Evenemangskoll
Category

  • Vågar vägra Eurovision

    Alltså, livet är för kort för spektaklet Eurovision. Jag har inte hört Sveriges bidrag, tänker inte höra det eller något annat heller för den delen. Full repekt för alla de som vill engagera sig i tävlingen, jag själv kan bli likadan när det kommer till sportevenemang, men tänk så mycket annat trevligt man kan göra en lördagskväll.

    Man kan typ läsa. Eller läsa, eller lyssna på en ljudbok, eller blogga om det man läst eller om man vill vara extravagant köpa några nya böcker på nätbokhandeln. I pyjamas. Så totalt oglamoröst det kan bli.

    Godiset, chipsen, ostbågarna och bubblet, allt det kan jag ställa upp på. Köper med hull och hår faktiskt men själva musiktävlingen? Totalt renons. Så’n är jag. Hurudan är du?

    11 maj, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll • Visningar: 445

  • Gästblogginlägg: Jag, en schlagernörd

    linje-ulrica

    Att älska schlager och Eurovision, att åka land och rike runt för att pricka in så många delfinaler som möjligt, att packa väskan och utan tvekan åka till Baku eller Kiev för att stötta det svenska bidraget – ja, det gör bara en äkta schlagernörd. Idag bjuder vi på ett gästblogginlägg från en person som i detta nu befinner sig på plats i Kiev för att peppa Robin när han tävlar om en finalplats, men som tog sig tid att skriva några rader om sin kärlek till schlager innan hon åkte. Varsågoda!

    Jag heter Sara Norbäck Olivers och jag titulerar mig själv som schlagernörd. Jag antar att det är just därför som jag denna vecka har fått äran att gästblogga den här veckan.

    Denna vecka är nämligen ingen vanlig vecka för oss som fullkomligt älskar Melodifestivalen. Nej, för oss har vår ”femte högtid” (som vi skämtsamt kallar den sex veckor långa turnén) sin kulmen under ett par dagar i maj månad: Det är dags för Eurovision Song Contest! Väskan står packad i farstun med blågula pomspoms, Robin-tröja och bekväma dansskor inför mitt besök i årets arrangörsstad Kiev, Ukraina.

    Continue Reading

    8 maj, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll • Visningar: 485

  • Fotoutställning: We Have a Dream. Om mod, medmänsklighet och människans rättigheter.

    linje-ulrica

    En del utställningar träffar rakt in i själen och är omöjliga att värja sig för. En sådan utställning är We Have a Dream som just nu kan ses på Lunds Konsthall. Jag har sett en utställning med Albert Wikings foton tidigare och känner till hans bilder som är raka, modiga och som ofta ger ett oväntat perspektiv på den avporträtterade. De stora svart/vita fotona är intresseväckande och genomträngande bilder. Men alltid respektfulla och utstrålar en värme i sitt allvar.

    I presentationen av utställningen står det:

    I en tid då världen slits mellan konflikter är gemenskap över gränser viktigare än någonsin. Tillsammans kan vi rasera osynliga barriärer, krossa glastak och gå i täten för det vi tror på. Många av de vi möter har fått utstå hot, våld och förföljelse för sitt mod. Därför är We Have a Dream inte bara en utställning – det är en uppmaning till alla att göra sin röst hörd. Likt en sten kastad i vattnet kan en ensam människa skapa ringar som sträcker sig oändligt långt.

    Continue Reading

    6 maj, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll • Visningar: 348

  • Nu har det verkligen gått för långt

    Linda

    Allt ska vara så himla politiskt korrekt nuförtiden. Representation har blivit en fixering och var man än vänder sig står där en kille som är lucia. Dessutom är han självklart svart. Så himla överdrivet. Och alla kränkta minoriteter i media. De som inte får jobb för att de har slöja till exempel. Det är väl bara att gilla läget och ta av den. Vara lite mer normal. Eller kvinnor som gnäller på att män tar för mycket plats och att kvotering behövs. Vad är det för löjligt gnäll. Ska vi helt strunta i kompetens nu? Är det inte väldigt orättvist att ge jobb till kvinnor bara för att de är kvinnor, eller invandrare bara för att de är invandrare?

    Kvotering motverkar jämställdheten och gör att många kommer att tro att de som inte är män fått jobbet för att de kvoterats in. Nu väljs de som är mest lämpade. Titta på bilden ovan från G7-mötet 2016, eller på vilken bolagsstyrelse som helst. Självklart har kön ingen betydelse. Länge leve meritokratin, eller?

    För att inte tala om alla konstiga sexualiteter som folk hittar på. Clara Henry som säger att hon är pansexuell. Vad är det för trams. Och alla Prideparader som varje stad envisas med att ordna. Allt fokus på att spöka ut sig och så mycket fixering vid sex. Eller det där löjliga ordet hen. Det finns två kön och det räcker bra så. Föräldrar förstör sina barn när de låter dem hitta på att de egentligen skulle ha ett annat kön än det biologiska. PK-eliten har verkligen gått för långt. Vi måste låta pojkar vara pojkar och flickor vara flickor. 

    Så här låter det ofta. Det är inte bara jämställdhet som har gått för långt, utan även allt prat om representation och normkritik. I mitt huvud ringer titeln på Jeanette Wintersons självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal. Normal. Smaka på det ordet. Vad betyder det egentligen? Det skulle lika gärna kunna heta ”var inte dig själv”. Se till att du är heterosexuell, cis, gärna man (då behöver du inte få kritik för hur du klär dig, så länge du inte får för dig att klä dig på ett sätt som inte ingår i den manliga normen då) och använd för guds skulle inte ordet hen (men det där osmakliga ordet för chokladbollar går alldeles utmärkt).

    Många verkar helt ovetande om den orättvisa och det förtryck som drabbar de som bryter mot normen. Hatstormarna i sociala media vet inga gränser. Alla som på något sätt sticker ut får smaka på det. Även barn.

    Continue Reading

    3 maj, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Evenemangskoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 448

  • Längtet till Dublin

    Trinity Colleges fantastiska bibliotek är sinnebilden av det Dublin som jag längtar efter att besöka, den gamla staden där kulturen finns i varje hörn (inbillar jag mig). Ett lämpligt datum att planera in sin resa kan vara 11- 16 juni för då håller dublinborna Bloomsday Festival!  Det var nämligen den 16 juni 1904 som Leopold Bloom vandrade runt i Dublin och hans upplevelser skildrar James Joyce i Ulysses, böckernas bok. Jag har bara läst utdrag och efter att ha lyssnat på översättaren Erik Andersson berätta om sina vedermödor i sitt arbete med texten så inser jag min begränsning. Någon i min närhet har faktiskt läst hela Ulysses, har man sisådär 37 timmar till övers så kan man höra hela romanen i Reine Brynolfssons uppläsning. Vilket sommarprojekt!

    Tyvärr är jag inte på plats i Irland i år men festivalen har ett digert program: Joycean pub-crawl, stadspromenad i Leopolds fotspår, teaterförställningar, litterär frukost, föreläsningar, uppläsningar och festlig parad i tidsenliga kläder. I väntan på den där drömresan så kanske man skulle göra en Leopold Bloom?

    Bege sig ut på strövtåg, flanera genom gatorna, ta in omvärlden i en aldrig sinande ström av intryck och blanda dem med egna reflektioner. En dag i ett liv – 30 april 2017. Ta fram anteckningsboken och pennan, på med hatten och vandringsskorna. Skärp blicken och ta in varje detalj!

     

     

    30 april, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 421

  • Ett hejdundrande skånskt kalas

    carolina-top

    Häromdagen kom vi på en kul idé, me myself and I: kan vi inte ställa till med ett hejdundrande äkta skånskt kalas där vi bjuder in alla litterära karaktärer som finns i böcker som utspelar sig i Skåne, eller är skrivna av skånska författare? Med mängder av god mat och en bordsplacering som skulle ge upphov till intressanta samtal? Och så kanske ha kalaset i äppelblomningens tid i Kivik, eller på något ställe som hade utsikt över blommande rapsfält i maj eller kanske någonstans vid Falsterbostranden en julikväll?

    Vi började fundera på vilka som i så fall kunde bjudas in – och insåg raskt att det skulle bli ett stort kalas. Nog större än vi tänkte oss från början. Fatta hur många böcker som utspelar sig i Skåne! Och hur många författare som bor där!

    Och oj, så många det kom! Till och med sådana som inte alls hade fått någon inbjudan. Alla dessa skurkar och mördare som figurerar i deckare i skånsk miljö ville vi verkligen inte ha drällande på vårt kalas, men en hel del av dem dök upp ändå. Sicken tur då att det hade kommit så många poliser! En stadig typ från Ystadpolisen (en viss Wallander tror jag) tog raskt över dörrvaktsysslan, tillsammans med några kollegor från Lund (varav en hette Claes Claesson), och fick avvisa en hel del oinbjudna typer. En tjock fabrikör från Österlen var väl kanske inte mördare själv, men hörde ändå till kategorin ”definitivt inte bjuden”och  hann bli fruktansvärt otrevlig innan han gick därifrån, skrikandes om ”principer!” och annat obegripligt. Där stod också en trio från den danska poliskåren och propsade på att få komma in, någon Carl och Assad och en kvinna med något blomnamn. Men det var väldigt länge sedan Skåne slutade vara danskt så de fick vackert köra tillbaka över bron. Continue Reading

    31 mars, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll • Visningar: 189

  • Ett boksamtal med Catrin Ormestad

    linje-ulrica

    Förra året fick författaren Catrin Ormestad Studieförbundet Vuxenskolans författarpris för sin bok Det nionde brevet. Samma bok har vi läst och pratar om på Facebook i gruppen Kulturkollo läser just nu. Catrin Ormestad besökte Malmö igår med anledning av Malmö litteraturfestival och det var en liten grupp som samlades i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler för en trevlig och personlig pratstund med författaren.

     Det nionde brevet är en roman om familjehemligheter och lögner, om fördomar och rädslan för det okända och om valet mellan att stanna eller ge sig av. Den berättas i nutid men ger återblickar till händelser i dåtiden genom minnen och brev.

    Catrin inleder med att berätta att hon skrev en första version av manuset till Det nionde brevet redan i 20-årsåldern, men den versionen nådde aldrig fram till utgivning. Så här i efterhand tänker hon att det inte blev bra då för att hon i den åldern inte hade den erfarenhet som krävdes för att kunna skriva karaktärerna i boken på ett trovärdigt sätt. Hon hade många verkliga förebilder till personerna i sin bok, men kände att hon själv var tvungen att leva lite först. När hon 20 år senare satte sig ner för att skriva ner berättelsen igen gjorde hon det i Tel Aviv och fick på så sätt en viktig geografiskt avstånd till det hon ville skildra och kunde på ett sätt ”se tillbaka” på platsen och händelserna som hon inte tror att hon hade kunnat göra om hon hade skrivit den ”på plats”. Continue Reading

    30 mars, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 221