Grafik- och seriekoll
Category

  • Kulturkollo recenserar v3 2017

    En ovanligt mild januarivecka i stora delar av landet, och ljuset börjar återvända. Men ännu behövs både läslampa och filt. Det här är vad vi läst och recenserat under veckan.

    All I ever wanted av Lucy Dillon (Linda)

    Blå stjärnan av Jan Guillou (Carolina)

    En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki (Ulrica)

    Främlingen av Harlan Coben (Lotta)

    Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc (Lotta)

    In i minsta detalj av Kristin Emilsson (Lotta)

    Mad about the boy av Helen Fielding (Ulrica)

    Mitt år av längtan av Dasha Tolskikova (Helena)

    Pojken som byggde egna världar av Keith Stuart (Anna)

    Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Ulrica)

    Småtrollen och översvämningen + Kometen kommer av Tove Jansson (Helena)

    Tre önskningar av Liane Moriarty (Anna)

    The Most Wonderful Time of the Year av Joanna Bolouri (Ulrica)

    Vegetarianen av Han Kang (Anna)

    Väggen – en utbränd psykiaters noteringar av Pia Dellson (Ulrica)

    Världens mesta Ester av Anton Bergman & Emma Adbåge (Carolina)

  • Vinter med Kulturkollo #snögubbe

    carolina-top

    Ni tror att snögubbar är helt harmlösa ting? Ni har uppenbart inte läst sjunde boken om Harry Hole: Snömannen av Jo Nesbø. OK – det är inte snögubben (eller gubbarna) i sig som är den slemme skurken, men maken till hotande snöhögar är det svårt att hitta.

    En som har fattat det där är Kalle i en av mina mest älskade serier: Kalle och Hobbe av Bill Watterson. Hans kreativa snögubbar kan vara en av de sakerna som är allra bäst med serien. Snögubbarna – och hans föräldrars upphöjda lugn när de ser dem. (och vilket jobb som ligger bakom!!)

    Jag plockar inte med någon Kalle och Hobbe-stripp här (men få gärna lite nostalgi och läs något gammalt album med dem, det är de värda, eller kolla just snögubbarna här) – däremot en länk till bilder på RIKTIGA snögubbar, gjorda helt i Kalles anda. Nr 4 är litterär och nr 7 är min själsfrände just nu.

    Bild: Snowman cakes av Steve Chatfield (CC BY-NC-ND 2.0)

     

    13 januari, 2017 • Aktuellt, Grafik- och seriekoll • Visningar: 292

  • Ulrica listar 2016

    linje-ulrica
    Det är alltid lika roligt – och svårt – att försöka sammanfatta ett år, men här kommer ett försök så här på årets sista dag innan nyårsfestligheterna kör igång.

    Årets mest oväntade: Att jag skulle tycka så mycket om Alex Schulmans bok Glöm mig där han berättar om sin alkoholiserade mamma. Mycket gripande!
    Årets klassiker: Omläsningen av Northanger Abbey. Austen är alltid Austen.
    Årets knock out: Kim Thúy! Att få träffa henne på bokmässan var verkligen helt fantastiskt! Jag var så glad och full av energi efter det mötet att jag nästan inte tror att det är sant. Vilken underbar människa!
    Årets gråtfest: Utan tvekan Fyren mellan haven av M.L. Stedman. Boken och filmen! Jag grät floder!
    Årets gapflabb: Jag har nog faktiskt inte gapflabbat åt något bok eller något annan kulturupplevelse i år (ja, förutom under bokcirkeln med Kim Thúy, se ovan, då det var mycket skratt förstås), men jag tyckte att Tala är guld – de sa allt till varann utom det allra viktigaste av Cammie McGovern var en riktigt annorlunda, charmig och rolig bok.
    Årets historiska: Böckerna i serien Sagan om Turid av Elisabeth Östnäs. Jag kan inte nog ösa beröm över dessa böcker (Kungadottern, Krigstid och Korpgudinnan).
    Årets obehagligaste: Världen. Utan tvekan världen. Continue Reading

  • Linda listar 2016

    Sista dagen på 2016 och min tur att lista året som gått. Ett skitår på många sätt skulle jag säga, men visst fanns det ljusglimtar också. Det måste det väl funnits? Kanske är årets ljusglimt och tillika årets motion alla promenader för att kläcka Pokémonägg. Det var rätt lustigt i somras när absolut alla verkade jaga Pokémons. På västkusten skedde det dessutom väldigt ofta i spöregn. Förutom det är det också kul att flera nya läroböcker som jag skrivit blivit färdiga och att jag till och med fick föreläsa för första gången i mitt liv på en konferens för engelsklärare. I övrigt lägger jag med glädje 2016 till handlingarna. Nu tycker jag att du ska leverera 2017. Och det rejält. Jag ser fram emot att få krama om synnerligen trevliga studenter i juni och självklart också tiden med dem tills dess. Jag hoppas att många av mina språkelever får stanna och utvecklas här hos oss. Jag önskar mig en fin gräsmatta i sommar utan allt för många jobbtimmar och svordomar. Sedan önskar jag självklart att familjen ska få må bra och att vi klarar oss undan några som helst förluster av nära och kära nästa år.

    Men först ska 2016 utvärderas. Jag ger er mitt kulturår (nåja) 2016:

    Årets mest oväntade: För mig var det oväntat hur Fredrik Backman tog tydlig ställning i sin Björnstad. Det kändes bra.

    Årets klassiker: Jag har läst väldigt få klassiker i år, men en modern sådan som jag tyckte mycket om är Förtvivlade människor av Paula Fox.

    Årets knock out: Utan tvekan Tidsklyftan av Jeanette Winterson. Briljant cover på Shakespeares En vintersaga.

    Årets kvinnokamp: För mig är Hej, hej vardag! av Louise Winblad årets kvinnokamp, då den får oss att sluta sträva efter ett perfekt hem och en perfekt yta. Det är viktigt för alla, men kanske främst för kvinnor med småbarn.

    Årets gråtfest: När jag läste om det gamla paret i Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. En riktigt fin bok som väcker många känslor.

    Årets gapflabb: Så många gapflabb i samtalet mellan Hiromi Iro och Martina Montelius under Stockholm Literature. Vilka underbart galna kvinnor. Continue Reading

    31 december, 2016 • Evenemangskoll, Grafik- och seriekoll, Kulturkoll, Romankoll, Sakprosakoll • Visningar: 318

  • Carolina listar 2016

    carolina-top

    2016 var verkligen inget höjdarår. Helt förutom allt det där som hände ute i verkliga världen så verkade min egna lilla kulturella värld helt begränsas till telefonen och dess finurligheter. Jo, det kan ju vara ett bra tidsfördriv (ifall ett sådant skulle behövas)(men tid är egentligen ALDRIG något som behöver fördrivas i mitt liv, tack så mycket, snarare tvärtom), och det ÄR ju bra att vilja knata runt kilometer efter kilometer för att ett färgglatt virtuellt ägg ska kläckas. Men jag tror aldrig att mitt läsande varit så okoncentrerat och håglöst som i år. Om det är fel valda böcker eller stress eller den där jämra telefonen vet jag inte… men det känns liksom lite skralt nu när jag tittar tillbaka. (fast antalet titlar jag läst är nästan lika många som vanligt, så kanske jag är onödigt gnällig nu?) Well. Jag kanske ska inleda 2017 med att radera att antal appar?

    Årets klassiker: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Så dumt att jag läste den på gymnasiet när jag inte var på rätt ställe i livet för att uppskatta den. Så bra att jag läste om den nu, och älskade den.

    Årets gråtfest: Alan Rickman, David Bowie, Lemmy, Leonard Cohen…George Michael?? Hallå?

    Årets gapflabb: Meningen med jobbet av Stephan Mendel-Enk. Eller kanske mer ”årets förtjusta fniss-fniss-fniss”.

    Årets obehagligaste: Fortfarande Alice av Lisa Genova, eftersom den kom mig lite för nära. Continue Reading

    28 december, 2016 • Aktuellt, Grafik- och seriekoll, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 366

  • Viktoria listar 2016

    2016 har i mångt och mycket varit ett förfärligt år och många människor kommer nog inte att vilja minnas det här året med värme. Mitt personliga år har dock varit kantat av så mycket lycka och glädje att det uppvägt all stress och alla problem i mitt liv. Vi har flyttat till större, renoverat och jag var visserligen sjukskriven ett kort tag men pga det som sedan gav mig sådan enorm lycka att inget kan mäta sig med det. Min lilla Pixi kom till världen i juni och sedan har livet bara varit finemang, faktiskt. Min enda personliga oro är att det ska ta slut. Att det är lite för bra för att kunna hålla i sig. Att det återspeglas i min lista är jag helt övertygad om då jag knappt läst något alls i jämförelse med tidigare år och även antalet kulturkonsumerande timmar har legat på en miniminivå. Här kommer den ändå, mitt år i en enda lång lista.

    Continue Reading

  • Att ta makt över vanmakten

    Linda
    Varje år när nya ettor välkomnas på gymnasiet läser verksamhetschefen en dikt för dem. Den är skriven av Martin Niemöller, en tysk präst, som aktivt tog avstånd från nazismen under andra världskriget. Dikten finns i en rad olika versioner, men Niemöller själv sägs ha föredragit den här:

    Först hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
    Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
    Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
    Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

     

    Allt som oftast dyker den här dikten upp i mitt huvud och jag tänker på hur viktigt det är att den vanmakt jag känner just nu över världsläget måste ersättas av något annat. På något sätt måste det gå att ta makt över vanmakten och tänka att det går att vända utvecklingen. Kent Ekeroth, en av de människor som skrämmer mig mest, publicerade en oroväckande status på sin Facebooksida efter att det stod klart att Donald Trump blivit vald till USA:s president. Putin och Erdogan jublade också. Helt klart är att Trumps vänner inte är min vänner. Continue Reading

    12 november, 2016 • Aktuellt, Grafik- och seriekoll • Visningar: 383