Ida Linde
Posts

  • Ja visst gör det ont när knoppar brister eller vårutgivningen är här

    helena-top

    Undertecknad har i sedvanlig ordning tänjt en del på temat. Jag tänker att bryta ny mark behöver väl inte vara så vansinnigt stort och långt in i framtiden och inte heller så långt tillbaka i dåtiden. Vårutgivningen har startat och jag har försökt att få en överblick över vad som komma skall inom litteraturen. Vad kan locka denna mörkervurmare a.k.a. eländesläsaren? Nedan listar jag ett urval av det som väckte min nyfikenhet lite extra. Har jag missat något guldkorn, så kommentera, så hjälps vi åt att sondera vårutgivningen. Så här i skrivande stund kan jag tämligen fort konstatera att listan blir ganska lång, vilket gör chansen att hinna läsa allt är en utopi, men, men.

    Musan av Jessie Burton, Modernista

    ”Levande och stark skildring av motsättningarna i Spanien före inbördeskriget, briljant om kvinnor som begränsas av sin tids fördomar.” Lotta Olsson, DN  Tja, what’s not to like?!

    Eileen av Ottessa Moshfegh, Modernista

    ”Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande, förföljelse av en fängelsevakt vid namn Randy, och med att städa upp efter sin pappas alltmer förvridna fyllor.” Eileen låter som en huvudperson att gilla att ogilla.

    Här kommer natten av Charlotte Aquilonius, Modernista

    ”Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek. En roman för alla vuxna i slukaråldern.” Med den säljtexten så är jag såld.

    Eliza och hennes monster av Francesca Zappia, Modernista

    Enligt förlaget så är denna ”En stark och gripande ungdomsroman, rikt och originellt illustrerad med seriestrippar och skärmdumpar. En perfekt bok för alla som älskar Noelle Stevensons Nimona och Rainbow Rowells Fangirl.”

    Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall, Albert Bonniers förlag

    ”Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.” Japp låter som en bok för eländeseländesläsaren. Continue Reading

    13 januari, 2018 • Aktuellt • Visningar: 337

  • Johannes Anyuru tar emot litteraturpris

    Linda
    För första gången delas P O Enquists pris ut i Stockholm på Stockholm Literature. När priset skapades funderade författaren och hans förläggare på vilken nisch priset skulle ha. De bestämde sig för att ge priset till ”en författare på väg ut i världen”, där gränserna för vem som är ung och vem som är på väg ut i världen går att tolka. De bestämde sig för att ge priset till författarskap som nått en bit, men som skulle kunna nå ut mer. Inga bästsäljare som sålts till trettio länder, utan de böcker som borde bli det. Syftet är att god litteratur ska nå fler.

    P O Enquist delar själv ut priset som delades ut första gången 2005 och gått bland annat till Juli Zeh, Jon Kalman Stefansson, Jonas Hassen Khemiri, Dorthe Nors, Karolina Ramquist och nu i år Johannes AnyuruContinue Reading

    28 oktober, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll • Visningar: 704

  • Samtal mellan Lise Tremblay, Julia Peirone och Ida Linde

    Hur nära kan man gå?

    Lise Tremblay, som är franskspråkig författare från Kanada samtalar med konstnären Julia Peirone och samtalet leds av författaren  Ida Linde. Vad är det bilden av kvinnor som försöker resa sig att gå som intresserar dem? Falla och resa sig, däremellan finns en mänskligt tomrum som är mitt emellan. Sårbarhet och kanske en sorts skam som är svårt att visa.

    Att resa sig och falla är en del av livet och konstnärens distans är nödvändig för att kunna reflektera över något.  Skam är närvarande i  Julias bilder och det är en vardagsföreteelse i Lises liv eftersom hon lever i en liten by där skam hela tiden är närvarande.

    Hur nära kan man gå den som man vill skildra? Kameran finns som en sköld mellan den som man gestaltar och samtidigt så krävs det att penetrera att det man vill skildra så att det blir allmängiltigt och intressant. Respekten för den man fotograferar måste finnas där men samtidigt så kan en bild bli bara en bild om man inte borrar sig djupare ner i människan.

    Continue Reading

    28 oktober, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 428

  • Olivia Bergdahls poesiskola

    Själv använder jag dikter som tröst, som en filt att linda in tanken i när allt känns obegripligt och kaotiskt. Det är värt att pröva.


    Linda

    Olivia Bergdahl är estradpoet, eller det är i alla fall så jag lärt känna henne. Hon vann Poetry Slam som 17-åring 2007 och jag har hört henne framföra sina dikter flera gånger. Det är något speciellt med estradpoeter och det direkta tilltalet med vilket de förmedlar sina alster. Bergdahl har en unik energi när hon framträder och kombinerar på ett fint sätt ett lugn med en oerhörd intensitet. Hon framträder ibland tillsammans med sin poesiorkester och kombinationen av dikter och musik är något alldeles särskilt.

    Nu i januari utkommer romanen Efter ekot på Ordfront förlag, men just idag är det poeten Brgdahl som berättar om hur hon började skriva just dikter, samt tipsar om hur du som läsare kan närma dig lyriken. En slags poesiskola skulle man kunna säga. Continue Reading

    9 februari, 2015 • Aktuellt, Lyrikkoll • Visningar: 2518

  • Helenas bästa 2014

    helena-top

    Nu är snart 2014 till ända, strax dags att blicka framåt. Men först, en liten, liten tillbakablick.

    Årets mest oväntade: Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Det är inte det att jag inte litar på Fanny och Lotta men jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle bli sådär totalknockad av en bok med ett omslag som skriker ”inte en bok för Helena!”. Och så kan jag inte låta bli att ta med The language of dying av Sarah Pinborough, en bok jag köpte för att den hade ett vackert omslag och sen blev en av årets allra bästa läsupplevelser.

    Årets klassiker: Här har jag svårt att välja, jag har läst en del feministiska klassiker i år och jag har tyckt mycket om flera av dem. Det mest förbjudna, Män kan inte våldtas och Ett eget rum. Men The bell jar/Glaskupan står ändå i en klass för sig, så oförglömligt bra!

    Årets kvinnokamp: The Carhullan army av Sarah Hall, det blir inte mer kvinnlig råstyrka än .

    Årets gråtfest 1: Jag gråter alltid mycket när jag läser men i år tror jag att Jag heter inte Miriam tar priset. Det var en gråt som stannade länge och nog fortfarande sitter fast i bröstet. Continue Reading

    29 december, 2014 • Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 2809

  • Kulturkollo recenserar vecka 40

    Vi skriver mycket här på Kulturkollo men för den som är lässugen finns ännu mer från våra pennor (/tangentbord) på våra egna bloggar. Där recenserar vi också mer än vad vi just nu hinner med här. Därför tänkte vi bjuda på en lista över de recensioner Kulturkollo-kollektivet skrivit annorstädes. Länkar till böcker som är recenserade exklusivt på Kulturkollo och tidigare ”Kulturkollo recenserar” hittar du i menyn ovan.

    Även den här veckan har vi recenserat många olika typer av böcker. Här finns lite rysligheter, lite romantik, lite mysigheter och en hel del för de lite yngre. Några av oss har dock haft sån boksmälla efter Bokmässan att vi inte recenserat alls … Den här veckan bjuder vi mestadels på recensioner av svenska författare och Fredrik Backman verkar vara en favorit hos flera av oss. Continue Reading

    3 oktober, 2014 • Aktuellt, Barnbokskoll, Kulturkoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 1846