Linda
Author archives

  • Veckoutmaning: Personer, saker & händelser som förändrade världen

    Linda

    Veckans utmaningar handlar om personer, saker och händelser som förändrade världen, eller som kanske kommer att förändra den framöver. Jag presenterar flera uppgifter och ni väljer att besvara precis hur många ni vill.

    Nu kör vi!

    • Berätta om en verklig person som förändrat världen och/eller är en viktig förebild för dig.
    • Berätta om en karaktär i en bok, film eller tv-serie som förändrat ditt liv, eller ”bara” sitt eget.
    • Välj en uppfinning som du inte kan leva utan och/eller något du önskar skulle uppfinnas.
    • Berätta om en historisk händelse som du tycker är viktig och/eller en historisk tid som fascinerar dig.
    • Hur skulle just du vilja förändra världen? Eller gör du det kanske redan?
    • Vad vill du absolut inte förändra? Finns det kanske någon förändring du helst skulle vilja sudda ut?

     

    Svara i din blogg, i en kommentar eller varför inte genom att dela en bild på instagram. Tagga eller länka, så att vi kan hitta dina svar och bilder.

     

    Bild:  ”Cameleon Madagascar” av Jean-Louis Vandevivère CC BY-SA 2.0

    21 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 116

  • Att förändra världen

    Linda

    Världen förändras ständigt, ibland är förändringen planerad och efterlängtad, ibland är den slumpartad och ovälkommen. Vissa förändringar är bra för en del, medan den innebär en katastrof för någon annan. Den här veckan kommer vi att ägna åt det eller de som förändrat världen och de som kommer att göra det i framtiden. En liten tråd från förra vecka finns kvar, då alla förändringar faktiskt inte måste ske i verkligheten.  Continue Reading

    20 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 65

  • Det som är typ sant

    Linda
    När jag läste American Wife av Curtis Sittenfeld blev jag nästan kär i George W Bush. Det var en märklig känsla. Eller, jag blev ju egentligen kär i Charlie, som tillhör en politikerfamilj och därefter blir republikansk president i USA, precis som hans far var. Han som gifter sig med Alice, som är bibliotekarie och övertygad demokrat, men ändå blir kär. Han som inte är George W Bush, men som ändå är det. Det är lite för mycket som är likt för att jag som läsare inte ska känna att boken om Charlie och Alice Blackwell egentligen är George W och Laura Bush. Problemet, eller tjusningen, är att vi inte vet vad som är sant och vad som är påhittat. Vad som är verkligt och vad som är overkligt. Många detaljer kommer från Laura Bushs memoarer, men allt finns inte där. Inte heller är det självklart möjligt för Curtis Sittenfeld att veta vad Laura Bush tänkte och kände i de olika situationerna som beskrivs i American Wife. Nu är porträttet till största delen kärleksfullt tecknat, vilket gör att jag har svårt att tycka att Sittenfeld gör fel, men samtidigt tar hon sig friheter som de personer som beskrivs kan ha åsikter om. Continue Reading

    15 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 111

  • Filmer från 90-talet

    Linda

    Jag inser mer och mer att jag fastnat i 90-talet när det handlar om film. Dessutom har jag svårt att inse att dessa filmer faktiskt är riktigt gamla vid det här laget. Här är tolv av mina favoriter som är minst 18 år gamla, men ändå känns ganska nya.

    Pretty Woman, Gary Marshall, 1990

    Egentligen är det här en ganska vidrig historia på många sätt, men jag älskade den när den kom och blir fortfarande nostalgisk när jag ser den.

    När lammen tystnar, Jonathan Demme, 1991

    Anthony Hopkins är helt galet bra som Hannibal Lecter. Riktigt bra och obehglig film om en riktigt farlig fånge som hjälper FBI-agenten Clarice Starling med ett fall.

    Thelma & Louise, Ridley Scott, 1991

    Vännerna Thelma och Louise ger sig ut på en resa som utvecklas till en flykt. En stark berättelse om vänskap, men också om livet som inte alltid blir som man tänkt sig. Brad Pitt gör en minnesvärd biroll som bedragaren J.D.

    Peter’s Friends, Kenneth Brannagh, 1992

    Sex vänner från förr träffas för att fira nyår. De är alla inbjudna av Peter, som spelas av Stephen Fry. Amdra fantastiska skådespelare som Hugh Laurie och Emma Thompson gör det här till en riktigt fin filmupplevelse.

    Reservoir Dogs, Quentin Tarantino, 1992

    Våldsam i överkant, men ändå en fantastisk film med bland andra Harvey Keitel, som är cool på riktigt, Michel Madsen, i en av filmhistoriens värsta och ändå bästa scener, samt Tim Roth som infiltratör. Allt handlar om ett rån som går snett. Jag såg den här filmen i Brighton på Duke of Yorks rökläktare. En minst sagt annorlunda filmupplevelse.

    Änglagård, Colin Nutley, 1992

    Två främlingar kommer till byn och vänder upp och ner på tillvaron för många. Helena Bergström och Richard Wolf spelar Fanny och Zac som bosatter sig på Änglagård, huset som Fanny ärvt. Även detta är en film med bra skådespelare i minsta biroll. Finast är kanske Ernst Günther som Gottfrid.

    Schindler’s List, Steven Spielberg, 1993

    Spielbergs Oscarbelönade, svartvita, mastodontfilm är baserad på den sanna historien om Oscar Schindler som räddade en grupp judar under andra världskriget. Schindlers fabrik låg i Krakow och där finns idag ett museum. Liam Neeson spelar Schindler och Ralph Fiennes gör en riktigt obehaglig roll som nazisten Amon Goeth.

    Fyra bröllop och en begravning, Mike Newell, 1994

    Jag vet inte hur många gånger jag sett den här filmen, men det är säkert minst 30. Hugh Grant spelar rollen han spelat i rätt många filmer, men han gör det bra. Dessutom är minsta lilla biroll helt fantastisk.

    Will Hunting, Gus Van Sant, 1997

    Matt Damon och Ben Affleck skrev manuset till denna fina film om en värsting som också är mattegeni och tas om hand av en matematiker, spelad av Stellan Skarsgård och en terapeut som spelas av Robin Williams. Bäst är kanske ändå Minnie Driver, som vansinnigt charmig typ flickvän.

    Fucking Åmål, Lucas Moodysson, 1998

    Berättelsen om Elin och Agnes i Åmål är en modern klassiker. Kaxig och rolig, men också allvarlig. Musiken är dessutom riktigt, riktigt bra. Om jag sett om den nu skulle jag snarare fokuserat på de pinsamma föräldrarna än de vilsna tonåringarna.

    Truman Show, Peter Weir, 1998

    Jag brukar inte gilla Jim Carrey, men i den här rollen är han riktigt bra. Truman lever sitt liv som tv-stjärna utan att veta om det. Människor följer honom på tv och alla runt honom, både vänner och familjemedlemmar, är skådespelare. En bra kombination av klassisk dystopi och modern dokusåpa.

    Nothing Hill, Roger Michell, 1999

    Jag vet att både Julia Roberts och Hugh Grant finns med på listan redan, men den här filmen måste finnas med. Romantiken i all ära, men frågan är om det bästa med filmen inte är Rhys Ifans som spelar Grants hopplöse kombo Spike.

     

    Vilka filmer minns du från 90-talet?

     

    PS. Jag tänkte också ta tillfället i akt att berätta en hemlighet. Jag har faktiskt aldrig sett en av 90-talets största filmsuccéer Titanic och jag planerar inte att göra det heller. DS.

    10 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 160

  • Jag minns mitt 90-tal

    Linda

    När 90-talet inleddes gick jag i nian och när det avslutades var jag utbildad lärare och skulle snart ge mig ut och resa i ett halvår med min sambo. På många sätt är 90-talet det årtionde som formade mig. Musiken är fortfarande den bästa och filmerna de mest sevärda. Det är därför Blur får illustrera det här inlägget.

    90-talet började med att min mamma drog runt med ficklampa och letade efter sin dotter, som tyckte att det räckte gott att ringa hem efter tolvslaget och meddela att hon tänkte stanna borta ett tag till. Att vi sedan bytte hus för vårt samkväm lyckades jag glömma att berätta och när natten blev morgon var den ömma modern lite nervös. Det ska sägas att jag var en väldigt ordentlig tonåringen på den tiden och att dricka alkohol ingick inte i min världsbild.

    Continue Reading

    6 mars, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 213

  • Det som skrämmer mig

    Linda
    Alla verkar älska karga, mörka och öde platser. Öar långt bort från civilisationen, där få bor och dit det är svårt att ta sig och även lämna. Det talas om hur fantastiskt det skulle vara att åka till Shetlandsöarna, Yttre Hebriderna, Orkneyöarna eller någon annan ö som gud glömde. Själv får jag bara panik. Total panik.

    Jag har försökt att läsa Ann Cleeves Shetlandskvartett, men efter ett femtiotal sidor fick jag ge upp. Mörda hur många människor som helst, men tvinga mig inte att läsa om en så läskig miljö som den där. För att inte tala om Peter May. Ja, jag vet att ni är många som älskar och böckerna är säkert bra, men kunde han inte placerat sina huvudpersoner på någon mindre obehaglig ö? Vad är det för fel på de större brittiska öarna? Där finns städer och människor. Värst är det nästan när favoritförfattare drar iväg ut på någon öde ö. Sharon Bolton skriver finfina böcker som utspelar sig i London, där Lacey Flint simmar i Themsen och håller på att bli mördad på ett universitet. Funkar utmärkt och skrämmer inte det minsta. Så drar hon iväg till en avlägsen ö i Svarta små lögner och tappar mig helt. Kanske är det miljön, eller så handlar det om att tempot i böcker som utspelar sig på dessa öar har en tendens att vara lika långsamma som det skulle varit att bo där. Continue Reading

    4 mars, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 243

  • Ibland mår jag inte så bra

    Linda
    Therése Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra börjar på galan Guldtuben, då den kända youtubern (heter det ens så) nominerats till flera priser och också vinner. Hon berättar hur hon förberett sig i veckor och köpt de perfekta kläderna. Hur kameran på galan förflyttar sig mellan de nominerade, men hur den inte kan stanna vid henne. Hon är nämligen inte där. Klänningen hänger i garderoben och hon sitter hemma i soffan. Jag lyssnar på boken i bilen och när författaren som själv läst in boken ger förklaringen ”för ibland mår jag inte så bra” drar jag efter andan. För precis så är det. Psykisk ohälsa begränsar och gör att man inte kan göra saker som egentligen är roliga. Man mår helt enkelt för dåligt. Therése Lindgren berättar om det med en ärlighet som är beundransvärd. Hon delar allt som de flesta gör sitt yttersta för att försöka dölja och det är så bra och så viktigt att hon gör det. För den som följer Therése Lindgren är det lätt att se henne som den perfekta tjejen. Framgångsrik, snygg och energifylld. Det är få som låter andra se bakom fasaden, men det är viktigt att vi vågar göra det.  Continue Reading

    20 februari, 2017 • Aktuellt, Sakprosakoll • Visningar: 283