• Så blir du en pristagare

    Linda
    Vill du vinna litterära priser? Se först till att du är man, från Europa, på rätt sida 50 (och med rätt menar jag att du ska ha passerat 50 med råge) och självklart ska du också vara vit. Invandrade författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är finkulturell författare som lever i exil i land i Europa, som Gao Xingjian. Nu kan du inte göra så mycket åt just dessa saker, men ge inte upp. Det finns en liten möjlighet att du ändå kan vinna prestigefyllda litterära priser även som kvinna förutsatt att du skriver om andra världskriget. Uppfyller du alla dessa kriterier kan det inte gå fel. Se bara på årets Nobelpristagare Patrick Modiano. Han är man, från Frankrike, född 1945 (ovanligt ung för att få Nobelpriset) och ja, han är vit. Dessutom skriver han om andra världskriget. Frankrike är ett väldigt populärt nobelpristagarland. Faktum är att fler fransmän än kvinnor fått priset. Engelska är dock det mest populära språket, hela 24 pristagare har skrivit sina verk på engelska. Hur många av dem som skrivit böcker om andra världskriget låter jag vara osagt, men såväl Churchill, Hemingway och Kertész har i alla fall gjort det. Sachs och Bashevis Singer lät det judiska folket stå i centrum.

    Continue Reading

    24 november, 2014 • Evenemangskoll, Kulturkoll • Visningar: 1820

  • Veckans tema – Prisa, prisade, prisat

    lyran-top

    Då var det dags för en ny vecka och ett nytt tema igen. Visst går veckorna orimligt fort? Idag presenteras dessutom Augustprisvinnarna och vi spinner vidare på detta med ett tema som handlar om priser av alla de slag.

    Själv har jag mest koll på Nobelpriset, Augustpriset, Bookerpriset och Bailey’s Woman Prize for Fiction. Men det utdelas ju även olika priser för barnböcker, för musik, för TV-serier och så Oscarsstatyetter så klart. Vi får väl se hur mycket vi kommer att kunna täcka den här veckan och vi hoppas att ni hjälper oss och berättar om era favoritpriser och favoritpristagare.

    Vi kommer som vanligt att ha en utmaning i morgon, under veckan kommer det att bli någon lista över pristagare och lite andra inlägg. Dessutom blir det en utlottning av en fantastisk roman – häng med!

    Foto: Sören Andersson. Auguststatyetten, gjord av konstnären Mikael Fare.

    24 november, 2014 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 1107

  • Slut på dystopi, apokalyps och jordens undergång

    helena-top
    Veckans tema Dystopi, apokalyps och jordens undergång går med detta inlägg i mål. Jag har älskat varje sekund av det fiktiva deppandet men det är onekligen lite skönt att gå vidare nu, mot ljusare tider…

    Det har blivit en del inlägg under veckan: Carolina skrev om ungdomsdystopier. Fanny konstaterade att november är som apokalypsen själv. Jag gjorde en lista över tio riktigt bra dystopier, tipsade om apokalypsrullen Zombieland och skrev om filmen Mockingjay 1 före och efter tittningen. Anna, Lyran och jag konfererade om fantastiska Väggen. Lotta tipsade om två riktigt bra böcker och Linda skrev om sin favoritdystopi, På stranden. Continue Reading

    23 november, 2014 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 2695

  • Vad jag tänker när jag tänker på Mockingjay 1

    helena-top
    Nu har jag (som utlovat) sett den! Jag trotsade dunderförkylning och röstlöshet (man behöver inte röst på bio upptäckte jag, inte ens för att köpa popcorn) och tog mig till en biograf. Mina tankar kretsar kring detta:

    Det kommer bli en sjujäkla avslutning nästa år.

    Jag grät en del. Dels för att det är väldigt jobbigt och gripande på vissa ställen men mest för att Philip Seymour Hoffman som alltid var alldeles självlysande briljant. Jag har väldigt svårt att hålla mig till fiktionen när jag ser honom och det hela tiden gnager att han är borta. ”In loving memory of Philip Seymour Hoffman”-skylten på slutet gjorde inga bra saker med mig, jag tackar ödmjukast för att inte ljuset tändes direkt där. Continue Reading

    23 november, 2014 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 2435

  • Det händer på stranden

    Linda
    Norra jordklotet är helt öde efter ett tredje världskrig där atom- och vätebomber förstört allt. Strålningen sprider sig och i del efter del av världen dör alla. Melbourne är en sista stora staden som kommer att drabbas och det är här handlingen utspelar sig. Då all olja funnits på norra halvklotet finns det ingen bensin att tillgå och människor lever en slags mix av ett modernt och ett väldigt gammaldags liv. Det är förutsättningarna i en av mina absoluta favoritdystopier På stranden av Nevil Shute.

    Vi får möta paret Peter och Mary Holmes som bor med sin lilla dotter utanför Melbourne. Han arbetar för flottan och får ett sista uppdrag, att med u-båt undersöka signaler som tycks komma från USA:s östkust. Kanske ett tecken på liv i den värld där alla tros ha dött. Innerst inne vet alla att det är kört, att världen är på bäg mot den totala undergången, men hoppet är som alltid det sista som lämnar människan. Operationen leds av den amerikanske befälhavaren Dwight Lionel Towers. En man som förlorat sin familj, men vägrar inse det. Som fortfarande vill tro att världen är oförstörd. Det är hans sätt att hantera situationen. Han sätter allt sitt hopp till signalerna och ser dem som ett tecken på att han kanske kan återfå det han förlorat.

    En av bokens mest minnesvärda personer är yrvädret Moira Davidson, som försöker dränka sina sorger och sin rädsla i konjak. Hon är djupt förälskad, men respekterar hans inställning till den familj han fortfarande vill ska finnas. Tillsammans hittar de ändå ett sätt att överleva. Desperationen blir så tydlig att den ångar upp från boksidorna. Alla vet att de ska dö, bara inte när och alla hanterar de vetskapen på olika sätt. Julian Osborne, vetenskapsmannen som också är med på USS Sawfish, tar istället fram sin gamla bil för att delta i den sista biltävlingen någonsin. Varför spara på krutet om döden ändå är nära?

    Andra väljer att totalt ignorera den. In i det sista vill till exempel Mary Holmes inte tro att katastrofen ska nå dem. Hon vill köpa lökar till trädgården, en gräsklippare och annat som de kan komma att behöva i framtiden. Att hon om några veckor ska behöva ta livet av sig själv och sin dotter är absolut ingenting hon vill tänka på. Men hon har bestämt sig för att själv bestämma när det är dags att dö. Det är det enda hon faktiskt kan styra över. Hennes öde drabbar min kanske hårdast. Hon vet att hon troligen ser sin make resa mot en säker död. Hon vet att hon aldrig kommer att se sin dotter växa upp. Hon vet att allt är kört, men hon väljer att förtränga det.

    Nevil Shutes bok, som heter On the beach på originalspråk, kom ut 1957. Bokens handling utspelar sig 1963 och kanske vill Shute på så sätt visa att slutet kan vara nära om mänskligheten i allmänhet och deras ledare i synnerhet, inte skärper sig och inser att alla vapen inte måste användas, bara för att de råkar finnas. Än så länge gör det faktiskt det, men jag minns min barndoms rädsla för kärnvapenskrig, som kanske kan växa hos dagens barn också, om herr Putin får hållas

    Redan 1959  blev On the beach film med Gregory Peck som Dwight Lionel Towers, Ava Garner som Moira Davidson, Fred Astaire som Julian Osborne och Anthony Perkins som Peter Holmes. En riktig storfilm med andra ord och jag blir riktigt sugen på att se den, men inte riktigt lika sugen som jag blir på att läsa om boken. På stranden är en dystopi som jag varmt rekommenderar. Den skiljer sig på många sätt från den klassiska dystopin, då miljön som huvudpersonerna befinner sig i fortfarande är förhållandevis normal. Hotet om undergång är så påtagligt och bara tanken på att försöka leva när slutet är så nära gör att boken berör rejält.

     

     

    22 november, 2014 • Romankoll • Visningar: 1349

  • Zombieland – ett apokalyptiskt filmtips inför kvällen

    helena-top
    I behov av ett lättsamt filmtips om zombieapokalypsen? 

    Om du inte räds blod eller zombiehumor eller Woody Harelsson så tycker jag att du ska lägga en och en halv timme på Zombieland. Det gjorde jag förra helgen och det var riktigt ”trevligt”. Jag satt åtminstone kvar i soffan efteråt och skrattade i tio minuter åt en synnerligen dråplig sak som hände (vi kan prata om det sen när du sett filmen), det är ett gott tecken.

    Det är ingen Oscarskandidat och den tar ingenting på allvar, den är till och med rätt fånig. Men den har tuffa tjejer, noll sentimentalitet och så har den Bill Murray. Behöver jag säga mer?

    22 november, 2014 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 2711

  • Underbara undergång

    Lotta

    Jag älskar eftertänksamma, poetiska, melankoliska och vackert skrivna undergångsromaner. När allt gått åt helvete, eller är på väg att göra det, när jordens undergång är nära, men livet ändå ter sig vackert. När författare hittar det vackra i det grymma och fula. När hoppet lever i hopplösheten. 

    The Dog Stars av Peter Heller (finns tyvärr inte utgiven på svenska) är en favorit bland postapokalyptiska romaner. Den är så otroligt vackert skriven. En influensaepidemi har utrotat i princip hela jordens befolkning och klimatförändringen har slagit ut mängder av djurarter. Hig är en av få överlevare och han är också romanens berättare. Han bor på en övergiven flygplats i Colorado med sin hund Jasper och sitt gamla Cessna-plan från 1956. Han har förlorat alla han känner – däribland sin fru och deras ofödda barn. En enda granne har han, Bangley, en vapentokig man som skjuter först och frågar sen. De hjälps åt att överleva – Hig bevakar luftrummet och Bangley dödar alla som kommer i närheten.

    Men Hig är ensam. Han längtar. Det måste finnas något mer där ute, någon mer. Men han kan inte flyga hur långt som helst, han kan ta sig en halv tank, sen måste han vända om för att tanka. Kan han chansa och flyga iväg längre och eventuellt hitta ett ställe att landa på där det finns mer bränsle? Om det nu finns något sådant ställe. Är det värt risken?

    Continue Reading

    22 november, 2014 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 1528