Astrid Lindgren
Posts

  • Idag firar vi våra pappor

    Linda

    Det finns några klassiska pappor i kulturens värld. De som super eller på annat sätt skadar sig själva och sin familj, de som jobbar och har jobbet som sin identitet och så de som kanske vill väl, men är riktigt pinsamma och inte sällan korkade. Efter att ha funderat ganska länge på det här inlägget har jag konstaterat att de riktigt positiva pappaskildringarna faktiskt är få.

    Här finns i alla fall några mer eller mindre klassiska (och hyfsat positiva) pappor:

    Pappan som reser i väg på ett till synes hopplöst uppdrag (som kan följas på tv av alla, inklusive ungarna):

    Klassikern är självklart Rockys son i Rocky IV där huvudpersonen i en avgörande match mot ryske Ivan Drago blir utbuad och nästan sönderslagen för att sedan vinna och få stående ovationer från alla före detta fiender. Sonen följer det hela på tv och får en hälsning.

    Även i Geostorm  som går på bio just nu reser en pappa långt bort, faktiskt ända ut i rymden för att rädda världen från undergång. Hans dotter följer det hela på nyheterna och hoppas att fadern inte ska svika henne ännu en gång. Förutom denna självklara hjälter har filmen faktiskt tre riktigt viktiga kvinnliga hjältar. Även om den inte uppfyller Bechdeltestet och inte heller Kulturkollotestet (lite för mycket ryggdunk vid de få kramarna)

    Pappan som blir en bättre man: De är ganska många de här papporna trots allt. De som är riktiga skitstövlar, men som hittar ett sätt att finnas där till slut. Mikael Nyqvist skildrar en sådan pappa i Tillsammans och Dustin Hoffman spelar i Kramer mot Kramer en pappa som tidigare jobbat bort all tid och nu står ensam med sin son. Han förändras helt klart till det bättre.

    Pappan som är sådär lite härligt galen: Phil Dunphy i Modern Family älskar att dra dåliga skämt och är sådär lagom korkat som en tv-seriepappa gärna ska vara. Oftast förlåter jag honom, men ibland blir han lite väl pinsam.

    Pappan som vill väl, men som är ganska så pinsam: Agnes pappa i Fucking Åmål vill verkligen väl när han berättar för sin dotter att tonåren verkligen är hemsk, men att det kommer att bli bättre när hon blir vuxen. Självklart vill hon ha vänner just precis nu, inte om hundra år.

    Och pappan som helt gått över gränsen: Sunes pappa Rudolf är verkligen så galen och så pinsam att jag nästan måste blunda, speciellt i Morgan Allings version. I Sune i Grekland när de åker på All Inclusive och Rudolf skriver upp allt familjen äter och gör för att vara säker på att han ”tjänar” pengar mår jag nästan dåligt.

    Pappor som inte syns så mycket, men som finns där ändå: Alfons Åbergs pappa är väl en typiskt sådan pappa. Han verkar vara hemma den mesta tiden, jobbar ibland, men sitter annars helst med sin pipa och sin tidning. Trygg på många sätt, men kanske inte världens roligaste. Bara ibland. Tydligen heter han Bertil och i en av de senare böckerna framgår det att han är 36 år gammal. Lastgammal alltså.

    Även papporna i Astrid Lindgrens böcker är ganska osynliga, men ändå trevliga och mjuka män när de väl dyker upp. Min favorit är nog Lottas pappa och bäst gillar jag honom när han spelas av Claes Malmberg i filmen från 1992. När han kommer blir allt lite extra trevligt.

    Den otippade fadersgestalten: Alla män som tar hand om barn är inte deras biologiska pappor, men det kan funka bra ändå, även om vissa fadersgestalter är mer ovanliga än andra. Léon i filmen med samma namn är en hitman som blir någon slags fadersfigur för en ganska härdad flicka. Jean Reno gör ett fantastiskt porträtt av en man som är mer komplex än man först tror.

    Ett par sura gubbar som faktiskt lyckas ta hand om barn ganska bra är Tom Oakley som i Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian tar hand om Will, en pojke som tidigare behandlats riktigt illa och Yngve Johansson i Den bästa sommaren som minst sagt motvilligt låter ett syskonpar bo hos honom en sommar. Båda dessa buttra män hittar sig själva, eller i alla fall trevligare versioner av sig själva, när barnen tinar deras hjärtan.

     

    12 november, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 206

  • Amulett, monsterreptiler och sånt som kan göra läsare av tioåringar

    helena-top

    Jag har räknat ut att jag lånat hem ca 50 böcker i sommar. Och då vill jag göra tydligt att majoriteten inte varit till mig… Min tioåring har nämligen knäckt läskoden totalt i år och slukar böcker i alla former.

    Visst är det intressant hur en läsare föds och skapas? Som bibliotekarie, professionell bokälskare och passionerad läsare tycker i alla fall jag det. Hur mycket kan man styra som förälder och omgivande vuxen, hur mycket måste få komma av sig själv? Det är ju olika från person till person förstås, men just det gör det särskilt intressant. Jag har förstås funderat mycket på det här och kommit att se vissa saker som avgörande i just den här läsarens uppvaknande. För andra är det annat, men läs vidare så får ni i alla fall några fina lästips för tioåringar och föräldrar som vill hänga med dem på en förunderlig resa.

    1) Vi har läst himla bra böcker vid nattningen varje kväll. Jag är helt övertygad om att det är högläsningen av Gregor, Mumin och VLMF som lett oss hit. Ibland har vi gjort avsteg från det där himla braiga och läst sånt som barnen vill höra fast det skär i läsarsjälen att läsa något så stolpigt och stereotypt (ja, Adam Blade jag tittar på dig), men för det allra mesta har vi läst väldigt bra böcker. Just nu kör vi igenom alla serierna om Jack.

    2) Försynen fick mig att inse att Amulett-serien av Kazu Kibuishi borde funka på en då nioåring som älskar allt vad ninjago och Avatar den siste luftbändaren heter. Vi lånade hem, fastnade i bibliotekskö och allmän vänthysteri, men jag tror att det på något sätt var nyttigt också, att få längta till en bok… Jag tror det var det första som lästes utan att vara en läsläxa, på egen hand bara av lust. Continue Reading

    13 september, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll • Visningar: 574

  • Same same, but different

    Linda
    Välkommen till en ny vecka på Kulturkollo där vi kommer att diskutera återbruk, att använda något gammalt och skapa något nytt, eller att helt enkelt ta något gammalt, precis som det är och lansera det igen som nytt i en ny kontext. Eller att faktiskt ta bort sådant som i vår tid ses som opassande och göra något nytt, mer modernt och mindre kontroversiellt.

    Gamla låtar blir som nya när covers gör och där tillhör jag de som hellre ser att låten blir rejält omgjord, än bara en något nyare, nästan likadan kopia. Ace Wilders cover av Dansa i neon tillhör de senare ganska så meningslösa, medan jag absolut älskar Aqualungs version av Take on me. Filmer spelas in igen, gamla tv-serier görs i nya versioner, eller får moderna fortsättningar. Ett exempel på det senare är fortsättningen på Full House, som fått det inte så fantasifulla namnet Fuller House. Vi försökte se första avsnittet i helgen, men gav upp efter några minuter. Vissa saker ska nog stanna i dåtiden, som tillgjorda skratt på burk och fördomsfulla skämt. Continue Reading

    28 augusti, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 451

  • Kulturkollos favoritförfattare

    Linda

    En blogg som till stor del handlar om böcker presenterar självklart en lång rad författare. Eftersom vi taggar varje inlägg går det att få ett hum om vilka författare vi skriver om mest. Och ja, nu får de ett inlägg till.

    Så här ser topp 10 ut:

    1. Chimamada Ngozi Adichie (33 inlägg) inte jätteförvånande och jag tror att jag och Anna är skuld till ganska många av dem.

    2. Jane Austen (31 inlägg) en klassisk bloggälskling som flera av oss har skrivit om.

    3. Astrid Lindgren (30 inlägg) det är svårt att bortse från vår nationalskald, speciellt när vi ska tipsa om böcker.

    4. Brandon Sanderson (23 inlägg) här kan vi nog skylla ganska mycket på Carolina.

    5. Hilary Mantel (21 inlägg) och när det gäller den här damen är det ofta Helena och Anna som skriver.

    5. Diana Gabaldon (21 inlägg) Lotta och Carolina, jag tittar på er.

    7. Margaret Atwood (19 inlägg) återigen en av Helenas favoriter.

    8. Per Anders Fogelström (18 inlägg) kan jag ta ganska stort ansvar för.

    9. Åsa Larsson (17 inlägg) har intervjuats och dessutom har flera kulturkollare skrivit om hennes böcker.

    9. Tove Jansson (17 inlägg) har både mumin och Sommarboken att tacka för listplaceringen.

    14 augusti, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Romankoll, Sakprosakoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 832

  • Emil i Lönneberga #dennadagenbok

    Den andra juli är det så min tur att skriva något om en bok som betytt väldigt mycket för mig. Jag har valt att lyfta fram den första kapitelbok som jag och min son läste ihop. Efter att ha försökt med diverse olika för åldern anpassade titlar och helt gått bet, så valde sonen tillslut, helt själv, boken om Emil i Lönneberga. Min lilla treåring satt alltså andäktigt och lyssnade igenom första, andra och tredje boken om Emil, den lille busungen i Katthult. Ibland ställde han frågor, oftast satt han bara tyst. Ibland kom det små kommentarer som ”jag vill också ha en häst, men inte en som heter Lukas, som fröken på dagis”. Efter böckerna om Emil ville han direkt gå vidare till Pippi men det blev för svårt. Man hade ju kunnat tro att alla svåra ord i böckerna om Emil skulle göra dem svårare, men handlingen är nog enklare där trots allt. Och det Pippi gör går ju liksom inte alltid att förklara logiskt så sedan dröjde det flera månader innan vi tog fram ytterligare en tjockis i bokhyllan istället för alla älskade bilderböcker. Jag älskade böckerna om Emil tidigare också, men nu kommer de alltid ha en speciell plats i hjärtat.

    2 juli, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Kulturkoll • Visningar: 475

  • Kulturella broar och oväntade möten

    Idag har vi en eminent gästbloggare hos oss här på Kulturkollo. Eva Emmelin är inte bara gammal bloggare och journalist, hon är numera även pressekreterare och redaktör på IM. Idag skriver hon om kultur som brobyggare.

    200 skolbarn fnittrar när jag krånglar mig ner på jordgolvet och sätter mig som dem, med benen utsträckta framför mig. Jag kan inte sitta länge och ler tacksamt mot läraren som stämmer upp i sång och drar igång lite spontandans mitt i engelskundervisningen. Jag är där i jobb och min kollega berättar efteråt att sången var väldigt pedagogisk och inte alls till för att rädda min onda rygg. Ska en så stor grupp barn mellan sex och tio år behålla koncentration och energi för att kunna lära sig något krävs det regelbundna bensträckare och motivationshöjare.  

    Continue Reading

    4 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 712

  • Det började med Bimbo… om husdjur och husdjurslängtan

    carolina-top

    Den första riktiga kapitelboken jag läste alldeles själv var Karlsson på taket flyger igen av Astrid Lindgren. Och det var nog där den började – min längtan efter ett eget husdjur. Det är ju så att Lillebrors föräldrar gav honom en hundvalp när de trodde att den där Karlsson bara var ett påhitt eftersom Lillebror kände sig ensam om dagarna. Hundvalpen, med det käcka namnet Bimbo, springer nu glatt med när Karlsson och Lillebror driver Husbocken till vansinne genom spökerier och bull-tirritering, den ligger bredvid Lillebror när han ska sova och den är bara så allmänt söt, valpig och verklig att den sjuåriga Carolina höll på att gå sönder av avundsjuka. Inte nog med att Lillebror hade världens roligaste Karlsson till kompis och nybakade bullar till mellanmål vareviga dag – han hade en egen hund. Åh! En egen!

    Men min husdjurslängtan nöjde sig inte bara med att vilja ha en egen liten hund. Nej, jag ville ha en häst också, och alldeles särskilt Vitnos, gotlandsrusset från Marie-Louise Rudolfssons långa serie om Vitnos och Vips. Gyllengul, busig och lite ensam… åh, vad jag ville ha honom!

    I verkliga livet har jag inte ägt något gyllene russföl. Continue Reading

    3 april, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Romankoll • Visningar: 467