Film
Posts

  • Filmtips: The Commitments

    linje-ulrica

    Jag hade egentligen tänkt skriva om något helt annat. Kanske något om James Joyce (och hur jag aldrig lyckats ta mig igenom Odysseus). Eller kanske en djupdykning i irländsk barnlitteratur. Men när Linda påminde mig om en riktigt favoritfilm igår på Facebook så ändrade jag mig. För vi kan ju inte ha ett tema om Irland utan att prata lite om filmen The Commitments, eller hur?

    Många av er har säkert sett filmen, men kanske inte alla vet att den är baserad på en bok av Roddy Doyle, som ju varit på tapeten tidigare i veckan. Boken skrevs 1987, men översattes till svenska först 1994.

    Filmen kom 1991 och utspelas i Dublin, i stadens ruffigare och fattigare delar. Den handlar om en ung arbetarklasskille som drömmer om att starta ett soulband. Han kämpar först med att överhuvud taget få ihop en grupp som vill spela den typen av musik. Han hittar så småningom både musiker och sångare, men då börjar det tuffa arbetet med att försöka boka spelningar. Lägg därtill att hantera relationer och konflikterna inom bandet så har du handlingen i stora drag.

    Jag gillar stämningen i filmen och kanske lite speciellt den minst sagt ruffiga miljön. Det är ingen glättig Hollywoodproduktion, men den är äkta och varm. Här finns inte några stora namn bland skådespelarna, men ett par bekanta ansikten bl.a. Colm Meaney (Star Trek, The Snapper) och Maria Doyle Kennedy (The Tudors, Downton Abbey). Continue Reading

    28 april, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 316

  • Rörliga bilder om förändring

    Linda
    Jag har (ganska så naturligt) tänkt en hel del på förändring i veckan och jag tänkte avsluta vår förändringsvecka med några film- och tv-serie tips som anknyter till förändring.

    Pride (2014) handlar om hur gayaktivister protesterar tillsammans med gruvarbetare för att få till en förändring i Thatchers Storbritannien. En helt osannolik film på många sätt, mest osannolikt är kanske att den bygger på en sann historia.

    Suffragette (2015) om feminister som verkligen gav allt för att förändra världen. Jag uppmanar inte till våld, men är glad att de verkligen kämpade för vår skull.

    Gandhi (1982) är gammal nu, men jag hoppas att den håller. Ben Kingsley spelar Gandhi och belönades med en Oscar för sin rolltolkning. Jag älskade den som barn och har alltid fascinerats av Gandhis kamp för förändring. Continue Reading

    26 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 227

  • Filmer från 90-talet

    Linda

    Jag inser mer och mer att jag fastnat i 90-talet när det handlar om film. Dessutom har jag svårt att inse att dessa filmer faktiskt är riktigt gamla vid det här laget. Här är tolv av mina favoriter som är minst 18 år gamla, men ändå känns ganska nya.

    Pretty Woman, Gary Marshall, 1990

    Egentligen är det här en ganska vidrig historia på många sätt, men jag älskade den när den kom och blir fortfarande nostalgisk när jag ser den.

    När lammen tystnar, Jonathan Demme, 1991

    Anthony Hopkins är helt galet bra som Hannibal Lecter. Riktigt bra och obehglig film om en riktigt farlig fånge som hjälper FBI-agenten Clarice Starling med ett fall.

    Thelma & Louise, Ridley Scott, 1991

    Vännerna Thelma och Louise ger sig ut på en resa som utvecklas till en flykt. En stark berättelse om vänskap, men också om livet som inte alltid blir som man tänkt sig. Brad Pitt gör en minnesvärd biroll som bedragaren J.D.

    Peter’s Friends, Kenneth Brannagh, 1992

    Sex vänner från förr träffas för att fira nyår. De är alla inbjudna av Peter, som spelas av Stephen Fry. Amdra fantastiska skådespelare som Hugh Laurie och Emma Thompson gör det här till en riktigt fin filmupplevelse.

    Reservoir Dogs, Quentin Tarantino, 1992

    Våldsam i överkant, men ändå en fantastisk film med bland andra Harvey Keitel, som är cool på riktigt, Michel Madsen, i en av filmhistoriens värsta och ändå bästa scener, samt Tim Roth som infiltratör. Allt handlar om ett rån som går snett. Jag såg den här filmen i Brighton på Duke of Yorks rökläktare. En minst sagt annorlunda filmupplevelse.

    Änglagård, Colin Nutley, 1992

    Två främlingar kommer till byn och vänder upp och ner på tillvaron för många. Helena Bergström och Richard Wolf spelar Fanny och Zac som bosatter sig på Änglagård, huset som Fanny ärvt. Även detta är en film med bra skådespelare i minsta biroll. Finast är kanske Ernst Günther som Gottfrid.

    Schindler’s List, Steven Spielberg, 1993

    Spielbergs Oscarbelönade, svartvita, mastodontfilm är baserad på den sanna historien om Oscar Schindler som räddade en grupp judar under andra världskriget. Schindlers fabrik låg i Krakow och där finns idag ett museum. Liam Neeson spelar Schindler och Ralph Fiennes gör en riktigt obehaglig roll som nazisten Amon Goeth.

    Fyra bröllop och en begravning, Mike Newell, 1994

    Jag vet inte hur många gånger jag sett den här filmen, men det är säkert minst 30. Hugh Grant spelar rollen han spelat i rätt många filmer, men han gör det bra. Dessutom är minsta lilla biroll helt fantastisk.

    Will Hunting, Gus Van Sant, 1997

    Matt Damon och Ben Affleck skrev manuset till denna fina film om en värsting som också är mattegeni och tas om hand av en matematiker, spelad av Stellan Skarsgård och en terapeut som spelas av Robin Williams. Bäst är kanske ändå Minnie Driver, som vansinnigt charmig typ flickvän.

    Fucking Åmål, Lucas Moodysson, 1998

    Berättelsen om Elin och Agnes i Åmål är en modern klassiker. Kaxig och rolig, men också allvarlig. Musiken är dessutom riktigt, riktigt bra. Om jag sett om den nu skulle jag snarare fokuserat på de pinsamma föräldrarna än de vilsna tonåringarna.

    Truman Show, Peter Weir, 1998

    Jag brukar inte gilla Jim Carrey, men i den här rollen är han riktigt bra. Truman lever sitt liv som tv-stjärna utan att veta om det. Människor följer honom på tv och alla runt honom, både vänner och familjemedlemmar, är skådespelare. En bra kombination av klassisk dystopi och modern dokusåpa.

    Nothing Hill, Roger Michell, 1999

    Jag vet att både Julia Roberts och Hugh Grant finns med på listan redan, men den här filmen måste finnas med. Romantiken i all ära, men frågan är om det bästa med filmen inte är Rhys Ifans som spelar Grants hopplöse kombo Spike.

     

    Vilka filmer minns du från 90-talet?

     

    PS. Jag tänkte också ta tillfället i akt att berätta en hemlighet. Jag har faktiskt aldrig sett en av 90-talets största filmsuccéer Titanic och jag planerar inte att göra det heller. DS.

    10 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 291

  • Kulturkollo listar mörka och karga film- och TV-favoriter

    linje-kulturkollo

    Nu när det snart är helg bjuder vi på några tips på filmer och TV-serier som passar fint in i veckans tema:


    Ulricas tips:

    Myrin (Jar City)
    Filmatiseringen av Arnaldur Indridassons prisbelönade deckare Glasbruket handlar om grymma brott, mörka familjetragedier och genetikforskning. Allt med Islands dramatiska natur som fond.


    Winter’s Bone
    Stark film med Jennifer Lawrence i huvudrollen där hon som sjuttonåriga kämpar för att behålla familjens hem åt sig och sina syskon. Deras far är försvunne och när hon söker efter svar på var han kan ha tagit vägen möts hon av släktens lögner, undanflykter och hot. Filmen utspelas på den fattiga landsbygden i Ozarkbergen i mellersta USA (Missouri och Arkansas).

    Top of the lake
    En mörk kriminalserie som utspelar sig i en avlägsen byhåla på Nya Zeeland där invånarna lever efter egna lagar och regler. En skrämmande verklighet med korruption, incest och våld, som ramas in av ett dramatiskt bergslandskap. Med bland annat Elisabeth Moss och Holly Hunter i viktiga roller.

     

    Lindas tips:

    The Shipping News

    Filmatisering av E. Annie Proulx bok med samma namn, regisserad av Lasse Hallström och med fantastiska skådespelare som Kevin Spacey, Julianne Moore och Judi Dench. En av mina favoritfilmer, trots allt bokstavligt och bildligt mörker. Första gången jag såg den var på en utomhusbiograf på Naxos, vilket förhöjde upplevelsen.

    Pianot

    Egentligen är det varken speciellt mörkt eller kargt i den här filmen, men känslan är sådan. Ada skickas till Nya Zeeland för att gifta sig och tvingas leva mitt ute i ingenstans med en man som hon definitivt inte älskar. Vacker och hemsk film med ett fantastiskt soundtrack.

     

     

    Bild: pexels.com

    2 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 281

  • Jag ska bara…

    helena-top

    Visst känns väl allt kulturellt som ska hända det här efterlängtade året 2017 (efterlängtat för att det är något annat än 2016) lite bra just nu, innan det hänt. Nytt, fräscht och spännande. Utan gräns och hinder! Vid första anblick. Sen kommer eftertankens kranka blekhet ifatt en, i alla fall mig. Här är några filmer jag ser fram emot till exempel:

    Blade runner 2049 – förberedelserna har börjat, jag såg Blade runner härom veckan, nu måste jag bara försöka glömma att jag blev rätt besviken.

    Alien: Covenant – jag ska bara se om Prometheus först, och det längtar jag inte efter för den var inte särskilt bra, tröstar mig med att jag nog måste se om originalfilmerna också för att hänga med.

    Thor: Ragnarok – jag ska bara sluta ha tröttnat på superhjältefilmer först.

    Känslan av ett slut – jag ska bara läsa boken först. Continue Reading

    1 februari, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 502

  • Kanske ser jag en film

    Linda
    Det är inte det att jag inte gillar sol och värme, för det gör jag. Inte heller har jag något emot pizza eller pasta eller annan italiensk mat, för det gillar jag skarpt. Och glassen, det italienska glassen, den älskar jag. Det är bara det att jag under en stor del av livet närt en ganska så ologisk aversion mot italienare. Det kan handla om fotboll. Spelare med alldeles för mycket hårvax, som faller så fort en motståndare är i närheten. Ganska mycket kan skyllas på en enskild spelare, nämligen Francesco Totti, som förstört alldeles för många fotbollsmatcher för mig. Det har kanske hänt någon gång att jag hejat på Italien under något mästerskap, men bara om de mött Tyskland. I övrigt händer det aldrig.

    Det var länge sedan jag var i Italien nu. Vill jag till värmen är det andra länder som lockar mer, som Spanien och Frankrike. Sist jag var i Italien var jag nämligen konstant arg på alla slemmiga italienska killar som säkert tyckte att de var galet charmiga, men som gjorde mig vansinnigt. Tilläggas skall att jag var ung då. Kanske hade denna utarbetade tvåbarnsmorsa blivit lite gladare över uppmärksamheten. Men det är verkligen mer änn tveksamt. Det här skulle kunna utveckla sig till veckans anti-inlägg, men så kommer det inte att bli. Istället vill jag lyfta fram något som jag faktiskt gillar skarpt, nämligen det italienska språket och italiensk film. Continue Reading

    25 november, 2016 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 367

  • En liten samling bara

    helena-top

    Jag är en samlare. Min boksamling har jag visat upp några gånger, men jag samlar också annat. Doctor Who– säsonger till exempel, jag har alla nya utom den senaste eftersom den kom till Netflix innan jag kom mig för att se den (på grund av falnande kärlek tyvärr). Netflix har annars också tvingat mig (jo, faktiskt – det är viktigt att ha något /någon att skylla på) samla Supernatural, att ta bort en serie just precis när jag tittar på den är faktiskt inte ok.

    På bilden ovan syns min Joss Whedon-samling där det saknas ytterst lite. Buffy-filmen som han skrev manus till har jag aldrig kommit mig för att köpa (men jag ska nog någon dag, om inte annat för skämsfaktorn), men annars tror jag allt ska finnas där. Och lite till (Agents of S.H.I.E.L.D är ju till exempel inte hans projekt längre, om det någonsin var)…

    21 oktober, 2016 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 402