Romankoll
Category

  • Stendagböckerna #dennadagenbok

    Linda
    Jag botaniserade i den bokhylla där mina mest älskade böcker finns. Tog ut dem, klappade lite, luktade, bläddrade, log åt minnet av den känsla jag fick då jag läste bok. Det är nämligen ofta just ett känslominne som finns kvar långt efter det att jag läst den sista sidan. Inte alltid kommer jag ihåg några detaljer alls, knappt vilka boken handlade om eller vad som hände, men känslan finns kvar. När jag tänker på Stendagböckerna av Carol Shields fylls jag av en varm känsla, men också av beundran. Boken var mitt första möte med Carol Shields och jag blev så otroligt imponerad av hennes sätt att skriva. Faktiskt har jag tänkt på hennes språk en del de senaste dagarna, då jag läst Den blå tråden av Anne Tyler. Egentligen finns inga likheter, mer än att båda böckerna handlar om familjer och familjeliv, men både språk och känsla stämmer överens.

    I Stendagböcker får vi följa Daisy Goodwill från födseln i Kanada i början av förra seklet, till ett vårdhem i Florida många år senare. Boken kom ut 1993 och blev Shields stora genombrott. Hon tilldelades Pulitzerpriset för den 1995 och senare Orange Prize for Fiction 1998 för boken Larrys party. Den senare har jag faktiskt inte läst. Jag läste flera böcker till av Shields på 90-talet, men tappade sedan bort henne. Tyvärr dog hon alldeles för tidigt 2003, så vill jag uppleva mer av Shields får jag helt enkelt gå tillbaka och läsa de böcker jag missat.

    22 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 89

  • The Best Land Under Heaven #dennadagenbok

    Lotta

    Det här är vad jag läser just nu, The Best Land Under Heaven: The Donner Party in the Age of Manifest Destiny av Michael Wallis. Det är en sann historia som säkert är bekant för många, om en grupp pionjärer och deras väg till lyckans land Kalifornien. En mödosam resa som förvandlades till mardröm när sällskapet blev insnöade i bergen och tvingades till att äta av sina döda kamrater för att överleva. Den är grymt bra så här långt, lite mer än halvvägs.

    Jag älskar den här typen av böcker om människans kamp mot naturen, mot varandra, mot sig själva, för överlevnad. Jag brukar säga att jag är präglad av Barnen på Frostmofjället, Macahans och Lilla huset på prärien. När jag var liten centrerades alltid mina lekar med Barbies eller dockskåpet med att de packade ihop alla sina ägodelar i slädar, alla kläder byltades på, varje millimeter av slädarna fylldes med dockor och tillhörigheter och sedan flydde de från, eller till, något. Nu har jag slutat leka, så jag läser istället…

    20 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 93

  • Ett rum med utsikt #dennadagenbok

    Denna sommar skulle inte vara komplett om jag inte skrev om ”Ett rum med utsikt” av E M Forster. En bok som gravt underskattats som enbart ”romantiskt” i mina ögon. Den handlar i mångt och mycket om rädsla och om mod, faktiskt. Jag måste ha sett filmatiseringen 20-30 gånger sedan jag var barn vid det här laget och läst boken på både svenska och engelska ett flertal tillfällen. Det är en sådan där tröstbok som jag gärna plockar upp när livet är jobbigt och jag behöver hålla någon i handen. Dessutom tar jag alltid fram den när min längtan till Florens blir för stark. Den handlar om den unga flickan Lucy som reser till Italien med sitt ”förkläde” Charlotte för att bilda sig och turista. I Florens träffar hon en ung man (George) från en annan samhällsklass och mot sin vilja förälskar de sig. Hon vägrar dock erkänna det, även för sig själv och istället formar hon en förbindelse med den betydligt mer tillbakahållna Cecil som dessutom skulle bli ett steg uppåt vad gäller social position. Tillbaka i England förlovar de sig men genom ödet nyck så träffas Lucy och George igen.

    Sociala konventioner och om att våga. Och om att våga ge sig hän till kärleken trots att det kan vara det mest läskiga och utlämnande som finns. Och Florens. Den här boken är ensamt ansvarig för att jag längtade efter att resa till Italien som barn och tonåring och när jag sedan gjorde det med min blivande man så blev jag faktiskt ännu mer förälskad än jag varit tidigare. Många år senare gifte vi oss också i Florens och bodde då faktiskt i ”rummet.” Det faktiska rummet från filmen, men som i verkligheten har en helt annan utsikt. Det var också på det hotellet vi hade vår bröllopsfest. Jag rekommenderar alla att inleda en kärleksaffär med en stad. Det är helt klart värt det.

    18 juli, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 316

  • Tjänarinnans berättelse #dennadagenbok

    helena-top

    Tjänarinnans berättelse är väl en bok som väldigt många läst nu på sistone. Och här i Sverige får den kanske ännu ett uppsving när den kommer i nyöversättning i höst, äntligen!

    Jag har kämpat med tv-serien under våren och sommaren, den är så fruktansvärt bra, men med betoning på fruktansvärt.

    Boken kämpade jag aldrig med, men när jag läste den 2011 kastades jag faktiskt in i någon sorts existentiell kris. Jag var feminist långt innan dess, men något hände i mig när jag läste om Offred. Jag kände vad det innebär att vara kvinna på ett nytt sätt. Jag kände i kroppen det livsnödvändiga i att vara feminist. För att det är kroppen som är det som gör oss utsatta och starka. Tjänarinnans berättelse är i mångt och mycket en bok om kvinnokroppar och vad som kan göras med dem (vad som kan göras mot dem, men också hur de kan användas för att slå sig fri). När jag la ifrån mig boken var jag sjukt arg. Alltså så arg att min man och jag fick ha ett litet samtal nu i våras om jag verkligen skulle se tv-serien och riskera att jag blev så heligt förbannad på hela manligheten igen. Det har gått bra. Den här gången blev jag mer ledsen och rädd än arg, vilket verkligen inte är en bra grej. Det är ett bevis på att världen är mer skev nu än den var när jag hängde med Offred senast.

    17 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 197

  • Lila Hibiskus #dennadagenbok

    Det är något alldeles särskilt med mig och uppväxtskildringar. Jag är helt enkelt väldigt svag för välskrivna berättelser om unga flickor som blir unga kvinnor. Är de sedan så fantastiska som Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie så vet jag att jag med säkerhet kan rekommendera till alla. Den utspelar sig i Nigeria under sjuttiotalet och diskuterar de regler och den makt som finns både i religion och inom familjen. Jag minns den som en ganska otäck skildring av hur en tyrannisk far i religionens namn håller hela sin familj i ett stenhårt grepp. Fadern har svårt att känna sig riktigt välkommen in i den nya moderna världen och tar överdrivet avstånd från sin egen fars traditionella sätt att leva bland annat genom en nitisk och regelfylld religiositet. När barnen räddas till sin faster visar hon på en framkomlig väg där både traditioner och utveckling ryms. Kambili, flickan som berättar historien, är i början av boken ett ganska naivt barn och växer upp till en självständigare ungdom och det är den utvecklingen som har stannat kvar allra bäst i mitt minne. Läs!

    Och har ni missat någon annan av Chimamanda Ngozi Adichies texter så läs dem också. Eller varför inte titta på hennes TED-talks. Hon är grymt bra! 

    16 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 146

  • Small Gods #dennadagenbok

    linje-ulrica

    Ibland är det roligt att låta någon annan välja vilken bok man ska läsa och då kan det hända att man upptäcker en helt ny genre. När min man (då pojkvän) och jag skulle åka på vår första gemensamma utlandsresa bestämde vi oss för att välja semesterläsning åt varandra. Han stoppade ner Terry Pratchetts Small Gods i min packning. Det blev jag måttligt förtjust över om jag ska vara ärlig. På den tiden hade jag läst ingen, eller åtminstone väldigt lite, fantasy och kände inte något stort behov av det heller – tvärtom.

    Men vi hade ju bestämt att vi skulle ge den andres bok en chans, så jag började läsa. Och jag hade väldigt roligt!

    Nu är ju inte all fantasy rolig på samma sätt som Pratchetts böcker, men de var vägen in i en genre som jag tidigare hade bestämt mig för att strunta i och som jag nu läser en hel del i. Så kan det gå.

    Testa i sommar och låt någon annan välja en bok åt dig!

    15 juli, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 144

  • Den sommaren #dennadagenbok

    Linda
    Idag är det den fjortonde juli, Frankrikes nationaldag och vad passar bättre då än en fransk bok som utspelar sig just den här dagen. I Den sommaren av Véronique Olmi får vi följa med några vänner till ett sommarhus vid havet i Normandie. De ska fira nationaldagen tillsammans, som de gjort så många gånger förr. Det är Delphine och Denis som äger huset och vännerna Nicolas, Marie och Lola är deras gäster. Lola brukar ta med sig en ny man så gott som varje år och i år heter han Samuel. Lägg där till några tonåringar och det som ska bli ett harmoniskt firande blir något helt annat.

    Olmi skriver som en pratig fransk film och jag absolut älskar det. Jag skulle kanske inte vilja fira någon nationaldag tillsammans med just de här vännerna, men jag läser gärna om dem.

    14 juli, 2017 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 163