått bra. Den här gången blev jag mer ledsen och rädd än arg, vilket verkligen inte är en bra grej. Det är ett bevis på att världen är mer skev nu än den var när jag hängde med Offred senast.

    17 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 197

  • Wolf Hall #dennadagenbok

    helena-top

    Aldrig har jag visat sånt tålamod med en bok som när jag läste Wolf Hall. Aldrig någonsin har en bok sen betalat tillbaka för allt mitt slit.

    Jag är inte en läsare som sitter med ordbok och försöker förstå sånt som glider undan. Jag har inte tid och lust med sånt. Kan jag inte flyga genom en berättelse så kan det vara. Typ. Men så kom Wolf Hall in i mitt liv och presenterade sig som allmänt perfekt (inklusive extra allt av Anne Boleyn, klassresa, historiska London), men oerhört utmanande. Jag kunde ju inte bara ge upp, när vi rent statistiskt borde passa så bra ihop. Så besegrad satt jag där med ordbok och slog upp, läste och läste om. Det tog mig tre månader att komma igenom och det var de tre bästa läsmånaderna i mitt liv.

    Efter den upplevelsen har jag blivit bättre på att tillåta mig utmaningar. Som The Wake (den har jag också skrivit lite om här på Kulturkollo) till exempel och Den femte sanningen som jag kämpar mig igenom nu i sommar. Motståndet ger ibland en alldeles särskild belöning.

     

    9 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 228

  • Det #dennadagenbok

    helena-top

    Ingen sommar utan King, det är en alldeles självklar sanning i mitt läsliv. Stephen King skriver sommarläsning. Kanske tycker jag så för att jag är för feg för att läsa hans blodigheter i novembermörkret. Hur det än är så har jag haft några riktigt fina sommarläsupplevelser med kingen, senast när jag tog mig an Pestens tid. Men i mitt minne skimrar ändå Det-sommaren alldeles särskilt. Jag är glad att jag bloggade redan då, här kan du hitta hela inläggsserien från den där magiska sommaren. Och i höst kommer filmen som jag med all sannolikhet inte kommer våga se. Men jag vill… Kanske en solig sommarkväll nästa år.

    30 juni, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 244

  • Krig och politik hos Jane Austen

    helena-top

    Att Jane Austen levde i och skrev om oerhört turbulenta tider i Storbritanniens historia är nästan svårt att tro när man läser hennes romaner. Av krig och politik ser vi väldigt lite hos Austen. Där är så väldigt lugnt, stilla och traditionellt. Eller?

    I våras läste jag en moderniserad variant av Övertalning (läs mer om den här om du vill) som fick mig att börja fundera lite över det här med verklighet och fiktion och vad som finns bakom kulisserna egentligen. Varför en del är så väldigt svårt att flytta till nutid. Continue Reading

    24 juni, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 402

  • När festen hamnar lite snett

    helena-top
    Jag tror att ni vet vid det här laget var jag står när det kommer till fester. De kan vara alldeles, alldeles underbara säkert, men helst slipper jag dem helt och hållet (ja, ja det finns undantag, men låt oss bortse från det nu så jag kan få ihop det här relativt cyniska inlägget). Det är kanske inte totalt överraskande att jag idag väljer att fokusera på festligheter som går åt skogen, väldigt mycket åt skogen, men som jag (tack och lov!) inte behöver bevista i egen hög person för att uppleva.

    Det finns förstås ett helt gäng fiktiva kalas som havererat totalt. Minns Ninni Schulmans klassåterträff och lussefesten i Svart Lucia (säg att ni inte glömt Svart Lucia, som jag älskade den och så orimligt dålig som jag misstänker att den var…). Men drottningen av partykatastrofer måste väl ändå vara Maria Lang. Nämn en festsort och jag lovar att hon besudlat den med blodig ond bråd död.

    Där finns bröllopsfesten som väl i och för sig aldrig hålls om man ska vara noga (Kung liljekonvalje av dungen), de många studentskivorna, midsommarfesten (En farlig man), kräftkalaset (Mörkögda augustinatt), julaftonsfirande (Tragedi på en lantkyrkogård) och den allmänna mysfesten på sommarön (Mördaren ljuger inte ensam). Maria Lang har naturligtvis också förstört en egen klassåterträff i Vi var tretton i klassen och Luciahögtiden i Ljusklädd med ljus i hår. Små sammankomster, stora megakalas – mig veterligen har hon låtit dopkalasen vara ifred, men i övrigt har hon demolerat dem alla. Det är min typ av festförstörare det. En sann själsfrände. Continue Reading

    10 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 419

  • A damn fine cup of coffee

    helena-top
    Kort om sånt som hände 1917: Världskrig. Rysk revolution. Hungerkravaller. Kafferansonering.

    Eftersom jag som (förvisso inte längre praktiserande men ändå) historiker när ett djupt intresse för de stora och vardagliga aspekterna av livet i förgången tid lyfter jag redan så här i början av veckan den brännande frågan – hur i hela friden förväntades folk orka med allt annat elände när de inte fick börja dagen med en kopp kaffe? Continue Reading

    29 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 456

  • Inte bara stickor och garn

    helena-top
    Jag stickade en del i tonåren, tyckte det var kul och var omåttligt stolt över ett par lovikavantar jag fick till i slöjden och använde många år. Sen tappade jag det, gjorde annat och längtade egentligen inte efter stickningen.

    Det var först för kanske två år sen som ett sug gjorde sig påmint, jag ville göra något med händerna igen. Så jag passade på att gå rakt in i väggen så att jag inte hade något annat val än att plocka upp stickorna. Nej, så var det naturligtvis inte, men faktum är att en av de första saker jag gjorde sen jag kom hem efter att ha blivit sjukskriven av min läkare var att beställa stickor och garn. Av livsnödvändighet. Sen dess har jag upptäckt en helt ny värld.

    Att det finns böcker om stickning har jag alltid vetat, såna med mönster och muntra tillrop. Men det finns galet mycket annat också, som Julia Skotts underbara Håll käften jag räknar – en stickares bekännelser (som jag skrivit om här). Och poddar. Och Knit lit.

    Jag lyssnar inte på poddar. Har nog inte tålamod. Det är samma sak med pratradio, det är inte för mig. Men det hindrar naturligtvis inte att jag märkt att resten av mänskligheten älskar det här med poddar. Och för stickintresserade som inte är jag finns en hel del att välja på. Rät avigt (med nämnda Julia Skott) och Stickkontakt till exempel. Det verkar finnas en hel del andra också – lyssnar du på någon du vill tipsa poddande stickare om så skriv gärna en kommentar!

    Men böcker läser jag. Inför idag har jag testat på den här knit lit-genren och faktiskt blivit lite positivt överraskad (och lite inte). Knit lit är alltså en genre med massor av kärlek, det som skiljer den från vanlig romance är att minst hälften av den där kärleken är riktad mot stickningen. Continue Reading

    28 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 512