Kulturkollo listar
Posts

  • Helena listar 2017

    helena-top
    Av oklar anledning har jag haft svårt att lista 2017. Kanske för att allt är så absurt med Donald Trump och världen. Kanske för att det mesta i min verklighet hänt under andra halvan av året. Kanske beroende på något annat. Jag vet inte och inte spelar det någon roll heller för det blev ju förstås en lista i år också. 

    Årets klassiker: Stoner av John Williams. Länge höll jag emot, mångas tips höll jag ifrån mig tills det äntligen var dags i våras. Och ser man på – den var precis så bra som alla sagt.
    Årets klassiker med en tvist: När Colm Toibin kommer med en ny roman upphör Helena med all övrig verksamhet (gammalt djungelordspråk). I somras kom Colm Toibin med en maffig nytolkning av historien om Electra, Orestes och Clytemnestra betitlad House of names och jag upphörde naturligtvis med allt annat och läste helhjärtat. Och det var väldigt bra. Colm Toibin är fortsatt min favoritförfattare nummer ett.
    Årets tröst: I min samhälleliga förtvivlan har jag funnit stor tröst hos John Oliver under året. Jag har sett alla hans säsonger av Last week tonight sen jag i februari skaffade HBO enkom för att få tillgång till honom. Det har betalat sig i styrka, igenkänning och tröst.
    Årets knock out: #metoo förstås, revolutionen kom till slut! När det kommer till kvinnokraft och bokvärlden så mötte jag den redan i somras. Naomi Alderman The power tilldelades Women’s prize for fiction precis när jag klickade hem den och det är sannerligen en knock out-läsupplevelse. Continue Reading

    27 december, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 809

  • Hjälp oss att sammanfatta 2017

    linje-kulturkollo

     

    Den här veckan kör vi listvecka på Kulturkollo. Vi kommer att lista vårt kulturella 2017. Listan blir också veckans utmaning, för ni kanske vill hänga på? Precis som förra året har vi en massa förslag på vad listan skulle kunna innehålla, men känn er fria att lägga till och ta bort som ni vill. Vi kommer att lägga upp våra egna listor här på Kulturkollo under veckan, den första kommer redan i eftermiddag.

    Här följer vår monsterlista:

    Årets mest oväntade:
    Årets klassiker:
    Årets knock out:
    Årets kvinnokamp:
    Årets gråtfest:
    Årets gapflabb:
    Årets historiska:
    Årets obehagligaste:
    Årets dystopi:
    Årets grafiska:
    Årets nya bekantskap:
    Årets utmaning:
    Årets tegelsten:
    Årets ögonöppnare:
    Årets återseende:
    Årets aldrig mer:
    Årets huvudperson:
    Årets bifigur:
    Årets filmupplevelse:
    Årets kulturella höjdpunkt:
    Årets möte:
    Årets magplask:
    Årets kan-inte-släppa-den:
    Årets skämskudde:
    Årets lyckopiller:
    Årets läskigaste:
    Årets debut:
    Årets kyss:
    Årets citat:
    Årets skandal:
    Årets förlag:
    Årets pristagare:
    Årets överskattade:
    Årets underskattade:
    Årets sönderpratade:
    Årets serie:
    Årets scen:
    Årets konstupplevelse:
    Årets TV-serie:
    Årets titel:
    Årets låt:

     

    Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

     

    25 december, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 478

  • Filmer från 90-talet

    Linda

    Jag inser mer och mer att jag fastnat i 90-talet när det handlar om film. Dessutom har jag svårt att inse att dessa filmer faktiskt är riktigt gamla vid det här laget. Här är tolv av mina favoriter som är minst 18 år gamla, men ändå känns ganska nya.

    Pretty Woman, Gary Marshall, 1990

    Egentligen är det här en ganska vidrig historia på många sätt, men jag älskade den när den kom och blir fortfarande nostalgisk när jag ser den.

    När lammen tystnar, Jonathan Demme, 1991

    Anthony Hopkins är helt galet bra som Hannibal Lecter. Riktigt bra och obehglig film om en riktigt farlig fånge som hjälper FBI-agenten Clarice Starling med ett fall.

    Thelma & Louise, Ridley Scott, 1991

    Vännerna Thelma och Louise ger sig ut på en resa som utvecklas till en flykt. En stark berättelse om vänskap, men också om livet som inte alltid blir som man tänkt sig. Brad Pitt gör en minnesvärd biroll som bedragaren J.D.

    Peter’s Friends, Kenneth Brannagh, 1992

    Sex vänner från förr träffas för att fira nyår. De är alla inbjudna av Peter, som spelas av Stephen Fry. Amdra fantastiska skådespelare som Hugh Laurie och Emma Thompson gör det här till en riktigt fin filmupplevelse.

    Reservoir Dogs, Quentin Tarantino, 1992

    Våldsam i överkant, men ändå en fantastisk film med bland andra Harvey Keitel, som är cool på riktigt, Michel Madsen, i en av filmhistoriens värsta och ändå bästa scener, samt Tim Roth som infiltratör. Allt handlar om ett rån som går snett. Jag såg den här filmen i Brighton på Duke of Yorks rökläktare. En minst sagt annorlunda filmupplevelse.

    Änglagård, Colin Nutley, 1992

    Två främlingar kommer till byn och vänder upp och ner på tillvaron för många. Helena Bergström och Richard Wolf spelar Fanny och Zac som bosatter sig på Änglagård, huset som Fanny ärvt. Även detta är en film med bra skådespelare i minsta biroll. Finast är kanske Ernst Günther som Gottfrid.

    Schindler’s List, Steven Spielberg, 1993

    Spielbergs Oscarbelönade, svartvita, mastodontfilm är baserad på den sanna historien om Oscar Schindler som räddade en grupp judar under andra världskriget. Schindlers fabrik låg i Krakow och där finns idag ett museum. Liam Neeson spelar Schindler och Ralph Fiennes gör en riktigt obehaglig roll som nazisten Amon Goeth.

    Fyra bröllop och en begravning, Mike Newell, 1994

    Jag vet inte hur många gånger jag sett den här filmen, men det är säkert minst 30. Hugh Grant spelar rollen han spelat i rätt många filmer, men han gör det bra. Dessutom är minsta lilla biroll helt fantastisk.

    Will Hunting, Gus Van Sant, 1997

    Matt Damon och Ben Affleck skrev manuset till denna fina film om en värsting som också är mattegeni och tas om hand av en matematiker, spelad av Stellan Skarsgård och en terapeut som spelas av Robin Williams. Bäst är kanske ändå Minnie Driver, som vansinnigt charmig typ flickvän.

    Fucking Åmål, Lucas Moodysson, 1998

    Berättelsen om Elin och Agnes i Åmål är en modern klassiker. Kaxig och rolig, men också allvarlig. Musiken är dessutom riktigt, riktigt bra. Om jag sett om den nu skulle jag snarare fokuserat på de pinsamma föräldrarna än de vilsna tonåringarna.

    Truman Show, Peter Weir, 1998

    Jag brukar inte gilla Jim Carrey, men i den här rollen är han riktigt bra. Truman lever sitt liv som tv-stjärna utan att veta om det. Människor följer honom på tv och alla runt honom, både vänner och familjemedlemmar, är skådespelare. En bra kombination av klassisk dystopi och modern dokusåpa.

    Nothing Hill, Roger Michell, 1999

    Jag vet att både Julia Roberts och Hugh Grant finns med på listan redan, men den här filmen måste finnas med. Romantiken i all ära, men frågan är om det bästa med filmen inte är Rhys Ifans som spelar Grants hopplöse kombo Spike.

     

    Vilka filmer minns du från 90-talet?

     

    PS. Jag tänkte också ta tillfället i akt att berätta en hemlighet. Jag har faktiskt aldrig sett en av 90-talets största filmsuccéer Titanic och jag planerar inte att göra det heller. DS.

    10 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 1064

  • Kulturkollo listar mörka och karga film- och TV-favoriter

    linje-kulturkollo

    Nu när det snart är helg bjuder vi på några tips på filmer och TV-serier som passar fint in i veckans tema:


    Ulricas tips:

    Myrin (Jar City)
    Filmatiseringen av Arnaldur Indridassons prisbelönade deckare Glasbruket handlar om grymma brott, mörka familjetragedier och genetikforskning. Allt med Islands dramatiska natur som fond.


    Winter’s Bone
    Stark film med Jennifer Lawrence i huvudrollen där hon som sjuttonåriga kämpar för att behålla familjens hem åt sig och sina syskon. Deras far är försvunne och när hon söker efter svar på var han kan ha tagit vägen möts hon av släktens lögner, undanflykter och hot. Filmen utspelas på den fattiga landsbygden i Ozarkbergen i mellersta USA (Missouri och Arkansas).

    Top of the lake
    En mörk kriminalserie som utspelar sig i en avlägsen byhåla på Nya Zeeland där invånarna lever efter egna lagar och regler. En skrämmande verklighet med korruption, incest och våld, som ramas in av ett dramatiskt bergslandskap. Med bland annat Elisabeth Moss och Holly Hunter i viktiga roller.

     

    Lindas tips:

    The Shipping News

    Filmatisering av E. Annie Proulx bok med samma namn, regisserad av Lasse Hallström och med fantastiska skådespelare som Kevin Spacey, Julianne Moore och Judi Dench. En av mina favoritfilmer, trots allt bokstavligt och bildligt mörker. Första gången jag såg den var på en utomhusbiograf på Naxos, vilket förhöjde upplevelsen.

    Pianot

    Egentligen är det varken speciellt mörkt eller kargt i den här filmen, men känslan är sådan. Ada skickas till Nya Zeeland för att gifta sig och tvingas leva mitt ute i ingenstans med en man som hon definitivt inte älskar. Vacker och hemsk film med ett fantastiskt soundtrack.

     

     

    Bild: pexels.com

    2 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 542

  • Linda listar 2016

    Sista dagen på 2016 och min tur att lista året som gått. Ett skitår på många sätt skulle jag säga, men visst fanns det ljusglimtar också. Det måste det väl funnits? Kanske är årets ljusglimt och tillika årets motion alla promenader för att kläcka Pokémonägg. Det var rätt lustigt i somras när absolut alla verkade jaga Pokémons. På västkusten skedde det dessutom väldigt ofta i spöregn. Förutom det är det också kul att flera nya läroböcker som jag skrivit blivit färdiga och att jag till och med fick föreläsa för första gången i mitt liv på en konferens för engelsklärare. I övrigt lägger jag med glädje 2016 till handlingarna. Nu tycker jag att du ska leverera 2017. Och det rejält. Jag ser fram emot att få krama om synnerligen trevliga studenter i juni och självklart också tiden med dem tills dess. Jag hoppas att många av mina språkelever får stanna och utvecklas här hos oss. Jag önskar mig en fin gräsmatta i sommar utan allt för många jobbtimmar och svordomar. Sedan önskar jag självklart att familjen ska få må bra och att vi klarar oss undan några som helst förluster av nära och kära nästa år.

    Men först ska 2016 utvärderas. Jag ger er mitt kulturår (nåja) 2016:

    Årets mest oväntade: För mig var det oväntat hur Fredrik Backman tog tydlig ställning i sin Björnstad. Det kändes bra.

    Årets klassiker: Jag har läst väldigt få klassiker i år, men en modern sådan som jag tyckte mycket om är Förtvivlade människor av Paula Fox.

    Årets knock out: Utan tvekan Tidsklyftan av Jeanette Winterson. Briljant cover på Shakespeares En vintersaga.

    Årets kvinnokamp: För mig är Hej, hej vardag! av Louise Winblad årets kvinnokamp, då den får oss att sluta sträva efter ett perfekt hem och en perfekt yta. Det är viktigt för alla, men kanske främst för kvinnor med småbarn.

    Årets gråtfest: När jag läste om det gamla paret i Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. En riktigt fin bok som väcker många känslor.

    Årets gapflabb: Så många gapflabb i samtalet mellan Hiromi Iro och Martina Montelius under Stockholm Literature. Vilka underbart galna kvinnor. Continue Reading

    31 december, 2016 • Evenemangskoll, Grafik- och seriekoll, Kulturkoll, Romankoll, Sakprosakoll • Visningar: 771

  • Lotta listar 2016

    Lotta
    Ja då närmar sig skitåret 2016 sitt slut. Jag skrev så även om 2015: ”Ett skitår på så många sätt – inte minst globalt, politiskt, humanitärt. Politiker utan ryggrad, gränskontroller och taggtråd.” Och så blev 2016 ÄNNU så mycket värre. Nu du 2017. Jag hoppas på dig. Vänd trenden, snälla!

    Personligen ska jag dock inte klaga. Det har varit ett bra år som har bjudit på många spännande möten och nya vänner. Och så det här:

    Continue Reading

    29 december, 2016 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 747

  • Viktoria listar 2016

    2016 har i mångt och mycket varit ett förfärligt år och många människor kommer nog inte att vilja minnas det här året med värme. Mitt personliga år har dock varit kantat av så mycket lycka och glädje att det uppvägt all stress och alla problem i mitt liv. Vi har flyttat till större, renoverat och jag var visserligen sjukskriven ett kort tag men pga det som sedan gav mig sådan enorm lycka att inget kan mäta sig med det. Min lilla Pixi kom till världen i juni och sedan har livet bara varit finemang, faktiskt. Min enda personliga oro är att det ska ta slut. Att det är lite för bra för att kunna hålla i sig. Att det återspeglas i min lista är jag helt övertygad om då jag knappt läst något alls i jämförelse med tidigare år och även antalet kulturkonsumerande timmar har legat på en miniminivå. Här kommer den ändå, mitt år i en enda lång lista.

    Continue Reading