Linda
Author archives

  • Vad får man egentligen be om?

    Linda
    Vänner ska hjälpa varandra. Det är en självklarthet om vänskapen är på riktigt. Frågan är bara vad gränsen går. Vad får man egentligen kräva av sina vänner? Och vad kan man kräva av de man just träffat?

    Spoilers ger dålig stämning och för att undvika att skapa sådan varnar jag en gnutta för spoilers i detta inlägg. Continue Reading

    21 maj, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 206

  • Veckoutmaning: Dålig stämning i kulturens värld

    Linda
    För några år sedan turnerade Özz Nûjen med föreställningen Dålig stämning. I en radiointervju berättade han hur det spelades irriterande dålig musik på hög volym innan showen började, så att publiken skulle bli riktigt irriterad. Ett bra sätt att skapa dålig stämning.

    I veckans utmaning vill jag att du berättar om en bok, tv-serie, film, låt eller annan kultur där dålig stämning råder. Självklart kan du också berätta om anekdoter ur verkliga livet.

    Svara i din blogg, på instagram, Facebook eller i en kommentar. Länka gärna hit så att vi kan få ta del av dina svar.

    16 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 344

  • Nu blir det dålig stämning …

    Linda
    Under helgen har vi i Kulturkollo träffats och diskuterat framtiden. När alla ska samlas och säga sin åsikt skulle det kunna bli dålig stämning, men vi klarade oss bra. Kanske för att vi sköljde ner det mesta med bubbel. För mig är dålig stämning något jag gärna undviker, men inte genom att vara tyst. Visst kan den frispråkige skapa dålig stämning, men värst tycker jag det är då ingen säger något alls och den obekväma tystnaden infinner sig. Den som får mig att titta upp i taket, eller runt i rummet efter en möjlig flyktväg. Bättre då att låta alla ventilera sina åsikter och därefter förhoppningsvis kunna rensa bort den dåliga stämningen helt.

    Veckans tema handlar om saker som gör stämningen dålig och obehaglig. När situationer skapas som du helst vill fly ifrån genom ett hål i golvet eller med hjälp av en knapp som teleporterar dig till en helt annan plats. Jag hör till de som tycker att det är otroligt jobbigt att se filmer och tv-program där huvudpersonerna gör bort sig. Samtidigt kan jag inte låta bli att titta. Just nu håller familjen O på att se serien Modern family, där den dåliga stämningen infinner sig minst en gång varje avsnitt. Inte sällan sittter vi och vrider oss av obehag, eller håller för ögonen för att slippa se. Värst är nog pappa Phil Dunphy, spelad av Ty Burrell, då han allt för sällan inser hur pinsam han är. I avsnitt efter avsnitt sätter han sig i situationer som är så sjukt obehagliga att se på. Continue Reading

    15 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 169

  • Robins vi minns eller vann rätt Robin?

    Linda

    Är pluralformen av Robin ens Robins? Eller är det bättre att köra på den svenskare varianten Robinar? Båda låter lite märkliga, men oavsett så tänkte jag idag påminna er om några andra Robins, eller Robinar. Kanske tillhör du dem som tycker att vi valt en annan Robin än just Bengtsson att representera oss i Kiev, men ni kommer att märka att det visserligen skulle kunna finnas bättre alternativ, men också väldigt mycket värre.

    Vann rätt låt brukar frågan efter varje musiktävling lyda. Eller snarare brukar det konstateras i rubrikerna att fel låt vann, för så är det väl alltid? Hos familjen O är i alla fall tre ganska nöjda med valet av Robin Bengtsson som Sveriges representant i Kiev. Den som är mest sval är nog jag, men jag överlever. Visserligen var det så att Nano var största favoriten hos grabbarna O och jag hade mycket hellre sett Mariette som vinnare, men vi är ändå ganska så okej med Robin. Inte med hans löjliga löpband, de gillar jag verkligen inte, men de gillas å andra sidan av de tre andra medlemmarna i min familj. Så ja, smaken är verkligen som baken.

    Frågan är om det hade blivit bättre med någon annan Robin? Kanske skulle vi skickat någon annan Robin till Kiev? Continue Reading

    10 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 327

  • Nu har det verkligen gått för långt

    Linda

    Allt ska vara så himla politiskt korrekt nuförtiden. Representation har blivit en fixering och var man än vänder sig står där en kille som är lucia. Dessutom är han självklart svart. Så himla överdrivet. Och alla kränkta minoriteter i media. De som inte får jobb för att de har slöja till exempel. Det är väl bara att gilla läget och ta av den. Vara lite mer normal. Eller kvinnor som gnäller på att män tar för mycket plats och att kvotering behövs. Vad är det för löjligt gnäll. Ska vi helt strunta i kompetens nu? Är det inte väldigt orättvist att ge jobb till kvinnor bara för att de är kvinnor, eller invandrare bara för att de är invandrare?

    Kvotering motverkar jämställdheten och gör att många kommer att tro att de som inte är män fått jobbet för att de kvoterats in. Nu väljs de som är mest lämpade. Titta på bilden ovan från G7-mötet 2016, eller på vilken bolagsstyrelse som helst. Självklart har kön ingen betydelse. Länge leve meritokratin, eller?

    För att inte tala om alla konstiga sexualiteter som folk hittar på. Clara Henry som säger att hon är pansexuell. Vad är det för trams. Och alla Prideparader som varje stad envisas med att ordna. Allt fokus på att spöka ut sig och så mycket fixering vid sex. Eller det där löjliga ordet hen. Det finns två kön och det räcker bra så. Föräldrar förstör sina barn när de låter dem hitta på att de egentligen skulle ha ett annat kön än det biologiska. PK-eliten har verkligen gått för långt. Vi måste låta pojkar vara pojkar och flickor vara flickor. 

    Så här låter det ofta. Det är inte bara jämställdhet som har gått för långt, utan även allt prat om representation och normkritik. I mitt huvud ringer titeln på Jeanette Wintersons självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal. Normal. Smaka på det ordet. Vad betyder det egentligen? Det skulle lika gärna kunna heta ”var inte dig själv”. Se till att du är heterosexuell, cis, gärna man (då behöver du inte få kritik för hur du klär dig, så länge du inte får för dig att klä dig på ett sätt som inte ingår i den manliga normen då) och använd för guds skulle inte ordet hen (men det där osmakliga ordet för chokladbollar går alldeles utmärkt).

    Många verkar helt ovetande om den orättvisa och det förtryck som drabbar de som bryter mot normen. Hatstormarna i sociala media vet inga gränser. Alla som på något sätt sticker ut får smaka på det. Även barn.

    Continue Reading

    3 maj, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Evenemangskoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 435

  • En ny Doyle

    Linda
    När någon ber mig att nämna en favoritförfattare från Irland svarar jag reflexmässigt Roddy Doyle. Senare skulle jag kanske komma på gamla och nya favoriter som Samuel Beckett, Oscar Wilde,  Maeve Binchy eller Marian Keyes, men Doyle är nummer ett. Det var i hans fiktiva Barrytown som jag lärde känna Irland. Det skitiga och ganska fattiga landet, som på många sätt var lillebror till Storbritannien. Det är bara det att jag alltid skriver om Roddy Doyle och nu ville jag hitta något nytt. Efter en googling eller två hittade jag en annan Doyle. En yngre Doyle, vars böcker utspelar sig i ett nyare Irland. Irland efter alla lågkonjunkturer. Ett Irland som kallas den keltiska tigern och lever gott mycket tack vare EU. Men också ett Irland som krashade 2010 och fortfarande håller på att återhämta sig. Oavsett den ekonomiska statusen är Irland hippare nu än när Roddy Doyle skrev sina mest kända böcker. Continue Reading

    27 april, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 510

  • I min trädgård vill jag vara Karin

    Linda
    Elisabeth Svalin Gunnarssons bok om Karin Larsson och trädgården kring Lilla Hyttnäs i Sundborn bär den vackra titeln I min trädgård vill jag vara Karin  och undertiteln ”En praktisk trädgårdsberättelse från Sundborn”. Boken innehåller vackra bilder, men också läsvärda texter om hustrun som stod i skuggan av sin kände make, men på senare tid fått en viss upprättelse. Vid entrén till deras gemensamma hem står det ”välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru”, men nu är hon inte anonym längre och i Svalin Gunnarssons bok får hon stå i centrum. Continue Reading

    21 april, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Sakprosakoll • Visningar: 254