Bryta ny mark
Posts

  • Stängningsdags

    Lotta
    I veckan har det handlat om att att bryta ny mark. Ut med det gamla och in med det nya. Gå dit ingen annan tidigare gått. Eller att börja om på nytt.

    Semisonics Closing time får stänga temat.

    ”Every new beginning comes from some other beginning’s end.”

    Där ett kapitel tar slut tar ett annat vid.

    Continue Reading

    14 januari, 2018 • Kulturkoll • Visningar: 138

  • Ja visst gör det ont när knoppar brister eller vårutgivningen är här

    helena-top

    Undertecknad har i sedvanlig ordning tänjt en del på temat. Jag tänker att bryta ny mark behöver väl inte vara så vansinnigt stort och långt in i framtiden och inte heller så långt tillbaka i dåtiden. Vårutgivningen har startat och jag har försökt att få en överblick över vad som komma skall inom litteraturen. Vad kan locka denna mörkervurmare a.k.a. eländesläsaren? Nedan listar jag ett urval av det som väckte min nyfikenhet lite extra. Har jag missat något guldkorn, så kommentera, så hjälps vi åt att sondera vårutgivningen. Så här i skrivande stund kan jag tämligen fort konstatera att listan blir ganska lång, vilket gör chansen att hinna läsa allt är en utopi, men, men.

    Musan av Jessie Burton, Modernista

    ”Levande och stark skildring av motsättningarna i Spanien före inbördeskriget, briljant om kvinnor som begränsas av sin tids fördomar.” Lotta Olsson, DN  Tja, what’s not to like?!

    Eileen av Ottessa Moshfegh, Modernista

    ”Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande, förföljelse av en fängelsevakt vid namn Randy, och med att städa upp efter sin pappas alltmer förvridna fyllor.” Eileen låter som en huvudperson att gilla att ogilla.

    Här kommer natten av Charlotte Aquilonius, Modernista

    ”Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek. En roman för alla vuxna i slukaråldern.” Med den säljtexten så är jag såld.

    Eliza och hennes monster av Francesca Zappia, Modernista

    Enligt förlaget så är denna ”En stark och gripande ungdomsroman, rikt och originellt illustrerad med seriestrippar och skärmdumpar. En perfekt bok för alla som älskar Noelle Stevensons Nimona och Rainbow Rowells Fangirl.”

    Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall, Albert Bonniers förlag

    ”Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.” Japp låter som en bok för eländeseländesläsaren. Continue Reading

    13 januari, 2018 • Aktuellt • Visningar: 337

  • Läsprojekt inför 2018

    Hej 2018. Jag hoppas att du blir lite bättre än 2017 var, trots att jag försöker komma ihåg alla fina stunder jag delade med min familj. 2017 var dock ett oerhört sjukt år på många sätt. Vi var sjuka konstant hela våren, vilket kulminerade i isolering över hela sommarledigheten. Jag tackar dock min lyckliga stjärna att det inte var värre än så. Tillståndet i världen var sorgligt och många drabbades av stora motgångar. Min förhoppning är att 2018 kommer att bli det bästa året på länge. Det måste det bli. Det är valår, vilket kan bli hur illa som helst naturligtvis, men jag väljer att tro på mänskligheten. Jag väljer att tro att vi kommer att vara friskare, mer generösa och omtänksamma om vår värld och våra medmänniskor. 2018 är året det händer. 2018 kommer att förändra allt. Men inget sker av sig självt. Jag har lovat mig själv att bli mer fysiskt aktiv, varje dag. I år ska vi hålla oss friska. På samma sätt lovar jag att försöka uppmärksamma goda gärningar när jag ser dem. Som så många andra lovar jag att äta mer hälsosamt och konsumera mer kultur och mindre prylar.

    Continue Reading

    11 januari, 2018 • Aktuellt, Kulturkoll, Lyrikkoll, Romankoll • Visningar: 194

  • Ester Blenda Nordström – en (nästan) bortglömd pionjär

    ”Ett levande porträtt av en tid och av en person, som var undersökande journalist, äventyrare, barlejon, med en livslång förbjuden kärlek till en annan kvinna. En bok om att skriva och leva till varje pris.”

    Så löd motiveringen på 2017 års augustprisgala till den mycket välförtjänta vinnaren. Tack vare Fatima Bremmers noggrant researchade och mycket välskrivna biografi Ett jävla solsken så har en av Sveriges historiskt intressanta, och nästan bortglömda kvinnor, åter igen kommit fram i ljuset. Vinsten i augustprisets fackboksklass hjälper säkert till att locka många till läsning. Bravo!

    Ester Blenda Nordström är en av de där kvinnorna som gått före, som banat väg för kvinnors möjligheter att i allt större utsträckning välja väg utanför de traditionellt manliga och kvinnliga rollerna. Redan som ung flicka är Ester Blenda våghalsig och nyfiken, hon arbetar med sysslor på familjens gård, lär sig reparera och köra motorcykel och klär sig gärna i byxor. 1911 börjar hennes arbete som journalist på Svenska Dagbladet och 1914, när hon är 23 år gammal, tar hon tjänst som piga för att kunna skriva om sina erfarenheter. Hon lever på en gård i Östergötland under en månad och boken En piga bland pigor blir den första av ett antal mycket uppskattade reportageböcker.

    Continue Reading

    10 januari, 2018 • Aktuellt, Sakprosakoll • Visningar: 370

  • Veckans utmaning: En riktig pionjär

    Lotta

    I veckan bryter vi ny mark på Kulturkollo, och veckans utmaning handlar om pionjärer. Vissa går före, andra följer efter. Kvinnan på bilden är Amelia Earhart, en riktig pionjär inom sitt område. Men man behöver inte ha korsat Atlanten, trampat på månen eller uppfunnit poliovaccinet. Inte heller skrivit en bok eller vunnit priser. Det finns många små, banbrytande innovationer som är nyskapande men nog så viktiga.

    Veckans utmaning lyder kort och gott: Berätta för oss om din favoritpionjär. Stor eller liten, känd eller okänd, huvudsaken är att hen har brutit ny mark.

    Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

    9 januari, 2018 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 380

  • Kata Dalström: Agitatorn som gick sin egen väg

    Linda
    Det finns så många kvinnor som var välkända under sin samtid, men som sedan glömts bort och reducerats till ett namn som ibland sveper förbi. I historieböckerna nämns de däremot sällan, ty där regerar männen. De senaste åren har det dock skett en förändring genom en breddning i de biografier som ges ut. Jag läser sällan biografier, men nu tänker jag att det kanske är idé att börja. Om inte annat för att få veta mer om de kvinnor som tidigare varit åsidosatta. Kata Dalström är en sådan kvinna. Hennes namn är välkänt för mig, men mina kunskaper om henne och hennes politiska gärning väldigt begränsad. Efter att ha läst Gunnela Björks biografi Kata Dahlström: Agitatorn som gick sin egen väg vet jag mycket mer. Det står klart att det här var en dam som verkligen bröt ny mark både gällande politik, religion och rent personliga val. Continue Reading

    8 januari, 2018 • Aktuellt, Sakprosakoll • Visningar: 191

  • Att bryta ny mark

    Lotta

    Inget fascinerar mig mer än gamla tiders upptäcksresande och pionjärer som drog ut på okända hav för att hitta något nytt. Dagens bergsklättrare eller ensamseglare imponerar inte på mig med sina funktionskläder, GPS:er och all sorts modern utrustning. Nej, det ska vara ylletröjor och filtskor, packning som väger. Muskler och hjärnor i samarbete, utan hjälp från omvärlden.

    Allra mest svag är jag för isande polaräventyr. Där utsattheten är extra påtaglig, väderförutsättningarna skoningslösa och mörkret och kylan omsluter allt. Det är storslagna, grandiosa läsäventyr som kittlar alldeles extra.

    Under 1800-talet drog en arktisk feber över Europa. Flera expeditioner drog iväg i hopp om att finna nya farvägar runt Kanada eller Nordostpassagen. England var speciellt framgångsrika i det här racet. Mot mitten av 1800-talet hade brittiska flottan inte många krig att utkämpa men de hade desto fler skepp som bara stod outnyttjade och avlönade officerare som inte hade något att göra. Officerarna hade dock äventyrslust och flera expeditioner gav sig ut för att nå dit ingen man nått förut, eller för att leta reda på tidigare försvunna expeditioner. Det hände nämligen ofta att fartyg frös fast i isen och besättningen tvingades att försöka överleva polarvintern med begränsade resurser. Möjligheterna att jaga eller fiska på de vidsträckta isarna är små. Likaså möjligheterna att hålla sig varm och torr.
    Continue Reading

    8 januari, 2018 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 171