Helena
Author archives

  • Bildning och makten att förändra världen

    helena-top
    Ett av bokmässans teman i år är Bildning. Ett rätt ospännande begrepp vid första anblick, men riktigt intressant, tänkvärt och faktiskt livsomvälvande om man ger det en chans.

    Min första tanke kring temat gick till Nancy. Alltså Elsie Johanssons Nancy. Hennes bakgrund i det totalt oskolade, hennes brevkurser och slit, hennes driv att nå bortom det som var tänkt som självklart för henne. Att Nancy bildade sig var näst intill revolutionärt, men det var också livsnödvändigt, ett steg mot att förverkliga sig själv och att få leva ett valt liv istället för ett förutbestämt liv. Det var inte lätt, är inte lätt, jag tror att det är viktigt att minnas det.

    Bildning hör ihop med nyfikenhet och ifrågasättande, viljan att skapa sitt liv på nytt. Därför är det också nära förknippat med makt, den som inte får möjlighet att ägna sig åt att ifrågasätta kan också ha svårt att göra sin röst hörd. Där kommer biblioteken in, jag brukar tänka (när jag lyfter blicken från vår vardagsverksamhet) att det är vår huvudsakliga uppgift att elda på den här nyfikenheten och lusten till bildning och ifrågasättande. Biblioteken finns där för demokratins skull, för att alla ska kunna hålla makten över sina liv, för att allas lika värde (oavsett ekonomiska möjligheter) är grundläggande i ett samhälle som fungerar. Jag älskar biblioteken ur det perspektivet. Continue Reading

    19 september, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 210

  • Amulett, monsterreptiler och sånt som kan göra läsare av tioåringar

    helena-top

    Jag har räknat ut att jag lånat hem ca 50 böcker i sommar. Och då vill jag göra tydligt att majoriteten inte varit till mig… Min tioåring har nämligen knäckt läskoden totalt i år och slukar böcker i alla former.

    Visst är det intressant hur en läsare föds och skapas? Som bibliotekarie, professionell bokälskare och passionerad läsare tycker i alla fall jag det. Hur mycket kan man styra som förälder och omgivande vuxen, hur mycket måste få komma av sig själv? Det är ju olika från person till person förstås, men just det gör det särskilt intressant. Jag har förstås funderat mycket på det här och kommit att se vissa saker som avgörande i just den här läsarens uppvaknande. För andra är det annat, men läs vidare så får ni i alla fall några fina lästips för tioåringar och föräldrar som vill hänga med dem på en förunderlig resa.

    1) Vi har läst himla bra böcker vid nattningen varje kväll. Jag är helt övertygad om att det är högläsningen av Gregor, Mumin och VLMF som lett oss hit. Ibland har vi gjort avsteg från det där himla braiga och läst sånt som barnen vill höra fast det skär i läsarsjälen att läsa något så stolpigt och stereotypt (ja, Adam Blade jag tittar på dig), men för det allra mesta har vi läst väldigt bra böcker. Just nu kör vi igenom alla serierna om Jack.

    2) Försynen fick mig att inse att Amulett-serien av Kazu Kibuishi borde funka på en då nioåring som älskar allt vad ninjago och Avatar den siste luftbändaren heter. Vi lånade hem, fastnade i bibliotekskö och allmän vänthysteri, men jag tror att det på något sätt var nyttigt också, att få längta till en bok… Jag tror det var det första som lästes utan att vara en läsläxa, på egen hand bara av lust. Continue Reading

    13 september, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll • Visningar: 267

  • Hur jag förläste mig på vampyrer (och några lästips till dig som inte tröttnat)

    helena-top
    All form av överkonsumtion leder till mättnad. Också när det handlar om blodsugare och huggtänder. Blev jag varse.

    Jag läste bok på bok på bok på bok. Pluggade vampyrer på universitetet och försökte desperat hitta vampyrfilm jag inte blev pinsamt berörd av. Sen tog det plötsligt stopp. Överkonsumtion. Eller finns det en annan förklaring? Möjligen hittade jag slutligen fram till de ultimata vampyrskildringarna och då förlorade sökandet sin lockelse? Hur som helst, här kommer i alla fall en lista på mina allra bästa vampyrer, noggrant framforskat till priset av mitt intresse.

    En vampyrs bekännelser av Anne Rice
    En klassiker vars betydelse för genren jag inte tror kan överdrivas. Väldigt, väldigt bra om de odöda, deras livslust och sorg.

    Staden som försvann av Stephen King
    Också en klassiker, riktigt ruggig, och som vanligt är King bäst när han skriver osentimentalt om hemska saker som händer barn.

    Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindkvist
    Vampyrrealism i Blackeberg. Utan tvekan en av de allra bästa vampyrskildringarna någonsin.

    The Gilda stories av Jewell Gomez
    Feministisk vampyrism genom flera sekler. Vad finns det att inte gilla med det? Continue Reading

    7 september, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 348

  • Hur man kan få böcker att växa tillsammans – om Kulturkollos konferensinlägg

    helena-top

    Jag gick igenom inlägg från de här tre åren vi hållit på och oj vad vi hållit på! Så mycket vi skrivit och så himla bra vi är ändå! Det är en välbehövlig påminnelse för ni ska veta att vi tvivlar mellan varven, men nu slår jag fast en gång för alla – vi är bra!

    Hur som helst, vi har skrivit mycket, hur ska jag kunna välja ut några favoriter ur den här massan? Nä, jag kunde inte. Men jag hittade något annat som jag ville säga något om, något som vi borde göra mer av, något som ger i alla fall mig väldigt mycket. De där samtalen där vi fördjupar oss i böcker vi läst och känslorna de lämnat efter sig, de inläggen vi kallar Kulturkollo konfererar.

    Genom åren har vi konfererat det mesta. Vi har pratat om vårt första år som bloggkollektiv (året som gått del 1 och del 2), den där gången det inte gick som vi tänkte oss med nobelpriset och som sagt om en massa böcker.

    Allra först i början konfererade vi mest om läsning och andra saker, vår första bokkonferens handlade om en bok där pratbehovet saknade gränser, John Ajvide Lindqvists Himmelstrand som fick hela tre inlägg (del 1, del 2, del 3). Vårt senaste romansamtal ägde rum så sent som förra veckan när Linda, Anna, Lotta och Ulrica avhandlade Ett litet liv.
    Continue Reading

    18 augusti, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 501

  • Domedagsboken #dennadagenbok

    helena-top

    Den magiska slumpen att hitta en oförglömlig bok i en bod på Öland när man är där på sommarsemester med familjen. Att hitta den, redan då vara fascinerad av pest* och sånt festligt och faktiskt köpa den. Att slänga sig över den och läsa järnet hela semesterveckan och sen aldrig glömma de där magiska tidsresorna. Att där någonstans, tack vare den boken, inse att det är historiska romaner som är min grej. Kanske var det till och med där jag kände att historia var min grej. Jag tycker om att tänka att det var de där tidsresande historikerna i Connie Willis moderna klassiker (som jag på omslaget misstog för någon sorts kärleksgrejs) som fick mig att vilja bli historiker. I år läser jag om Domedagsboken, och den håller än.

    *Sugen på mer pestläsningsinspiration? Läs i så fall min recension av Tiden är inte än, inlägget om vad som hände sen och vad jag tyckte om boken som folk började hävda var bättre än Domedagsboken. Continue Reading

    10 augusti, 2017 • Romankoll • Visningar: 445

  • Vems lilla mössa flyger #dennadagenbok

    helena-top

    Barbro Lindgren är en av mina bästa berättare, sen jag som liten föll för Vilda Bebin tror jag. Sen har jag läst Max och Benny för mina egna barn och jag blir nästan tårögd när jag tänker på vad hon och hennes texter betytt för oss genom åren.

    Min allra starkaste kärlek lägger jag på Barbro Lindgrens tre böcker om VLMF – den filosofiska föreningen Vad Lever Man För. Jag har älskat böckerna, karaktärerna och mörkret i Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF sen jag först stötte på dem. Och ändå är det först i vinter jag verkligen bottnat i dem. För i vinter läste jag böckerna om Mumin och den raka linjen mellan dessa glimrande läsjuveler blev tydlig för mig. Tonen, mörkret, vemodet, till och med bisamråttan är densamma. Jag har tidigare trott att Barbro Lindgrens vemodsepos var lite mer barntillvänt än Mumin, men har när jag fått uppleva min nioårings djupa oreserverade kärlek till båda serierna fått backa. Det är inte ålder det hänger på, det är läspreferens och kanske litegrann kynne. Alla vi som är potentiella medlemmar i en klubb som utforskar vad man egentligen lever för kan med fördel läsa och älska böcker om dessa. Continue Reading

    2 augusti, 2017 • Barnbokskoll • Visningar: 501

  • Mördaren ljuger inte ensam #dennadagenbok

    helena-top

    Nej, men. Ska Helena tjata om Maria Lang igen? Himla kul… Verkligen!

    Men det måste ni ju förstå att jag inte kan tipsa om sommarläsning utan att ens nämna den somrigaste av alla deckare – Mördaren ljuger inte ensam. Det var Maria Langs debut och en av hennes allra bästa.

    När ett litet sällskap akademiker åker ut till en ö mitt ute i en sjö, har hela ön för sig själva och hänger sig åt kärlek, sprit och gammalt groll då måste det ju bli bra. Och jag tycker verkligen att det är det. Bra. Och ruggigt på riktigt. Och politiskt. Och modigt (den gavs ut första gången 1949, men håller riktigt bra än).

    Bilden kommer från filmen Mördaren ljuger inte ensam som inte alls är fantastisk på något sätt, men helt ok för en regnig sommardag utan andra planer. Continue Reading

    24 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 405