• Lotta i titelform

    Precis som Lyran och Fanny har jag knåpat ihop en lista som beskriver mig själv utifrån boktitlar.

    Jag är: Smart och lat. En vinnande kombination.

    Jag gillar: När löven faller. Hösten är min favoritårstid.

    Jag avskyr: Våld. Ganska självklart förstås.

    Jag önskar: Vi köpte ett zoo. Att äga ett zoo vore min absoluta drömtillvaro.

    Jag är bra på: Allt jag säger är sant. Jag är rak och ärlig. Ibland brutalt.

    Jag håller mig undan: En plats i solen. Jag föredrar skuggan.

    Jag är rädd för: Svindlande höjder. Höga höjder ger mig svindel.

    Jag hoppas att: Tillsammans är man mindre ensam. Visst är det ju så?! Att läsa böcker är i högsta grad en social aktivitet och något som för människor tillsammans. Det ska vi efterleva här på Kulturkollo!

     

    Foto: ”Books & Books” av Jeremy Piehler (CC BY-NC 2.0)

    20 augusti, 2014 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 1049

  • Idag är ingen vanlig dag för det är Lottas Kulturkollodag

    ”Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Lottas Kulturkollodag, hurra, hurra hurra!” Min alldeles egna dag då jag får chansen att presentera mig själv lite bättre. Det blir lite listor, lite boktips och lite annat smått och gott. 

    Jag heter som sagt Lotta, född 1974 och uppvuxen i Norrbotten. Jag har tre barn, en man och ett tusental böcker. Jag älskar att läsa. (Goes without saying). Jag bloggar i vanliga fall på Hyllan och har gjort det sedan 2008. Jag läser ganska blandat. Egentligen läser jag nog allt utom sci-fi, men det kanske händer att någon sådan bok slinker ner ibland. Jag läser gärna på engelska, speciellt när det gäller chick-lit eftersom den bästa chick-liten sällan översätts. Och rockbiografier måste man läsa på engelska, för de blir heltöntiga i översättning.

    Jag läser helst pappersböcker, men jag har börjat utforska e-boksvärlden. Fördelarna med e-bok är främst vid resor, det är lätt att packa med sig alla böcker man tror att man vill läsa. Det är också en fördel att direkt kunna klicka hem den bok man vill ha och kunna börja läsa den fem minuter senare istället för att tvingas vänta på boken en vecka på grund av att man väljer snålalternativet gratisfrakt. Men pappersböcker vinner ändå på känslan, på lukten, på bläddret och på de fina omslagen.

    Continue Reading

    20 augusti, 2014 • Kulturkoll • Visningar: 1602

  • Fanny listar Crossover-litteratur

    helena-top

    Böcker som tilltalar såväl en äldre som yngre publik och som hamnar någonstans mitt emellan när man försöker ålderskatergorisera dem. En snabb analys är att död är en röd tråd. Inga följdfrågor på det tack! Om du vill läsa mer om boken så klicka på länken.

    Förr eller senare exploderar jag av John Green: Ni kan väl inte ha missat denna?! Boken som blev fulgråten personifierad. Greens bok som skulle kunna platsa på min eländes elände-lista, men som får en hedersvärd plats här istället (för den innehåller ju så mycket mer än bara elände).

    Kaninhjärta av Christin Ljungqvist: En fascinerande debutroman där författaren visar på en stilistik säkerhet. Det är ett familjedrama, en ödesmättat grekisk tragedi, en annorlunda deckares en modern spökhistoria. I ärlighetens namn så platsar även hennes Fågelbarn på listan, men jag har bara tio platser att fördela.

    Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt: Om June som står mitt i sorgen efter sin älskade morbrors död i aids. Om vänskap, syskonskap, systerskap, föräldraskap, liv och död.

    Hungerspelen av Suzanne Collins: Jag läste hela trilogin i ett svep så jag har lite svårt att särskilja dem åt. Historien borde ingen ha missat vid det här laget. Äventyr, spänning, och dystopi.

    Jellicoe road av Melina Marchetta: Författaren väver på ett skickligt sätt samman tre tidsperioder. I nutid råder ett Flugornas herre-inspirerat territorialkrig på Jellicoe Roads internatskola. Kriget har sitt ursprung i vad som hände för tjugotvå år sedan och komplicerades av händelser för tre år sedan. Lägg till en del Romeo- och Julia-vibbar så har du Jellicoe Road. Förvirrande? Jajamen…

    Boktjuven av Markus Zusak: Tyskland 1939. Liesel stjäl sin första bok, Dödgrävarens handbok, och hennes liv är därmed förändrat. Om kärleken till böcker och livet utanför.

    Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth: Det var många år sedan nu, men jag minns fortfarande den näst intill outhärdliga sorgen som boken dröp av. Den handlar om tvillingssystern som blev kvar och om att överleva. En omläsning kanske blir ”too much to bear” då jag idag själv är mamma till tvillingar.

    Innan jag dör av Jenny Downham: Tessa har leukemi och vet att hon snart ska dö och hon börjar lista alla de saker hon vill uppleva innan hon dör. Trots att det är många år sedan jag läste den kan jag utfärda fulgråtsvarning.

    Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Jag tillhör den lilla skara som läser Engelsforstrilogin i takt med pocketutgivningen, d.v.s. inväntar jag fortfarande del 3. Det är magi, spänning och tonårsproblem i en härlig blandning. Jag gillar även om jag inte direkt har kastat mig över fortsättningen.

    Divergent av Veronica Roth: Det framtida dystopiska Chicago är indelat i fem falanger där ett lämplighetstest hjälper dig i ditt beslut om i vilken falang du vill tillhöra. Det är lättläst, spännande och du slipper minsann den minst sagt uttjatade kärlekstriangeln.

    Foto: ”Generations” av Emanuele Toscano (CC BY-NC-ND 2.0)

    19 augusti, 2014 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 2847

  • Fanny finner sig själv i hyllan

    helena-top

    Jag tar mig en titt i bokhyllan och ska försöka att finna mig själv i boktitlar, vilket är lättare sagt än gjort (och jag kan krypa till korset direkt och erkänna att alla titlar inte står i min hylla, men kan lova att alla är lästa). Jag bortser ifrån vad boken i sig handlar om och utgår bara ifrån boktiteln.

    Jag är: Humoristen (Tomas Kindenberg) och Maggans lilla starksköra (Maggan Hägglund): Ibland kan du hitta mig arg på barrikaderna och ibland kurandes under en sten; stark och skör på samma gång, med en stor hink humor.

    Jag har: Älskade syster (Joyce Carol Oates)Goda intentioner (Etgar Keret) och Kaninhjärta (Christin Ljungqvist)

    Jag är rädd för: Känslan av ett slut (Julian Barnes)

    Jag gillar: Språkets värld (Johan Althoff): Skriva, läsa, prata och tänka.

    Jag är arg för:  Allt går sönder (Chinua Achebe) och Kroppspanik (Julia Skott): Världen, krig, miljö och ideal.

    Som barn var jag: Vild (Cheryl Strayed): Lillasyster, sladdis och orädd.

    Som tonåring var jag: Förr eller senare exploderar jag (John Green) eller Den långa vägen ut ur helvetet (Marilyn Manson): Introvert, rädd och depressiv.

    Att leva med: Hon älskade (Helena Henschen), Eld (Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren) och Weirdo (Cathi Unsworth): Lite av allt.

    Min lässtil: I en klass för sig (Curtis Sittenfeld)När ni har lässvacka så varar den möjligtvis några dagar. Min kan vara i månader.

    Jag önskar att vi alla når: Svindlande höjder (Emily Brontë)

    Bild: ”old books in Valldemossa Astrid Kopp

    19 augusti, 2014 • Kulturkoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 1901

  • Mitt år 1975

    helena-top

    Fotografiet fångade det exakta ögonblicket innan mina kära syskon kom på att det här med en lillasyster var ju inte alls kul…

    En vecka in på det nya året, på dagen exakt, kom lilla jag till världen. Året var 1975 och just detta år utsåg FN till Kvinnornas år. Jag säger inte att det verkligen ÄR så men sannolikt kan dessa två världsnyheter naturligtvis sammankopplas(!). Samma år invigdes Kulturhuset i Borås (finns det kvar?) och Karl-Bertil Jonssons julafton sändes för första gången på svensk TV. 1975 var också året då Sveriges riksdag införde litteraturstödet och Iron Maiden bildades (som för övrigt var det första internationella band jag såg på konsert den 1 oktober 1988).

    Över till litteraturåret 1975! Eugenio Montale från Italien fick Nobels litteraturpris (sorry, never heard of him!).

    Nya böcker detta år var bland annat:

    Klas Östergren debuterar med AttilaJag har faktiskt inte läst något av Östergren. Kanske bör åtgärdas, eller?

    Raska på, Alfons Åberg av Gunilla Bergström: 1979 filmatiserades böckerna om Alfons och i ärlighetens namn minns jag TV-serien snarare än böckerna.

    Ann-Charlotte Alvenfors debuterar med Sparvöga. Jag har inte läst boken, men älskade filmatiseringen av den (TV-serie i SVT 1989) där Marie Fredriksson skrev och sjöng ledmotivet.

    Imre Kertész gav ut sin Mannen utan öde, som trots att Kertész själv satt i koncentrationsläger, inte är självbiografisk. Boken filmatiserades 2005.

    Under tidigt åttiotal gick Shogun på TV:n. Hela familjen satt bänkad framför apparaten förutom jag, som ansågs vara allt för ung. Tyst som en mus kröp jag in och gömde mig under bordet för att i nästa sekund se en halshuggning i närbild. Omskakande var bara förnamnet. Boken skrevs av James Clavell och kom ut samma år som jag föddes.

    I bästa bokslukarålder, si så där runt nio år gammal kastade jag mig handlöst och aningslöst över en Stephen Kingbok. Jag minns inte riktigt vilken. Den iskalla skräcken omslöt mig och jag vågade knappt andas. Till sist fick jag nog och i mitten av boken kastade jag den ifrån mig och kom mig inte för att läsa en King-bok förrän vuxen ålder (typ för två år sedan). Hur som haver 1975 kom hans Staden som försvann.

    Förutom utgivningsåret har de alla gemensamt att undertecknad inte har läst någon av dem, men tydligen har hon sett flertalet filmatiseringar.

    19 augusti, 2014 • Kulturkoll • Visningar: 3102

  • Det finns favoriter och så finns det f a v o r i t e r!

    helena-top

    Jag snackar läsning som berör lite extra. Tidlös läsning som stannar kvar och där navelsträngen sitter ovanligt hårt. Jag kanske inte minns exakt vad de handlar om (vanligt förekommande!), men jag minns känslan. Läsupplevelsen. Några av dessa listar jag nedan och ordningen har ingen som helst baktanke. Ibland handlar det om hela författarskap och ibland om en enskild bok.

    Det stora internationella genomslaget fick  Chimamanda Ngozi Adichie med En halv gul sol, i vilken hon fick hela världen att minnas Biafrakriget som utspelade sig mellan 1967-70. Hon lyckas på ett passionerat, närvarande och nyanserat sätt att fängsla läsaren med sina människoskildringar och med det historiska skeendet (utan att bli historiskt tung och torr). En tegelsten, men läsupplevelsen! Med reservation att jag ännu inte har läst hennes senaste så kan jag varmt rekommendera hela hennes utgivning.

    Gardell. Gardell. Gardell. Han talade rakt till mitt tonårsjag med En komikerns uppväxt och knockade mig med trilogin Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken, Sjukdomen, Döden, Norstedts (2012-13): Jag skrev i den första recensionen: ”När jag kom till sista punkten på första sidan så kom jag på mig själv att jag hållit andan från första stavelsen. Med en klump i halsen och en i magen förstod jag att detta är en bok som kommer att göra ont både psykiskt och fysiskt. En bok som kommer att slå en rak höger direkt mot hjärtat.” Så blev det.

    En bok som utmanade mig med sitt provocerande språk och som visade att det är helt okej att inte skriva som alla andra (och att man t.o.m. kan bli utgiven) var Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Idag är det kanske vanligare att man leker med språket i romanform, men då (2003) var det ovanligare (i alla fall i min, då, begränsade läsvärld).

    Svindlande höjder från 1847 av Emily Brontë; Kärlekshistorien mellan den föräldralöse Heathcliff och hans fostersyster Catherine. Det är dunkla kalla stenhus, en dimhöljd trolsk hed, tragedi, kärlek och fylld av mystik och symbolism. Kompositionsmässigt är den enastående. Tillägggas bör att jag läste denna under studieåren med mina litteraturvetarglasögon. Omläsning vill jag helst undvika då jag inte vill förstöra den första läsupplevelsen.

    Cormac McCarthys Vägen från 2006: Favoriternas favorit! En tämligen tunn bok, men som fick mig att känna djupt in i märgen: jag frös och hungrade. Jag grät. Floder! Du får följa en far och en son på en vandring genom ett apokalyptiskt land där himlen är för evigt grå, eldarna härjar landskapet och människan visar sin sämsta och bästa sida. En bok som rör dig ända in i själen.

    En av mina favoritförfattare är Joyce Carol Oates. Om jag bara ska välja en bok, så väljer jag Dödgrävarens dotter, med den enkla anledningen att den var min första Oates. En intensiv, fascinerande och fysiskt påtaglig berättelse om Rebecka, vars familjen slås sönder p g a en till synes oundviklig tragedi. En historia som är djupt engagerande och det var svårt att lägga boken ifrån sig. En bok som känns i magen – både på gott och ont. Oates är kanske den författare som jag har läst minst av och ändå sätter som en av favoritförfattarna (hon ger ju ut böcker i en rasande fart, så jag hinner helt enkelt med).

    En annan av mina favoritförfattare är Sofi Oksanen och då väljer jag att lyfta fram hennes Utrensningen, som handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje.

    Avslutningsvis vill jag ta med Toni Morrisons Älskade, Bra böcker (1988): En suggestiv dimma ligger över berättelsen om Sethe, hennes familj och deras mörka historia.Trots att Morrison förenar realism med magiska inslag upplevs historien som trovärdig och kryper därför in under skinnet på läsaren. Och språket! Språket!

    Skärmavbild 2014-08-08 kl. 12.42.28

    19 augusti, 2014 • Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 2097

  • Hej! Här är jag igen. Fanny alltså.

    helena-top

    Idag är det minsann MIN dag och jag tänkte genom ren chockverkan dränka er i inlägg, som alla har med min lässmak och stil att göra. Och på kuppen lär ni känna mig lite mer. Ni kommer få smaka lite på mitt födelseår, presentation enligt boktitlar och sannolikt dyker det upp ännu en tio-i-topp-lista. Min första lista som handlar om Eländes elände hittar du här.

    Min blogg Litteraturkvalster & småtankar startade jag för nästan exakt två år sedan (27/8 2012) och det har, ärligt talat, varit otroligt givande. Som den prestationsprinsessan jag var (kanske är) så var det en stor utmaning att rocka loss så utanför min säkerehetszon och ibland är det långt till den där publiceringsknappen (men avståndet blir mindre och mindre).

    Jag är inte riktigt som alla andra bokbloggare, eller ja, vad vet jag?! Men jag är en tidvis läsare. Tidsvis bokslukar jag. Tidvis läser jag ingenting. Men riktigt så illa som det blev i våras har det nog aldrig varit: inte en endaste bok på fem (!) månader. Jag kom rejält ur fas kan vi säga. Samtidigt blev familjen med ett par streamingtjänster. Det KAN finnas ett samband där, men vi lämnar det utan vidare analys. Men nu. Nu är det dags att ta igen både läsning och bloggeriet.

    Jag tror att jag (tidvis) läser mer än genomsnittet, men långt ifrån ett medlemskap i den s.k. snabbläsarklubben (jag är inte riktigt säker på hur man kvalar in men har hört att det ska krävas runt 150 böcker om året. Jag läser kanske hälften om jag slukar).

    Främst läser jag skönlitteratur, vanligtvis fiktion, och en röd tråd bland mina tidlösa favoriter är eländes elände. Jag vill gråta, förfasas, hålla andan, huttra och hungra. Jag vill fascineras och se lite hmmm och gärna ahaaa. Men inget mörker utan ljus – jag vill också skratta (men gillar icke böcker som är uttalat humoristiska. Motsägelsefull? Svar: ja).

    Jag finns inte bara här och på Litteraturkvalster & småtankar, utan också här: Twitter, Boktipset och Goodreads.

    Vill du komma i kontakt med mig så finns kontaktuppgifter under ”Om oss”

    19 augusti, 2014 • Kulturkoll • Visningar: 1256