Christine Falkenland
Posts

  • Ja visst gör det ont när knoppar brister eller vårutgivningen är här

    helena-top

    Undertecknad har i sedvanlig ordning tänjt en del på temat. Jag tänker att bryta ny mark behöver väl inte vara så vansinnigt stort och långt in i framtiden och inte heller så långt tillbaka i dåtiden. Vårutgivningen har startat och jag har försökt att få en överblick över vad som komma skall inom litteraturen. Vad kan locka denna mörkervurmare a.k.a. eländesläsaren? Nedan listar jag ett urval av det som väckte min nyfikenhet lite extra. Har jag missat något guldkorn, så kommentera, så hjälps vi åt att sondera vårutgivningen. Så här i skrivande stund kan jag tämligen fort konstatera att listan blir ganska lång, vilket gör chansen att hinna läsa allt är en utopi, men, men.

    Musan av Jessie Burton, Modernista

    ”Levande och stark skildring av motsättningarna i Spanien före inbördeskriget, briljant om kvinnor som begränsas av sin tids fördomar.” Lotta Olsson, DN  Tja, what’s not to like?!

    Eileen av Ottessa Moshfegh, Modernista

    ”Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande, förföljelse av en fängelsevakt vid namn Randy, och med att städa upp efter sin pappas alltmer förvridna fyllor.” Eileen låter som en huvudperson att gilla att ogilla.

    Här kommer natten av Charlotte Aquilonius, Modernista

    ”Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek. En roman för alla vuxna i slukaråldern.” Med den säljtexten så är jag såld.

    Eliza och hennes monster av Francesca Zappia, Modernista

    Enligt förlaget så är denna ”En stark och gripande ungdomsroman, rikt och originellt illustrerad med seriestrippar och skärmdumpar. En perfekt bok för alla som älskar Noelle Stevensons Nimona och Rainbow Rowells Fangirl.”

    Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall, Albert Bonniers förlag

    ”Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.” Japp låter som en bok för eländeseländesläsaren. Continue Reading

    13 januari, 2018 • Aktuellt • Visningar: 337

  • Läsprojekt inför 2018

    Hej 2018. Jag hoppas att du blir lite bättre än 2017 var, trots att jag försöker komma ihåg alla fina stunder jag delade med min familj. 2017 var dock ett oerhört sjukt år på många sätt. Vi var sjuka konstant hela våren, vilket kulminerade i isolering över hela sommarledigheten. Jag tackar dock min lyckliga stjärna att det inte var värre än så. Tillståndet i världen var sorgligt och många drabbades av stora motgångar. Min förhoppning är att 2018 kommer att bli det bästa året på länge. Det måste det bli. Det är valår, vilket kan bli hur illa som helst naturligtvis, men jag väljer att tro på mänskligheten. Jag väljer att tro att vi kommer att vara friskare, mer generösa och omtänksamma om vår värld och våra medmänniskor. 2018 är året det händer. 2018 kommer att förändra allt. Men inget sker av sig självt. Jag har lovat mig själv att bli mer fysiskt aktiv, varje dag. I år ska vi hålla oss friska. På samma sätt lovar jag att försöka uppmärksamma goda gärningar när jag ser dem. Som så många andra lovar jag att äta mer hälsosamt och konsumera mer kultur och mindre prylar.

    Continue Reading

    11 januari, 2018 • Aktuellt, Kulturkoll, Lyrikkoll, Romankoll • Visningar: 194

  • Att vara kvinna

    helena-top
    …är inte titeln på en instruktionsbok, det är en roman av Maria Lang. Huvudpersonen Camilla åker på kvinnosakskonferens och reflekterar sig igenom en hel mordgåta. Låt oss säga att konferensen får konsekvenser för såväl mordets upplösning som huvudpersonernas framtid. Ibland kommer feminism i oväntad, 1960-talsdeckar-form…

    För några veckor sen såg jag fina svenska filmen Hemma med Moa Gammel, och började tänka en hel del över det där med normer. Hur man får vara och inte. Eller började och började, vi kan väl kalla det ett nytt skov av normtänk. Filmens Lou är nämligen kantig och asocial. Och sån får man ju verkligen inte vara, som människa men främst som kvinna. Att Lou faktiskt får vara det gjorde mig glad, men också uppmärksam på hur ovanligt det är.

    Sen läste jag Nina Björks Under det rosa täcket och kom att tänka väldigt mycket på hur kvinnlighet konstrueras. Att det är i kjolen det sitter, i det lätta handlaget och det milda sättet typ. Och så tänkte jag över alla de där gångerna jag inte känner igen mig i beskrivningen av vad en kvinna ska vara och är. Jag är inte mjuk. Jag är inte mild. Inte det och det och det jag borde vara för att passa in i normformen. Och det behöver jag inte vara, men jag blir alltid påmind om hur stark normen är när jag kommer på mig själv med att tänka att jag väl inte är särskilt kvinnlig. Som om kvinnlig vore ett epitet som någon annan kan bestämma för mig…

    När det är så, när normerna kväver, då behövs förebilder – kvinnor som är och skapar kvinnor på sitt sätt. Här följer några som betytt mycket för mig:
    Continue Reading

    7 mars, 2015 • Aktuellt, Romankoll • Visningar: 1745

  • Therese Bohman – vilka är dina kvinnliga förebilder i författandet?

    Foto: Sara Mac Key, Norstedts.se

    anna-top

    På fredag delas Sveriges Radios romanpris ut och din roman Den andra kvinnan är nominerad. På söndag är det dessutom den internationella kvinnodagen, har du några kvinnliga förebilder i ditt författarskap?
    Jag har precis läst om några böcker av Rut Hillarp, som jag älskar, hon är definitivt en förebild. Hennes prosalyrik är fantastisk: så vacker, erotisk, mörk, klarsynt, intensiv. Jag har gillat Carina Rydberg sedan jag läste ”Den högsta kasten” första gången, och Christine Falkenland, som skriver otroligt stämningsmättat om mörka känslor. Donna Tartts ”Den hemliga historien” är nog den bok som påverkat mig mest. Alla dessa författare är på olika sätt förebilder för mig.

    Den andra kvinnan – det är titeln på din roman. Vem är den andra kvinnan?
    Min huvudperson är en ung kvinna som bor i Norrköping, jobbar i lunchserveringen på sjukhuset och drömmer om en helt annan tillvaro. För att det ska hända något spännande inleder hon en relation med en av läkarna som brukar komma och äta i restaurangen, han är äldre än henne och gift. Så hon är den andra kvinnan i den vanligaste bemärkelsen: älskarinnan. Men jag tänker att titeln kan ha fler innebörder än så: huvudpersonen har väldigt svårt för att komma överens med andra människor, speciellt att finna sig tillrätta i olika typer av gemenskaper mellan kvinnor, eftersom hon känner sig annorlunda än dem, som en annan slags kvinna. Och hon drömmer om förändring, att hennes liv ska bli helt annorlunda och att hon ska bli någon annan: en annan kvinna.

    Continue Reading

    4 mars, 2015 • Aktuellt, Evenemangskoll, Romankoll • Visningar: 2594

  • Helena listar historiska favoriter

    helena-top

    Få saker är så mycket min grej som historiska romaner. Skitiga och mörka historiska romaner helt renplockade på romantik och annat trevligt (nästan i alla fall). Som före detta historiker är jag möjligen onaturligt förälskad i den historiska fiktionen, den är så mycket lättare att leva med än den historiska verkligheten…

    1. Wolf Hall + Bring up the bodies av Hilary Mantel. Nej, det är inte fusk att föra ihop två böcker så här, de hör ihop och är totalt oskiljbara. Båda är obeskrivligt bra och del två är en av få böcker som fått mig att gråta på grund av genialitet…

    2. The daylight gateJeanette Wintersons allra bästa och det vill sannerligen inte säga lite. Så vanvettigt bra att jag inte förmår ens försöka beskriva den.

    3. Alias Grace av Margaret Atwood. En av mina allra största läsupplevelser någonsin. Grace är inte sympatisk och vad som hänt blir aldrig särskilt tydligt, men oj vad starkt och hemskt det är!

    4. Stad-serien av Per Anders Fogelström. De första delarna av Fogelströms serie är sjukt bra, ingen har skildrat svensk nutidshistoria så glödande, en fröjd vid varje omläsning!

    5. Min skugga av Christine Falkenland. Jag tycker allra bäst om Christine Falkenland när hon är historisk och det här var min första intensiva läsning av henne, så bra, så chockerande, helt oförglömligt!

    6. En mörderska bland oss av Hannah Kent. En ganska färsk bok som jag bestämmer platsar in här, avslutningen kommer jag aldrig kunna släppa eller glömma, hur gärna jag än vill.

    7Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind – inledningen är ärligt talat lite seg men direkt när vi förflyttas till historisk tid blir det bra, väldigt, väldigt bra.

    8. Främlingen av Diana Gabaldon. Den här tidsreseromanen läste jag för väldigt länge sen, kanske har det gått 20 år, men den påverkade mig i grunden av min bokläsarsjäl när det begav sig. Det är fortfarande en av mina starkaste och viktigaste läsupplevelser, jag kontemplerar för tillfället om jag ska våga mig på en omläsning.

    9. Allt som återstår av Elin Boardy. Denna skitiga och überrealistiska skildring av landsbygdslivet under tidigt 1900-tal klöser fortfarande hål på mig när jag tänker på den.

    10. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson. Elände de luxe, precis som jag vill ha det. Ingen skriver feminism i det lilla som Moa.

    Jag känner redan att jag missat flera oumbärliga titlar, som Ola Larsmos fina Jag vill inte tjäna och Pär Lagerkvists Barabbas (som jag ska prata mer om på torsdag) men är du som jag intresserad av historiska romaner kan du med fördel undersöka min genomgång från förra hösten för en mer allsidig genomgång!

     

    17 augusti, 2014 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 11585